Magmavästerbotten

Pepp för grå dagar?

2009-11-30T15:13:00.005+01:00

Idag är en sån där dag. Igen. En sån där som det känns som det varit lite för många av den senaste tiden.
En ur-grå dag. Mörk. Regntung. Trött.
Anti-peppdagar skulle vi kunna kalla dem.
Dagar då huvudet gått in i energisparläge och kroppen fortfarande befinner sig nerbäddad i sängen.
Hur vänder man en sådan dag? Och ska man det vända dem eller är det bättre att bara följa med?

Så här har jag hittills hanterat min anti-peppdag:
*Tagit sovmorgon
*Sovit ytterligare lite längre än planerat
*Skippade frukost mot en stunds lugn tedrickande och yogatidningsläsande på Rost innan lunchsällskapet dök upp
*Ägnat mig åt bloggande, framtidsdrömmande och tänkande istället för bokföring. (För hur rätt blir det egentligen i bokföringen, när huvudet är på tillfällig semester?)
*Sprayat mig med ekolyxiga Alqvimias Orange blossom Water, som för en sekund får mig att tro att jag vandrar i en dal full av apelsinblommor
*Lyssnat på fantastiska Björk

Och vet ni. Det känns faktiskt skönt. Trots det riktigt, riktigt gråa där ute. Hur hanterar ni era anti-peppdagar?

Ps. Denna vecka bloggar jag, Emma Haldorson. Förra veckan invigdes min ekologiska salong och shop Vilya på Storgatan 43. Där handlar allt om ekologisk hudvård, det kommer magmabloggen delvis göra denna vecka också. Välkomna till min bloggvecka! Ds.

Mailflaggor och pladder

2009-09-06T21:55:00.005+02:00

2009-09-06

Söndag kväll efter en aktiv dag. Jag har jobbat mig igenom maillistans alla åtgärdsflaggor. Ja, nästan alla. Till min förvåning fanns fler än jag på sina poster vid datorerna, för jag fick en hel del svar direkt.

Jag samlade mig också för att ringa ett par telefonsamtal till personer som pratar och pratar. Ni vet, såna där samtal man inte vet, när man ska ha tid att ringa. Personerna tar upp det ena ämnet efter det andra och varje gång man försöker avrunda, så är de redan igång med en lång utläggning i något gemensamt intresseområde. Nu är ett par långprat avklarade för en tid framåt.

Efter ett av dessa telefonsamtal kom jag på mig med att planera en resa i höst. De utflykter och resor jag inte gjort under sommaren pockar, liksom, på. Om jag riktigt tänker efter, behöver jag nog åka både till Rom och till Genève. Men de billigaste biljetterna går mest till platser jag inte behöver åka till just nu. Några kollegor har pratat om långhelger tillsammans, så kanske...

Nu samlar jag mig inför veckan. Jag har en kurs i Photolangage på fredag. Annars är det inget sjusärdeles; möten, program, planeringar med kollegor och kunder och i övrigt uppgifter att lösa allteftersom.

Det har varit trevligt att hålla kontakten med er under veckan. Visserligen blir det här sättet ensidigt ( i betydelsen från ett håll bara), men det är en intressant utmaning.

Tack för mig tills vi hörs och ses igen

Astrid

Lyckan rinner till

2009-09-05T21:13:00.002+02:00

2009-09-05

Jag gick iväg vid niotiden i morse med en euforisk känsla av lycka. Höstsolen lyste lite blekt och vilsamt, så där lagom starkt, utan att störa, om ni förstår.

En liten grupp väntar på mig i en stor gotiska katedral mitt i Stockholm. Vi sitter i en liten cirkel i koret och pratar om oss själva och om livet utifrån en tvåtusenårig text ur bibeln. Ja, berättelsen är kanske äldre ändå. Upplevelsen är enorm. Vi möts i samtal, erfarenhetsutbyte, frågor och trotsiga ifrågasättanden. Jag är medveten, stark och närvarande när jag går ut genom tempelporten en dryg timme senare.

Det var brandrök och elavbrott i tunnelbanan och stopp i storstadstrafiken på hemvägen. Jag hade handlat fisk för middagen med vänner och blev smått orolig för matkassen, där jag väntade på överfyllda busshållplatser i solgasset. Jag kom hem sent och hann precis bli klar med maten innan vännerna ringde på dörren.

Lyckan över meningsfulla uppgifter ger mycket kraft.

Ha det gott

Astrid

P.S. Fransmännen använder uttrycket "Bon dimanche", alltså "god söndag", vilket jag önskar er.

Fredag

2009-09-04T19:12:00.005+02:00

2009-09-04

Jag hade många trådar att reda ut idag och just nu känns det som om alla trådändar dinglar orörda och allt är ogjort.

Tidigt i morse, medan sinnet var samlat, förberedde jag morgondagens uppdrag och det tog ett par timmar. Sedan har dagen gått. Ett besöksprogram skulle renskrivas och översättas till franska innan ett möte klockan elva. En afrikansk ledare för, och ägare av, en managementskola kommer på besök med sin fru till Stockholm. Jag är värd för dem under en vecka. En kvinnokollega ryckte in och arrangede så att de får se en mindre svensk stad under två dagar. Det är så mycket lättare att dela på ansvaret. Hur skulle vi göra utan varann, vi kvinnor?

Veckan är slut men inte veckans jobb. Leverans av bildpaket, fakturor och bekräftelsebrev får jag göra under helgen. Nu, efter fredagsmiddagen, sätter jag mig ner för ett kvällspass på kontoret. Det är engagerande att ha ett så givande arbete att nästan ingenting är roligare än att jobba. Det tycker jag faktiskt!

Jag talade i telefon med en kvinnlig kollega/väninna häromdagen. Hon har också egen verksamhet och klagade lite med orden: "Jag jobbar för mycket, så jag hinner inte ha tillräckligt roligt." Jag svarade: "Vi har kanske roligare när vi jobbar, än andra har, när de har roligt."

Ha en vilsam - och rolig- helg!

Astrid Ståhlberg

Hemma igen efter en dryg veckas turné

2009-09-03T21:19:00.006+02:00

2009-09-03

Nu är det redan torsdag och höstregnet faller över storstan. Det smattrar på plåttaket utanför kontorsrummets takfönster.

Onsdagen var fylld av möten med nya människor. Mer än 20 personer från en arbetsplats var samlade till utvecklingsdag. Människor är så fantastiska när de vågar sig utanför sina vardagsrutor. Ögon får ny lyster, röster får engagemang och ansikten slappnar av i insikt och glädje. Som fyrverkerier sprakar det till överallt ifrån.

På kvällen mötte jag magmakvinnor i Umeå. (Tänka sig att Leia Företagshotell ligger i gathörnet mitt emot den plats där jag pluggade språk och handelsämnen ett år.)En liten grupp hade samlats i Rådhusets Vardagsrum och vi pratade om utbyte med Afrika och om en resa till Republiken Kongo hösten 2010. Det finns en nyfikenhet och en längtan efter möten med andra som lever under andra livsvillkor än vi. Jag tycker om att vara med och bygga broar och göra möten möjliga.

På kvällen vid en ensam laxbrochette steg tacksamheten inom mig. Gud, vad gott det är att leva!

Den här dagen var resdag. Väl tillbaka i bostad/kontor finns det mycket att fixa. Balkongblommorna var törstiga och tvättmaskinen gick igång. Posthögen ligger fortfarande oöppnad. Det känns plötsligt som om mycket måste göras på kort tid.

Hoppas du kan hitta glädje och tacksamhet i din vardag.

Vi hörs igen i morgon

Astrid

Höstmånad

2009-09-01T22:32:00.003+02:00

2009-09.01 Höstmånad.

Idag börjar hösten på riktigt. Men det ligger trots i luften. Naturen är ännu inte riktig färdig för höst. Solen har värmt, kvicksilvret har stigit och vi har suttit ute på caféer och terrasser. Härligt!

De allra flesta av oss är tillbaka till "gå" efter semesterresor, sommarlov och avkoppling av varierande slag. Stugsistan firades under helgen. Nu ska bär och svamp plockas och älgjakten ska förberedas.

Jag har haft en ledig dag med långpromenad och shoppingrunda i Skellefteå. Ja det blev fika på uteservering också. På kvällspromenaden gick jag in och hälsade på vänner. Till pratet serverades skratt, minnen, gemenskap och nyplockade krusbär.

I morgon, onsdag, finns jag inte vid datorn på hela dagen. Jag ska kicka igång ett arbetslag inför höstterminen. Sedan tar jag mig skyndsamt till Umeå för att möta Magmakvinnor där och prata om en resa till Kongo som förbereds för nästa höst.

Min sammanfattning av dagen:

En lågmäld höstdag
medan grönskan grånar

Skyar i väntan
väver snö och månljus

Vi hörs igen torsdag.

Astrid Ståhlberg

Veckostart med bakåtblickar

2009-08-31T16:33:00.006+02:00

God dag!

Astrid Ståhlberg heter jag som pratar med er på Magmabloggen den här veckan. Jag är en av många västerbottningar med bostadsadress i den kungliga huvudstaden. Den här veckan har jag rymt från storstan och befinner mig i Skellefteå för uppdrag och möten.

Jag är egenföretagare, verksam där människor söker utmaningar och förändringar.

Anställda tycker att vi egenföretagare kan ta ledigt precis när vi vill. Ibland kan vi det! Men för det mesta är det tvärtom. Vi jobbar jämt. Nu har jag ett par öppna dagar mellan uppdragen och då sitter jag vid datorn och skriver protokoll, fattar beslut, planerar och ringer samtal. Jag har också möten här i Skellefteå när jag ändå är här. Ingenting står någonsin still.

Vänner som kommer tillbaka efter semestern, frågar vad jag gjort under semestern. Jag har varit hemma i stan och jobbat intensivt. Jag har ägnat sommaren åt skrivarbete. Det känns ibland som att skriva i sanden, men bara ibland...

Förra veckan avslutades med två utbildningsdagar. Lördag var jag på underbart ettårskalas med sagoläsning, lek och bus. Lunchen igår, söndag, intog jag på Matmässan på Nordanå. Jag lyckades parera mellan regnskurarna.

På kvällen hade jag ett första arbetsmöte med Magmas Kongogrupp. Idéer i mängd föddes i gemensam lycka och vånda, precis som alltid där kvinnor möts. När vi träffas nästa gång om en månad får vi se vilka idéer som överlevt och vuxit sig starkare. Det ska bli jätteintressant att vara med i förberedelserna och få möta Kongo tillsammans om ett år.

Ha en skön kväll och vi hörs igen under veckan.

Astrid Ståhlberg
www.astridstahlberg.se

att säga ja till tiden och frukten

2009-08-30T21:59:00.012+02:00

Söndag. En lugn och lite avslagen dag. En slags mildhet i luften – eller är det inne i mig?

Under äppleträdet ligger fallfruken och lyser, utspridd i det mörkgröna gräset. Jag plockar upp ett nedfallet äpple. Gulgrönt doftande och surt, surt på tungan. En av mina älsklingsdikter kommer för mig:

att inte jämt vilja blomma
att säga ja till tiden och frukten
att tillåta frukten
skördas eller falla till marken

Vem som skrivit den minns jag inte, men den passar bra en dag som denna.

Idag har jag plockat in vinbären och kokat både gelé och saft. Jag har pysslat lite vid datorn. Jag har skrivit några brev, bokat biljetter till Englandsresan i december. Jag har lagat lammgryta och bjudit ungarna. Snart ska jag diska undan.

Då ska jag passa på att lyssna klart på ett av de program jag laddat ner i min lilla lyxmobbe. Bara jag pluggar in de små svarta plupparna i öronen känner jag mig 40 år yngre. Gud vad praktiskt, kan lyssna på allt möjligt medan jag diskar, promenerar, städar...

Så det här inlägget får bli kort, för strax ska jag passa på att fördjupa mig i det som är min passion just nu: EFT, Emotional Freedom Techniques, och en intervju med Ann Ross om de strategier vi människor tillämpar för att skaffa oss kärlek i våra liv.

So long, vi träffas i ”real reality” nästa gång.

Iréne

I Can Make You Rich (2)

2009-08-29T22:33:00.008+02:00

Redan lördag. Vart tar tiden vägen? Igår vet jag att jag jobbade hela dagen, och sedan avslutade med after work på Invito. Det roliga var att folk från mina ”två världar” var där: ett helt gäng lärare från Dragon, och så ett annat med Magmor och andra företagare. Träffade dessutom en ny bekantskap, som även hon håller på med mindfulness. Vi sögs in i en sånt där samspråk om livets väsentligheter där det kändes som om tiden stod stilla. Helt plötsligt hade alla andra gått hem...

Lovade dela med mig av en övning från Paul McKennas suveräna bok ”I Can Make You Rich”. Testa den, det är den värd. Eller snarare: det är DU värd.

1. Föreställ dig hur det skulle vara att vara ”rik” i ordets allra bästa bemärkelse, dvs att leva det liv du vill leva, utifrån dina möjligheter, inte dina begränsningar. Relationer, jobb, familj, hälsa, fritid, andlighet... Skriv sedan ner de 4 viktigaste sakerna du kan göra, vara eller ha ifall alla möjligheter vore dina. Skriv också ner några ord som klargör vad var och en av dessa fyra saker skulle ge dig och betyda på ett djupare plan. Varför vill du uppnå dem?

2. Hitta på ett kodord för var och en av dina 4 saker, som sammanfattar dem på ett bra sätt.

3. Föreställ dig med hel din själ hur det skulle vara att uppnå dina två första mål. Se, hör, känn hur det skulle vara, levande och starkt. Samtidigt som du gör det pressar du samman tummen och långfingret på höger hand.

4. Fråga dig själv vad det skulle innebära för dig att uppnått dessa två saker. Hitta på ett sammanfattande ord (eller en bild) som symboliserar dessa två mål tillsammans.

5. Gör samma sak med dina två andra mål. När du nu föreställer dig hur det skulle kännas att uppnå mål 3 och 4, pressar du samman tumme och långfinger på vänster hand. Hitta även på ett kodord eller en bild som sammanfattar mål 3 och 4.

6. Pressa nu samman fingrarna på både höger och vänster hand samtidigt, medan du låter känslan av rikedom och överflöd genomströmma dig. Föreställ dig hur ditt liv skulle vara om du vore fylld med denna känsla vad än du tog dig för!

7. Upprepa det här (dvs pressa ihop fingrarna och låt känslan av rikedom genomströmma dig), minst 5 gånger per dag i 3 veckors tid. Tänk ”Jag är redan rik, jag är rik NU”.

Efter några dagar med det här kände jag ett oerhört välbehag och en slags befrielse. Redan femte dagen unnade jag mig två par riktigt dyra och ursnygga jeans samt en pärlbeströdd top som jag väl egentligen inte hade råd med, för jag så gärna ville ha dem och jag kände mig ju så rik...

I boken finns också handfasta övningar på temat ”cutting down on emotional overspending” och ”expanding your financial awareness”. Dem ska jag jobba med nästa vecka.

I Can Make You Rich (1)

2009-08-27T22:29:00.013+02:00

Igår handlade det mest om pengar. Ska arrangera en workshop i Stockholm i februari 2010 med Ann Ross, en av världens 29 EFT Masters, på temat relationer och vill göra det utan att vara totalt olaglig. Som tur var hamnade jag bredvid Magmakassören Dorotea K. på lunchmötet på Invito, och mellan tuggorna hann hon generöst inviga mig i momshanteringens fasor och mysterier. Min hjärna knörvlade ihop sig.

Senare på dagen var det informationsmöte om stödbidrag för företagare. Då knörvlade hela jag ihop mig.

Har för länge sedan insett att denna min inställning i ekonomifrågor inte främjar vare sig mitt företagande eller mitt välbefinnande.

Vad gäller pengar har jag har jag hela mitt liv agerat utifrån ett bristtänkande. När mamma för första gången skulle ge mig nappflaskan visste hon inte att man måste göra hål i gummitutan med en glödgad nål Jag var 4 veckor gammal och skrek och skrek och förstod inte varför världen höll på att gå under. Då lärde jag mig att mat (och i förlängningen även kärlek och pengar) är en bristvara...

I somras hittade jag Paul McKennas bok I Can Make You Rich och kände direkt att det var något för mig. Redan på sid 14 påstår han helt simpelt att ”Getting rich is an inside job”. Men även: ”Du är redan mycket rikare än du tror.”

Föreställ dig att du hade hur mycket pengar som helst. Skulle du då:
Byta ut dina vänner?
Byta jobb?
Skatta åt något annat än det du skrattar åt idag?
Flytta och/eller byta bostad?
Äta annorlunda?
Klä dig annorlunda?
Byta intressen?

De frågor du svarar nej på är de områden i livet du redan är rik. Där du svarar ja har du något att jobba på... och det är där övningarna i boken kommer in. De är verkligen bra. I morgon delar jag med mig av min favoritövning. Varje gång jag gör den känner jag mig extremt lycklig. Och ja, faktiskt rikare... Getting rich is an inside job.

En RIKTIGT bra dag

2009-08-25T22:33:00.006+02:00

I dag har varit en bra dag:

Solen sken då jag vaknade.

Morgonmöte på Plaza för hyresgäster och prenumeranter på Leia Företag. Tänk att få vara med från början (även i blygsam skala) i ett sånt häftigt upplägg. Var det nån som trodde att kvinnor inte kunde?

Hade dagens enda lektion i stresshantering. Berättade en saga (om massage). Såg till min glädje att det var udda antal elever närvarande. Hurra! Det betydde att också jag fick en omgång rygg- och axelmassage av eleverna. Gick därifrån behagligt pömsig.

Gick hem. Gjorde i ordning och väntade på en klient. Såg i sista minuten att hon meddelat återbud på mobilen.

Här kom jag tillfälligt i kontakt med min överlevnadsnoja och tänkte att snart står jag på ruinens brant. Måste få in mer pengar!

Insåg sedan att detta gav mig extra bonustid. Lyssnade på Paul McKennas hypnosskiva ”I Can Make you Rich”. Efter 20 minuters dvala vaknade jag till och kände mig åtminstone rik. Satt ett tag i solen och gick sedan och plockade en handfull solvarma, doftande svarta vinbär som jag direkt stoppade i munnen. Sommarkoncentrat.

Jobbade några timmar.

Gjorde ett prova-på-besök hos barbershopkören Snowflake Singers. Vilket tryck! Vilken sångglädje! Och körledaren! Kan ni tänka er en dansande sång? Hon var en fröjd att skåda.

Cyklade hem. Nynnade längtansfullt på en av snöflingornas sånger,”It’s Raining Men”. Kom tyvärr hem alldels snustorr.

Såg en liten igelkott som kilade över vägen.

Ja, idag har varit en riktigt bra dag.

Ny säsong - ny bloggare

2009-08-24T21:54:00.004+02:00

Iréne Ödmark-Hall heter jag. Stockholmare i förskingringen. Har bott 32 år häruppe, men fortfarande drar kroppen en djup suck av lättnad då jag kommer ner till Stockholm igen. Äntligen hemma! Naturen känns så rätt därnere... Märkligt nog känner jag precis samma sak då jag kommer tillbaka till Umeå efter mina utflykter söderut. Klar ren luft och andrum. Hemma igen! Trivs nästan alltid just där jag är. Säger som snigeln: ”My home is where I am”.

Jag jobbar halvtid som lärare i stresshantering på Dragonskolan, och den tid som blir över ägnar jag åt att bygga upp mitt företag. Det går också i snigelfart, men det passar mig. Även där handlar det om stresshantering och om att hitta hem till sig själv.

Iréne heter jag efter min mormor. Ett namn som betyder fred. Fred och vila. Hela mitt liv har jag letat efter att hitta den punkt där jag kan vila. Där jag inte längre behöver bevisa att jag existerar, där jag kan sluta fred med mig själv. Känns som om jag börjar närma mig den punkten nu.

Har hitta några fantastiska verktyg på vägen: Hjärtandning, EFT och mindfulness. Min passion just nu är att få dela med mig av de verktygen. (Förresten kära Magmor, hoppas vi ses på mindfulnesskursen som börjar måndag 21 september!)

Bjuder er på min favoritdikt, som handlar just om att hitta hem: ”Love after Love” av Derek Walcott. Ni får den på svenska, men den är ännu vackrare på engelska.

Hitta hem till dig själv

Det kommer en tid
när du med glädje
hälsar dig själv när du kommer
hem till dig själv, till din spegel
och ni både ler när vi välkomnar varandra

och säger: sätt dig här. Ät.
Än en gång ska du älska den främlig som var du.
Skänk bröd. Skänk vin. Skänk åter ditt hjärta
till dig själv, till den främling som har älskat dig

hela ditt liv, som du lämnade
för en annan, som känner ditt hjärta.
Ta ner kärleksbreven från bokhyllan,

fotografierna, de förtvivlade små lapparna,
Skala bort din bild från spegeln.
Sitt. Fröjdas åt ditt liv.

Nu ska jag hoppa i säng och fröjdas åt en god natts vila...

Vi hörs i morgon.

Iréne

Det har hänt en hel del på en vecka

2009-05-24T16:58:00.004+02:00

Nu har det gått en hel vecka sedan jag började skriva i bloggen.

Jag fotade några blad från vårt äppelträd och i blombänken i måndags, och så här mycket har hänt på växtfronten på en vecka.

Nu är min bloggvecka hos magma slut, men jag fortsätter att blogga på min hemsida

www.silversidan.se

inte varje dag, men när det händer något intressant, främst då när det gäller silverlera och andra hantverk. Välkommen dit, om du har lust.

Nästa vecka väntar en Umeåresa, göra klart smycken som skall lämnas in på Handens Hus i Skellefteå inför sommarens utställning, lägga sista handen på smycken som skall med på Marknaden i bonnstan, en silverlerakurskväll och kanske jag hinner/orkar måla klart ett par tavlor med temat "på väg". Det blir mina sista två tavlor med det temat, sen blir det något nytt.

Ha de bra så länge, och njut av sommaren. Det skall jag göra.

/Christina

Mellan Hägg och Syren

2009-05-23T23:57:00.004+02:00

Det här måste vara bästa tiden på hela året. Det har börjat grönska, några blommor har slagit ut, det är ganska varmt och skönt, knappt några mygg och vi har hela sommaren framför oss. Vi insåg här hemma att vår gamla parasollfot inte fungerade när vi lagt stenar på uteplatsen. Den gamla sattes fast i gräsmattan med armeringsjärn. Vad gör man då ? Jo, eftersom vi hade en säck murbruk och lite stenmjöl över så tillverkar vi en ny.

Vi stoppade det gamla järnröret i en form gjord av en plåt som blivit över vid tidigare byggnationer, fyllde med murbruk, lite järnskrot och sten. Det kommer att dröja innan vi kan se resultatet och det är inte så säkert att den blir så vacker, men tung blir den. Den kommer inte att blåsa omkull i första taget. Jag får säkert snygga till den på något sätt i efterhand, det måste jag fundera på hur jag skall göra.

/ Christina

Äntligen klart

2009-05-22T23:32:00.004+02:00

Efter fyra veckors hårt arbete är vår uteplats färdig.

Mina keramikmaskar, som jag tillverkade under konst och konsthantverksutbildningen på Edelviks Folkhögskola, har fått flytta till ett nytt hem under busken.

Vi får se vad morgondagen har för väder att erbjuda, kanske blir det en lat dag i hammocken.

/Christina

Goda mackor

2009-05-21T19:55:00.008+02:00

Efter gårdagens skyfall, har det varit ganska bra väder idag. Inget regn i alla fall.Eftersom det är helgdag i dag, så är det ingen silverlerakurs i kväll. I stället halstrade vi goda mackor. Har du aldrig provat dessa mackor, så tycker jag det är dags nu.
Allt du behöver är ljusugnsbröd, smör, en god ost, ett halster att lägga mackorna i och en fin glöd. Gör ostklämmor och halstra över glöden tills osten börjar smälta. Ät och njut.
Inte världens nyttigaste kanske, men gott. Och med trevligt sällskap och hyfsat väder så kan det inte bli bättre.

/ Christina

Onsdag

2009-05-20T13:22:00.008+02:00

Tog en cykeltur in till staan, ca 7 km. Inte det bäst för min nacke, men jag behöver motion. För något år sedan införskaffade jag en riktig tantcykel med 7 växlar. Det fungerar betydligt bättre att cykla på den, än den gamla där jag var tvungen att sitta framåtböjd när jag cyklade.

Jag hade träff med chefen på studieförbundet, och vi pratade om framtiden, som ser ljus ut.

Visst är det trevligt med ljusglimtar mitt i lågkonjunkturen.

I sommar skall jag vara med på marknaden i bonnstan. Sälja smycken och göra reklam för silverlerakurserna. Den årliga kyrkhelgsmarknaden i bonnstan, är i år den 27-28 Juni, det vill säga helgen efter midsommar, samma helg som festivalen äger rum.

Nya reklamlappar har jag gjort, istället för visitkort.

Jag hittade en rolig och god sak på macken, både söta och sura, och lite roliga nu när det är husvagnstider.

Det här var valda delar ur min dag.

I morgon är det en ännu en ny dag att se fram emot.

En vanlig dag

2009-05-19T11:39:00.010+02:00

Jag skall börja med att berätta att jag hör hemma i Skellefteå, det glömde jag i förra inlägget.

Måndagkvällar är Spirakväll. Det vill säga, då samlas medlemmarna i Spira konstgrupp i den gemensamma ateljén.

Så här ser min ateljéplats ut när den är ganska nystädad.

Jag hittade en fin grön flaska som jag slog sönder i bitar och smälte i silverugnen. Glaset var svårsmält, men det blev i alla fall ett smycke som duger. Den gröna färgen är otroligt fin.

Sen var jag tvungen prova några små bitar av glaset jag köpte på Norrkeramik, som tyvärr lägger ner sin verksamhet. Det glaset ligger i ugnen på avsvalning just nu.

I övrigt så går dagen ut på att städa. Inte det roligaste, men tyvärr nödvändigt. Speciellt som vi har lagt marksten på uteplatsen i helgen, och delar av stenmjölet ligger inne på golvet tillsammans med dammråttorna.

På grund av min nackskada, städar jag litegrann i taget. Problemet med att dela upp städningen i etapper är att man aldrig blir riktigt klar. Men det är bara att gilla läget, just nu är det så jag måste göra för att jag inte skall bli allt för dålig.

Mellan varven kan man ju alltid pigga upp sig med att titta på första violen i blombänken.

/ Christina

Ny vecka

2009-05-18T09:12:00.012+02:00

Hej på er

Nu är det en ny vecka med en ny magmakvinna igen.

Christina Viklund heter jag och skall blogga den här veckan.

Jag, är delvis sjuk, delvis arbetslös och delvis kursledare.

När jag är kursledare så lär jag ut hur man arbetar med silverlera. Möjligheterna är i det närmaste oändliga när det gäller silverlera som material. Det finns otroligt mycket att utforska i detta ämne. Och resultatet blir smycken (eller annat) i rent silver.

Eftersom jag gillar att arbeta med olika material, så kan det bli lite av varje i min ateljé.

Både textil och måleri, eller något helt annat

Jag är medlem och kassör i Spira Konstgrupp. Vi är en kvinnlig ateljéförening i Skellefteå. Tillsammans hyr och arbetar vi i en ateljé, där varje medlem har sin egen ateljéplats. Du kan läsa mer om Spira Konstgrupp här. http://www.spirakonstgrupp.blogspot.com/

När jag började med kurserna i Silverlera, insåg jag att det var dax att skaffa en hemsida. Jag knåpade ihop min hemsida utan några egentliga förkunskaper, men jag fick hjälp med vissa bitar, som att lägga in "meta taggar" till exempel. Jag visste inte ens vad det var för något, men nu vet jag.

Så här ser den ut min hemsida, besök den gärna om du vill läsa mer om silverlera.
http://www.silversidan.se/

Jag är inte helt säker på vad min bloggvecka kommer att handla om. Det blir nog ganska blandat skulle jag tro, men mycket hantverk och mycket vardag.

Återkom gärna i morgon

/Christina

Söndag

2009-05-17T17:48:00.004+02:00

2009-05-17

I morse gick jag broarna runt och passade på att titta på den minnessten som avtäcktes vid Lejonströmsbron i fredags, till minne av slaget vid Lejonströmsbron. Då, 1809, när ryssarna var på väg med en hel armé, hur var det då? Vad gjorde folk här i bygden? Hur såg det ut då?

Oj, tanken svindlar! Egentligen är det helt omöjligt att föreställa sig. Lite intressant att ägna det en tanke i alla fall.
Rysslands huvudstad fanns, i TV-bildens form, i allas våra vardagsrum i går kväll. Kamp var det också nu, men med ett lättsamt och glättigt förtecken. Fredsbevarande i modern form, kanske?

Jag har vilat mig i småprat och gemyt med släktingar idag. I Stadsparken var parkbänkarna ännu inte utsatta. Vi satt istället en lång stund på bänkarna framför stadshotellet och insöp solvärmen i staden och åt sommarens första glass utomhus.

I morgon, efter föreläsning och lite möten, flyger jag tillbaka till hufvudstaden.
Ha det gott tills vi hörs eller ses.
Astrid

Det rullar på...

2009-05-16T16:10:00.003+02:00

2009-05-16

Våren anländer bit för bit och jag njuter att åse undret. Det skira ljuset som silas genom halvutslagen grönska känns skört och svagt som lycka.

För ett par veckor sedan var jag i Skåne på uppdrag. Där var trädgårdarna översållade av blommande fruktträd. I skogsdungarna mellan åkrarna lyste de vita slånbärsbuskarna, uppkäftigt och vresigt. En del rapsfält var nära blomning.

I Stockholm börjar jag vara bekant med backarna som varje år täcks av blå- och vitsippemattor. Alla sinnen berörs av våren och mina egna livskrafter återvänder.

Besök hos gudbarn här i Skelleftetrakten spädde på känslan av lycka. Olikheten mellan barnen gör mig uppmärksam vid mötet. Den ene vill inte ha någon kram, den andre vill kramas jättelänge och minstingen är go´ och gla´och kan ännu inte säga varken ja eller nej till kramar, så hon får många mysiga kramar. Snart är barnen stora och vill inte ha kramar eller vill ha många igen. Vem vet?

Föränderligheten, detta att allt förändras, är sorgligt och vackert på en och samma gång. Allt gror, växer, mognar, går i blom, bär frukt och vissnar. Och allt sker i en jämn ström hela tiden, utan att stanna upp. Jag skulle vilja att tiden lugnade sig och väntade ibland... väntade på mig! Helst när allt är som bäst. Men nej! Rörelsen och förändringen är konstant som en trogen taktpinne.

"Livet rullar på" brukar vi säga och så är det verkligen.

Ha en trevlig helg med vila och eftertanke.

Astrid Ståhlberg

Insikter och minnen

2009-05-14T21:53:00.004+02:00

2009-05-14

Arbetsdagen i Skellefteå idag blev fylld av djupa insikter, skratt och allvar. Vi är trygga med varandra i gruppen och det är fascinerande att inse hur läkande utveckling sker i oss; hur ord i kombination med kreativt skapande blir en sån kraftkälla.

Promenaden ikväll i fullt solljus och i smygande grönska väckte bilder till liv. Jag framkallade minnen av spring, lek och skratt tillsammans med syskonen på barndomens gårdsplan i södra Västerbotten.

Under promenaden stannade jag till hos vänner och hämtade en film från en gemensam resa i början av året. Vi drack en kopp te och pratade reseminnen från den resan och andra. Att resa är ett sätt att vinna insikter om andra länder och folk, men det viktigaste som sker under en resa är kanske ändå det vi lär oss om oss själva.
Det tror jag.

Ha det gott

Kreativitet

2009-05-13T18:55:00.004+02:00

Hej igen! 2009-05-13

Nu har jag anlänt till Skellefteå och blir kvar här resten av veckan.

Det känns stimulerande att träffa deltagarna i Punkt.nu igen för tredje arbetstillfället. GESTALTNING är tema för de här två dagarna. Vi har avverkat kursdagarna BILD och KREATIVITET.

Vid ankomsten till stan gick jag ett varv för att leta kycklingnät för vårt skapande, men lyckades inte få tag i det i centrum. Det är bra ibland att allt inte går som planerat. Nu ställs jag själv inför en ny situation och behöver hitta på något annat. När allt inte går som jag vill måste jag tänka till. Jag tvingas ut i nya tankebanor och hittar andra lösningar. Det är en ständig kreativitetsträning som livet och vardagen erbjuder. I stället för att irriteras vid motgång, kan jag välja att se det som en chans att utvecklas. (erkänner att det inte är så lätt)

Punkt.nu är en utbildning till kreativitetspedagog.

Jag berättar mer.
Och välkommen till Frukostmötet fredag. Då är temat EN RESA TILL KONGO. Bara den rubriken skapar nya tankebanor, eller hur?

Astrid Ståhlberg

Reflexioner från min kontorshörna.

2009-05-12T22:34:00.002+02:00

2009-05-12

Solen gassar från en klarblå himmel denna kalla morgon; bara några plusgrader.Jag är tidigt uppe och planerar mina spretiga arbetsuppgifter idag och dagarna framöver.

Nu har jag plockat fram lite lera och lite annat ”byggmaterial” som förberedelse för ett samtal med ett barn. Mamman ringde precis och berättade att trafiken var så besvärlig att de antagligen kommer sent.

Igår träffade jag en afrikansk ambassadör och funderade över affärsutbyte som breddande aktiviteter för samarbete med Afrika, nu när biståndet dalar.Jag tror mer på affärsutbytet än allmosor. Gör man affärer kommer parternas behov och styrkor att tas i bruk på ett mera likvärdigt sätt. Ikväll har vi ett arbetsmöte i en förening, där frågor av det slaget kommer upp. Jag gillar att ligga steget före och hade förberett med lite prat med andra kunniga personer.

Dagen blev inte som jag hade tänkt, vilket ofta är bra. Ibland känns det som om jag lever mitt i ett vinddrag. Ganska uppfriskande.

Vi hörs igen

Astrid Ståhlberg

En måndag i vårens månad 2009

2009-05-11T19:54:00.005+02:00

En måndag i vårens månad 2009 2009-05-11

Hej på er!

Astrid Ståhlberg heter jag och är västerbottning i förskingringen - bor i Stockholm.

I södra Västerbotten där jag bodde mina 10 första levnadsår kunde man nå vårt hus på en sommarväg. Under vintern letade vi oss över isen, på en insjö, fram till landsvägen där buss och skolskjuts tog oss till skola och tätort.

Jag har fortsatt att spåra, bildligt talat. Sedan mer än 25 år tillbaka söker jag mig fram i egen verksamhet inom utBILDning och utveckling. En hel del uppdrag ligger utanför konventionerna.. Under den här veckan kommer ni att få en del glimtar från min brokiga vardag.

Just den här veckan avslutar jag i Skellefteå. En delkurs i utbildningen Punkt.nu. tar mig dit. Punkt.nu är ett samarbete med ett företag och en organisation i "staan". Fredag morgon har jag nöjet att ansvara för Magmas frukostmöte i Skellefteå. Kom så får vi hälsa på varann där!

Igår, söndag var jag med på Symbolföreningens månatliga drömträff i Medelhavsmuséets café: Bagdad Café. Samlingarna är så utvecklande. Varje gång sitter vi med uppspärrade ögon och klappande hjärtan och gör andras drömmar till våra. Vi möts intensivt, medan vi vänder och vrider på det vi ”ser och möter” i drömmen. Vi känner igen oss i varandra, i drömvärlden och speglar oss i samma inre djup. Magman!?

Stockholmsvåren är naturligtvis längre kommen än Skelleftevåren just nu, men er grönska kommer med väldig fart, när den väl kommer igång, påhejad av solljuset. Perioden från slutet av maj till mitten av juli är magisk. Den etsar sig fast som en återkommande längtan i varje barn som levt sina första somrar i norra Skandinavien. Vintermörkret ligger också som ett sugande tomrum inne i mig. Jag försöker tillbringa ett par riktiga dagar med kyla och vintermörker varje år.

Och nu får jag uppleva vårens ljus några dagar också i år hos er i Skellefteå.

Ha en god start på maj-veckan!

Vi hörs igen

Astrid Ståhlberg

Norrut igen

2009-05-10T12:51:00.004+02:00

Idag söndag bär det av norrut igen, till en veckas jobb i Luleå. Bland annat ska jag vara med på ett seminarium där en av mina doktorandkollegor presenterar sitt manus till sin avhandling. Det är sista chansen att komma med synpunkter nu, för sedan väntar tryckning och disputation. Hennes avhandling handlar om aktionsorienterad genusforskning för jämställda organisationer.

Andra hållpunkter i veckan är bland annat ett seminarium där en annan doktorandkollega presenterar sin avhandling om IT och genus för funktionhindrade barn i skolan. Dessutom ska vi ha möte med vår avdelning - Genus och innovation - för att stämma av vad alla jobbar med just nu och vilka konferenser och publikationer som är på gång.

Magisk restaurang i Umeå

2009-05-09T18:23:00.003+02:00

Här syns grönt te och frukt som man får till efterrätt om man äter sushi på nyöppnade Sagami i centrala Umeå (ligger vid E4:an, mittemot Utebutiken). Jag kan verkligen rekommendera ett besök! Väldigt fräscha rätter, oavsett om man beställer sushi eller annat. Plus att man får en massa extra runt omkring: vilsam miljö, japansk sallad till förrätt och te/frukt till efterrätt.

Vad gör en forskare om dagarna?

2009-05-08T17:40:00.004+02:00

Vad gör en forskare om dagarna? Det kan man verkligen fråga sig.

Idag: Frukostgröt med blåbär och sedan sätter jag mig framför datorn och skriver ut ett ex av artikeln jag håller på att redigera, så att jag kan läsa den och komma på vad som behöver fixas innan jag kan skicka iväg den till redaktörerna för tidskriften jag (förhoppningsvis) ska bli publicerad i. Det är mycket med språket: välja rätt ord, skriva så alla förstår, tydligt redogöra för syfte och forskningsfrågor, presentera slutsatserna på ett logiskt sätt.

Under eftermiddagen varvar jag redigeringen av texten med registrering av nya medlemmar till ett forskarnätverk där jag är webbansvarig. Det droppar ständigt in nya medlemmar via e-post, så ryktet om nätverkets existens tycks spridas flitigt.

Samtidigt försöker jag klura ut om det är rimligt att klämma in ytterligare en jobbresa i juni, denna gång till Skåne där Måltidsakademin håller till. De arrangerar en dag om jämställdhetsarbete i innovationssystem, som har anknytning mitt forskningsområde. Kommer fram till att det nog blir alltför tajt eftersom jag ska ut och resa både veckan före och efter, och att jag måste få tid till att skriva på min avhandling innan semestern i juli. Men det skulle ha varit väldigt kul att vara där!

Maia i Umeå

2009-05-07T13:41:00.004+02:00

Det kanske syns lite dåligt, men på bilden sitter Maia Hirasawa bakom flygeln och tillsammans med sin cellist. Det var en magisk och intensiv konsert på Umeå Folkets Hus igår kväll! Jag tyckte att den var extra rolig att se eftersom jag tagit mig tid att lyssna in mig på hennes skivor. Hon har verkligen en magiskt raspig röst!

Samma procedur försöker jag köra inför symfonikonserter på Norrlandsoperan. Lyssna in mig på musiken i förväg, alltså. Jag tycker att man får ut så mycket mer av konserterna då. Särskilt när det handlar om klassisk musik, som ibland kan vara svår att få grepp om. I juni är det avskedskonsert med Andrea Quinn som snart ska lämna sin plats som musikchef och chefdirigent på Norrlandsoperan. Missa inte det!

Forskningsrön om kvinnors företagande

2009-05-06T14:04:00.004+02:00

Traditionellt sett har forskningen om företagande främst handlat om företag som drivs av män eller om företag i mansdominerade branscher. Men på senare tid har allt fler forskare börjat intressera sig för att fylla kunskapsluckan om kvinnors företagande. Det är viktigt inte minst för att de medel som staten varje år satsar på att öka företagsamheten ska kunna utgå från ett fullständigt faktaunderlag.

En av de viktigaste forskningsantologierna om kvinnors företagande är "Företagerskan - om kvinnor och entreprenörskap" av Carin Holmquist och Elisabeth Sundin (red), utgiven av SNS förlag. Där konstateras det att kvinnor inte skiljer sig åt från män när det gäller hur de driver sina företag. Den skillnad som kan urskiljas beror snarare på att företagandet skiljer sig åt i olika branscher.

En annan viktig rapport är "Kvinnor företagande - format av samhället" som gavs ut av Nutek 2003. I den beskrivs kvinnors företagande i Sverige ur en rad olika synvinklar. Rapporten kan beställas gratis från Tillväxtverket.

En splitterny rapport om forskarperspektiv på kvinnors företagande har getts ut av Vinnova. Den har titeln "Sesam öppna dig!" och behandlar teman som t.ex. företagsrådgivning, språkbruk om företagande, statligt företagsfrämjande och tillgången till riskkapital. Den kan beställas från Vinnova (finns att ladda ned gratis som pdf).

Spännande bloggar

2009-05-05T15:06:00.003+02:00

På sistone har jag fastnat för två bloggar som jag verkligen gillar....

Dels är det Underbara Clara som på sin blogg varvar politiska tankar med fantastiskt vackra foton av gamla föremål och second hand-kläder.

Sedan är det så klart Anna Lafvas nystartade blogg Centrum - the blogg som erbjuder inspiration, vardagsglädje och djupaste tragik. Allt på samma gång.

Efter att jag bloggade för Magma första gången har jag dessutom blivit modig nog att starta en egen fotoblogg under namnet Malin ser

I Västerås

2009-05-05T07:00:00.003+02:00

Träden grönskar i Västerås! Björkarna har inte ens musöron, utan fullt utvecklade löv.

Handledningen igår tog hela eftermiddagen i anspråk. Efter 3,5 timme var vi rätt möra allihopa, både jag och de två handledarna. Deras främsta tips till min avhandling var att jag skulle renodla de olika teoretiska strömningarna jag använder för att analysera mitt material, samt att jag måste fördjupa mina analytiska slutsater. Mycket att jobba med, så det gäller att ha is i magen.

Idag väntar filminspelning där jag ska intervjuas i rollen som forskare, helst i ett rum fyllt med böcker. Har aldrig varit med om denna form att sprida forskningsresultat förut, så det ska bli spännande att se hur det går till.

Därefter bär det av hem till Umeå igen med tåg och flyg från Bromma.

Ny kvinna vid tangentbordet

2009-05-04T07:14:00.004+02:00

God morgon!

Klockan är kvart över sju på morgonen och jag tänkte knappa in några rader på Magmas blogg innan jag flyger söderut till Stockholm och Västerås. Jag heter Malin Lindberg och är anställd vid Luleå tekniska universitet för att skriva en doktorsavhandling om kvinnors företagande och innovation. Den ska vara klar om ett år, så nu handlar det allt mer om att skriva de olika kapitel som ska vara med. Det är en seg process som sniglar sig fram, men jag försöker ha tålamod.

Som komplement till skrivandet har jag regelbundet handledning med två äldre forskare, som kommer med synpunkter och föreslår hur jag ska arbeta vidare. Det är en sådan som jag ska åka till idag. Först flyg till Bromma och sedan tåg till Västerås, där Mälardalens högskola ligger. SMHI utlovar sommarvärme i de trakterna, så jag antar att jag kommer att få se både ett och annat träd som börjat få gröna blad. Om du är nyfiken på min forskning, läs mer här

Våren är här!

2009-05-03T09:52:00.004+02:00

Vilken otroligt härligt helg med sol och värme. Jag minns inte senaste det var en valborgsmässohelg med sol, men det var på tiden. Jag har haft en lugn helg med lite vårstädning, d v s fönsterputs, sägonsbyte i garderoben, men jag har även haft tid för att sitta och sola på balkongen samt tre middagar i rad har vi kunnat avnjuta ute i det fria. Min mamma har varit på besök igår till i dag och har nyss tagit bilen och åkt hem. Nu känns det som det är dags att börja tänka på veckans agenda.

På onsdag är det städkväll här i bostadsområdet och jag är med i festkommittén varför jag måste sammakalla min grupp inför grillning av korv med efterföljande kaffe. Jag är även med i valberedningen och vi har aktivt jobbat för att alla ska vara delaktiga och att vi ska känna en samhörighet. Förra årets städdag tillbringade vi på Rhodos så detta blir vår första här på Mariestrand.

På tisdag ska jag träffa Tatiana från Petrozavodsk och prata Noliamässa samt ett projekt med inriktning på kooperativt ägande inom förskola, äldreboende m m. Vi har kännt varandra i 8 år genom olika projekt mellan Västerobotten och Ryska Karlen. Petrozavodsk är en vänort till Umeå, men det vet antagligen de flesta här omkring. Resten av veckan bjuder säkert på många härliga upplevelser genom mitt jobb!!

Vårtrött

2009-04-29T21:37:00.002+02:00

Ikväll blir det ett kort inlägg eftersom sviterna efter en jobbig vecka hänger kvar. Eller är det vårtröttheten som gör sig gällande? Jag tycker egentligen att det är konstigt att man är trött när det är vår. Man borde vara sprudlande alert när solen och lite värme äntligen gör entré, men antagligen är det den långa hösten och vintern som har sugit musten ur en.

Ser fram emot några dagars ledighet som dessutom verkar bjuda på fint vårväder.

Ansök till styrelsekraft

2009-04-28T21:28:00.003+02:00

Jag är Gunilla och trivs med att det händer många saker både på jobbet och privat. I slutet av förra veckan var det full rulle med många olika uppdrag via jobbet. Torsdag hade jag en träff med en av mina grupper i projektet Kvinnor är Toppen och på fredag seminarium, Du - ett varumärke med Per Frykman och Karin och Karin Sandin. Därefter avslutade Solja Krapu med att läsa dikter och ge sin syn på sig själv som ett varumärke. Ett mycket lyckat och intressant seminarium Jag hann gå på Sveafestivalen en stund innan vi åt en middag tillsammans på Angelini. En mycket bra avslutning på veckan men med mycket intryck. Lördag kväll var vikt till våra barn som kom och år middag, alltid roligt att träffa dem!

Men, måndag morgon och jag hade glömt min bloggvecka!!

Måndag fortsatte med samma idensitet, men framförallt vill jag slå ett slag för den satsning som regeringen gör för att fler kvinnor ska kvalificera sig till styrelsearbete. Gå in på www.almi.se/styrelsekraft och gör en anmälan till att vara med i uttagningen till adept i styrelsearbete. Blir du antagen får du ett stipendium på 10.000 kr inkl moms. Detta stipendium är en delbetalning till den styrelseutbildning som du väljer. Västerbottens Handelskammare kommer att vara en av utbildningsleverantörerna. Vill du veta mera, kontakta mig: gunilla.lindner@ac.cci.se.

Hoppas på uppehållsväder i morgon så känns det mera motiverat att cykla. Jag har i alla fall varit på ett nytt träningspass i kväll: Cirkel Bootcamp med militäriskt stil. Kul men jobbigt!

Kokboksvinst

2009-04-25T09:26:00.002+02:00

Detta blir det sista blogginlägget för mig den här gången. Imorgon är det en datafri dag med annat skoj.

Jag sitter och planerar vilken mat jag ska laga i början på veckan när jag åker ned till Stockholm och får min vinst i kokbokstävlingen.

Det kommer att bli urskönt att komma bort en stund och insupa det fina vädret också. Känns otroligt bra att få vara med folk som har ett annat intresse en stund - vila hjärnan.

Vill ni läsa mer om min kokbok så titta in; här.

Nu får Gunilla från Handelskammaren ta över.

Ta vara på er..

SVEAFESTIVALEN

2009-04-24T07:23:00.003+02:00

Jag hoppar Sveafestivalen i år. Hade anmält mig men så hände SÅNT som inte får hända och jag tappade sugen på allt roligt.

Min brorson förolyckades i förra veckan och det kan jag säga tog musten även ur mig. Vi syskon är supertaighta. Så brorsonen är ju någon jag träffade nära på varje dag. Han blev nära 21 år.

Men jag har också lite tveksamheter när det gäller Sveafestivalen när jag ser på innehållet. Inte ett Norrlandsinslag så långt ögat när. Ibland är det skönt att det kommer föreläsare långt ifrån så man bara får vara och haka på allt utan att fundera.

Men jag är ju en funderare jag.....vilket är jobbigt. Nya idéer som gamla tenderar att ploppa upp hela tiden. Jag blir trött på mig själv ibland.

Ha det gott folks...

Digital Design

2009-04-23T10:25:00.004+02:00

Digital Design

Jag håller på med något som heter digital design. Är ni nyfikna så titta in på;
Digital design

Man kan göra precis allt - från tavlor, kort, tapet till ,,,,,,,,,,,,,,,,,,

Karlars LJUD

2009-04-23T09:04:00.002+02:00

Är det någon som läser den här bloggen? Ibland undrar man ju....

Åkte åter igen buss igår. Valde en plats vid en stor skräckinjagande karl som bredbent försökta få ha två säten för sig själv.

Jag log så glatt och pressade mig ned i sätet och bredde ut mig. Detta resulterade i något slags grymtande ljud hos personen ifråga som försökte göra sig mindre och lade huvudet mot fönster för att slumra in en stund.

Då uppstod några andra roliga ljud som lät som ett litet frustande och pipande ljud. Typ som om han kunde spela med utandningsluften i näsan. Efter det kom djupa ljudliga suckar med ett sånt där ljud när man fyller munnen med luft och liksom pustar ut mellan hårt ihopknipna läppar.

Alltså, jag började LE och jag kände att jag hade så förbaskat svårt att hålla mig för skratt men började små fnittra där jag satt.

Det kändes som en ordlös protest.

Jag har tänkt på detta, har aldrig hört kvinnor göra "ljud" som karlar gör. Helst om man är på gymet så hör man detta pustande, stånkande, ljudutblåsande, hårdandas LJUDLIGT. Jag är så fascinerad att dessa karlar på något sätt ser det som sin rättighet att göra olika ljud.

Till saken hör att när min säteskompis somnade en stund så lät det INGET ALLS ur honom!!!! Så jag uteslöt alla tankar om trångt i bröstet, katarr i andningsvägar etc.

Det blev så uppenbart.

Hela Sverige ska leva

2009-04-22T06:46:00.004+02:00

Jag ingår i projektet; Hela Sverige ska leva.

Det innebär att jag har en liten roll i det hela och ska dokumentera kvinnorna som jobbade på Asea här i Robertsfors till -68. Det innebär för mig att jag ska samla in texter som kvinnorna själv berättar. Detta skulle ske som "Kvinnornas skrivbyrå", dvs i studiecirkelform. Studiefrämjandet är formen som jag valt eftersom min gamla vän från "Robertsforsvinden" tiden finns där. (läs förra gången jag bloggade här).

I alla fall så har jag en smal budget som blev lätt att förbruka. Jag jobbar ju gärna intensivt och hårt när jag tar på mig något - vilket ibland blir tröttande och en viss vidbränningskänsla kommer upp. Men då tar man helt OFF ett tag tills man är i fas igen.

Just nu sitter jag fast, inte bara i ekonomin som säger mig att jag måste se mig besegrad om jag inte vill jobba helt GRATIS. Just i detta fallet så känner jag en stark gräns för att inte ge mer tid än jag ska. Hela Sverige är STORT och min insatts kanske inte ens nämns i det stora sammanhanget.

Men vi har även svårt att få kvinnorna att berätta och vilja vara med. Jag förstår dem på ett sätt för det som varit har varit och det är passerat. Som vanligt tror man inte att sin egen historia är värd så mycket men vad jag vill veta är ju mer "andra" saker.
- Vad tyckte dina föräldrar om att du började inom industrin?
- Vad tyckte andra kvinnor?
- Vad tyckte männen på arbetsplatsen?
- Vad gjorde att du började just på industri?
- Hur blev du bemött på fabriken
- Vad hände när du fick barn?
osv.

Det lilla jag har fått fram så behandlade man dessa "flicksnärtor" rent kränkande och skulle idag bli fälld för många punkter. Allt från sexuella trakasserier, rena kränkningar och mobbing. Det var enormt tufft och man vill inte riktigt berätta detta för allmänheten. Inte att det ska stå i skrift.

Det har varit en lång process innan vi hittade pengar till; "Kvinnorna på Asea". Just nu blir det inte ens att skumma på ytan. Bakom oss har vi ett stort projekt som gjordes i Norrbotten som kallades för "Oplogat" - Oplogat är ett projekt som vill öka förståelsen för historiens betydelse av kvinnors situation i Norrbotten i dag och i framtiden.Målet i första etappen är att starta skrivargrupper i länet där kvinnor själva får berätta i ord, bild eller muntligt sina livshistorier.

Man skickade helt enkelt stafettpinnen vidare till mig och vi skulle föra "historien vidare" men t ex EU - jordbruksverket tyckte inte att detta var något att ta tillvara. Före Oplogat gjordes även en bok som heter "Kvinnorna på Skega" i Skellefteå.

Så jag får sammanföra det lilla jag har och avsluta detta i vår.

Ha en underbar onsdag folks......

Tisdagssnorig

2009-04-21T06:53:00.003+02:00

Har tragglat text. Ska hålla ett mindre föredrag i dag. Ett mindre innebär ett cirka 45 minuters pass som jag valt att hålla utan bilder i powerpoint, utan stöd i form av annat än BARA MIG. Med kropps
språk och viftande armar skall jag förmedla en känsla och en budskap som ska fastna.

Ska bli intresseant och för att jag är rätt snorig och har ont i halsen. Varmt te är bot mot det mesta så jag får ta till det.

Det är rätt roligt det här med att föreläsa, om man nu bortser från att det är rätt stiltje på föreläsningsfronten. Har vart det i cirka 2 år för alla. Vi i Norr åker ned i Sverige och de i Söder åkr upp till Norr. Vi kan vinka åt varandra på flygplatsen.

Gro och Spira
Jag har som Madde här nedan satt frön. Varje år sätter jag frön för att se när de kommer upp, växer, gror och spirar. Måste tillägga att jag inte alls är så bra på det men jag försöker varje år. Ibland behöver jag inte köpa en sommarplanta men oftast så glömmer jag bort mina planter och de liksom tynar bort etc. Viljan finns i alla fall.

Jag satte 15 chilifrön och ALLA, ja ni läste rätt all frön kom upp. En sådan grobarhet är sällan något jag råkar på.

JENNY - du får inte ta bort din blogg med sex ord....ja missförstå mig rätt....inte sådana ord nu utan.... din 6-ords-blogg. Jag läser den då och då.
Tack för att du tog dig tid att skriva också.

ha en bra tisdag

Ursäkt och Förlåt

2009-04-20T07:27:00.002+02:00

Lyssnade på radion, där diskuterade man ett uttalande som fastnade fast i mitt minne. Tyvärr kan jag just nu inte tala om vem som sagt detta eftersom jag var inte riktigt mentalt närvarande när namnet nämdes.

Uttalandet löd;
"JAG BER INTE OM URSÄKT UTAN SÄGER FÖRLÅT"

Det är helläckert att lyssna på hur andra människor tolkar detta. Själv har man en rätt tydlig bild om innebörden, sitter i magkänslan och tanken. Men åter igen ju mer man börjar vrida och vända på orden, analysera dem och peta på dem så börjar betydelsen att vackla. Menar att kan någon annan övertyga mig om att deras tolkning är bättre än min så kan jag ändra mig. I alla fall kan jag helt klart acceptera att någon tolkar/tycker annorlunda än mig.

Jag tolkar detta som ett ärligt menat försök att inte skapa ursäkter, hitta syndabockar och försöka förklara sig. Utan mer ett ärligt förlåt - jag gjorde fel och det sket sig. Några tolkade som jag men andra uppfattade det hela med att man går ut helt kallt och begär att få förlåtelse av andra. Utan att ge en förklaring utan bara typ FÖRLÅT och nu går vi vidare för jag har bett om förlåt. Jag skiter i dig, din känsla eller vad du tycker, för nu har jag bett om förlåt och då ska allt vara GOTT igen.

Nästa grej jag tänker på är;Vad är det som gör att vi tolkar så olika? Arv, uppväxt, möte med människor som beter sig på vissa sätt, utbildning???????..Intressant.

Så hur tolkar du uttalander?

Glömde, jag heter Lisbet Olofsson, bor i Robertsfors och detta är andra gången jag bloggar.
Här hittar ni mig. (klicka på meningen)

Ohuslig eller?

2009-04-12T11:05:00.004+02:00

Jag har köpt fröpåsar och jag skall så småningom också så. Jag kommer att så persilja och plocksallad, kan nog bli så att jag köper en squashplanta eller två också. Blommor brukar jag sätta i krukor utomhus på sommaren. Jag plockar bär - ja, vinbär å krusbär från buskarna om hörnet - och kokar saft och sylt. Jag tar reda på våra äpplen och kokar äppelmos - för att ge bort, då ingen här hemma är så förtjust i det.
Om man räknar sånt som husligt - då är jag nog det.

Jag har en hängmatta och en skön soffa, jag läser gärna och mycket. Jag ser dokumnetärer och filmer, jag löser korsord, jag broderar, jag läser bloggar och samlar information stort och smått på internet, jag sitter och tänker, jag målar, dricker kaffe, fotograferar - jag fotograferar mycket. Det finns mängder av saker jag gör innan jag tar fram dammtrasan eller får för mig att torka fönster, det finns ju så mycket annat som är roligare, hela tiden.

Om man räknar sånt som ohusligt - då är jag nog det.

Hur är du?

Ha det så gott allihop, tack för den här veckan
/Madde

Hellre efterrätt än godis!

2009-04-10T12:54:00.005+02:00

Jag har nyss bakat Brittatårta och det blir hallon, persikor och grädde som fyllning. Jag tror att det skall gå hem hos kamraterna som kommer på middag i kväll.

En middag är ju som allra bäst om man får efterrätt, det är festligt, man blir upplivad och både piggare och gladare ;) Sedan skall man ju ha något litet sött efter maten så man kan tillgodogöra sig alla de andra nyttiga sakerna man ätit...

Ha det gott
/Madde

Glad Påsk!

2009-04-09T11:23:00.005+02:00

Då var det påsk och flera lediga dagar.
Själv har jag tänkt att vara ledig och vila, äta god mat, umgås med vänner, promenera i solen, sitta vid söderväggen och dricka kaffe (om det nu slutar regna vill säga)...
...och så måste jag skriva lite (deadline på tisdag) och så måste jag snickra en trottoarpratare och måla den, och så måste jag organisera och städa ur min lilla lokal inför öppet hus den 25 april (konsthantverkets dag), och så måste jag sy flera vetehjärtan, och så måste jag brodera ett tyg så att jag kan klä om en stolsits, och så måste jag sy en flagga, och så måste jag och så måste jag...

Hur har ni det med ledigheten i påsk?
/Madde

Jenny

2009-04-08T20:29:00.006+02:00

Jag fortsätter på temat glad...
Det är roligt med ord och språk. Jag fascineras av ords ursprung och slukar artiklar som behandlar ämnet (de är ju inte alltid så många). Om jag på något sätt är osäker på betydelsen av ett ord eller inte alls förstår ett ord så slår jag upp det i närmsta ordbok eller frågar närmsta människa. Språk är kul. Dialekter är roligt.

Jag läste för ett tag sedan om Språktidningen (som är en ny bekantskap för mig) och att man kunde få två nummer för det otroligt förmånliga priset, 29:-. (är någon intresserad så gå in på tidningsbutiken ) Jag slog till och har fått ett nummer och måste säga att tidningen är värd sitt pris - en massa intressant läsning om stort och smått. Väldigt skönt att läsa en tidning som inte behandlar dieter eller kändisar eller mascara och inte heller innehåller reklam för dylikt. Jag kanske fortsätter prenumerationen...
Men för att komma till saken - det som gjorde mig glad är att läsa om en kvinna jag känner till - en magmakvinna! På sidan språkspaningar står följande:

Det är otroligt roligt att Jennys 6-ords-blogg uppmärksammas, för den är ju bra! Har ni inte skrivit ert livs historia med sex ord ännu så gör det - det är roligt, men kan också ge en perspektiv på tillvaron.
Ha det gott
/Madde

Kvinnor och skottkärror

2009-04-07T14:40:00.004+02:00

Ibland så ser man saker som man blir glad av - detta blev jag glad av.
Önskar bara att jag hade fått vara där...

En performance på Stockholms gator om kvinnor 55+ som "reclaimar" staden....
Läs mer i en artikel hos Movium eller hos koreografen själv.

/Madde

Hjärta dig!

2009-04-07T08:40:00.003+02:00

Vi går till jobbet, cyklar, åker buss, bil - vissa springer och många jäktar och stressar. Det är mycket stress här i världen. Vi kommer till jobbet och många gånger möts vi av "korta" kommentarer, inga kommmentarer alls, av ett ord & av några få, flera meningar. Det är inte många som möts av uppmuntrande ord på jobbet och väldigt sällan skratt - det skrattas för lite här i världen (i alla fall i den vuxna världen). Jag menar skratt som gör att ögon tåras och att det känns i magen. Jag menar ord som är hjärtligt menade.

Vi måste bli bättre på uppmuntran och vänliga, varma ord. Vi måste bli bättre på att se våra medmänniskor och vi borde bli bättre på mer offentlig uppmuntran.

I Umeå - på staketet kring fotbollsplanen vid Vasaplan (vid Kultrucentrum, fd Gjallarhornet) så hänger ett hjärta. Ett stort hjärta i rosa och rött.
Det är gjort av många händer i många timmar - det är tätt knutet som en rya - av platspåsar. Det hängdes upp i februari kring alla hjärtans dag och det hänger fortfarande (jag hoppas att det får hänga länge) - ett hjärta för att glädja de som går förbi, som stressar, som inte fick några uppmuntrande ord idag...

Kanske kan det hjärtat bli en stafettpinne, en stafetthandling, ett stafetthjärta...
Ha en bra dag alla vackra människor
/Madde

Ny vecka - ny kvinna!

2009-04-06T08:43:00.004+02:00

Jag mår bäst när jag får tillfälle att uttrycka mig - på något sätt!
Efter många års kulturadministration av flera slag och som uppbackare av andras kreativitet så kände jag att det vara nog - jag måste lyssna till mig själv. Jag måste ta tag i min egen kreativitet, mina kunskaper och min kompetens. Så efter flertalet för-&-emot listor så startade jag eget i slutet av 2007 - designmadde.

Jag är inte heltidföretagare - som för övrigt kan vara ganska ensamt - jag är projektledare (tidsbegränsat & på 50% flextid) också. Jag arbetar fram till sista september med "Barns delaktighet i det fysiska rummet" - ett projekt som pågår samtidigt i Sthlm, Gbg & Umeå. Det handlar om hur barn är delaktiga förskolans verksamhet och i utemiljön.

Jag är en ny medlem i Magma - kom med vid jul och har varit med på en träff. Jag har inte riktigt fått kläm på Magma och mitt eget deltagande men jag skyndar långsamt - bloggandet denna vecka ser jag som ett tillfälle att få presentera mig för er.

Hej på er!
Hoppas att ni får en bra vecka med mig,
ha det gott,
/Madde

Jag heter Madelene Edlund, jag har ateljé och ett litet utställnings- & workshoprum i Skeppsvik.
designmadde - konsthantverk, sagoworkshops, workshops och fortbildning.
designmaddes blogg - tips om produkter, böcker, utställningar och iaktagelser i vardagen.

Ineffektiv kommunikation

2009-04-04T15:45:00.002+02:00

Jag har en tid nu retat mig på en person som jag har mycket kontakt med i min professionella roll, som utövar extremt ineffektiv kommunikation, enligt mig. För att klargöra lite mer så handlar det i korta drag om att personen i fråga går genom en annan person får att antingen vidarebefordra information till mig eller för att boka möten eller försöka få tag på mig. Hur galet är inte det?! Det intressanta i detta är att när jag påpekar för "mellanhanden" att jag kommer ta upp detta med "den ineffektiva kommunikatören", så "får" jag inte det. Varför fick jag inte riktigt klart för mig. Efter att ha funderat en del på detta så tror jag att det handlar om hierarkiska kommunikationsvägar som jag inte förstår mig på...och inte accepterar. Ska bli intressant till veckan att se om det blivit någon förändring, eftersom att jag påpekade detta för "mellanhanden" i fredags.

Älskar dagsljuset

2009-04-03T20:18:00.003+02:00

Jag är SÅ beroende av ljus, dvs. dagsljus. Jag älskar verkligen när jag kan vakna på morgonen och det kl 6 eller tidigare och är ljust ute. Det slog mig dock i veckan att jag aldrig reflekterat över hur mycket det påverkar mig att det är ljust längre på kvällen också. Min dag blir så mycket längre numera. Förstår nu varför jag tidigare känt att jag inte hinner med nått förutom att jobba och träna på veckorna. Inte konstigt när dagen tidigare "tagit slut" klockan 17.

Kan inte annat än säga att jag längtar till sommaren då det är ljust dygnet runt. Det är min bästa tid.

Jag, en väluppfostrad pansarvagn!

2009-03-31T21:26:00.005+02:00

Hej, hej...nygammal bloggare vid "pennan".

Sist jag bloggade passade jag på att ge ett eller flera julklappstips varje dag. Tänkte först att jag skulle göra samma sak den här veckan. Kanske inte just tips på julklappar, utan någon annan typ av tips. Sen tänkte jag om och funderade kring att jag skulle ha ett tema istället. Å nu vet jag inte hur jag ska göra. Kanske lika bra att bara köra och inte begränsa mig så mycket.

Nåja, jag börjar med en presentation. Tror inte jag var så bra på att presentera mig sist, eller rättare sagt presentera mig överhuvudtaget. Anneli Eriksson är mitt namn. Jag lägger faktiskt ner en hel del tid på att just fundera över hur jag ska presentera mig. Befinner mig ofta i situationer som kräver en presentation av olika storlek. Oftast (läs alltid) kör jag med nått lamt som mitt namn samt mitt yrke. Roligare eller mer informativt än så blir det sällan. Tänkte att jag skulle bryta trenden nu. Jag är en väluppfostrad pansarvagn som älskar att hänga på gymmet och är extremt selektiv med personer jag omger mig med. Mat är min passion...både på gott och ont och jag ska nån gång skriva en kokbok. Just nu längtar jag efter nästa helg, då jag för första gången på fem veckor får en helg hemma med mig själv i min lägenhet. Tror jag ska plöja igenom säsong II av Dexter då.

Informationskompetens, länkarna

2009-03-29T22:47:00.005+02:00

Jag hade ju lovat, så här kommer länkar till informationssidorna om mina IT-tips.

Öka din IT-kompetens
RSS för nybörjare (Hur man prenumererar på webbsidor)
Användbara internettjänster
IT-ordlista för nybörjare.

Startsidans adress är konkretide.se, för den som undrar. Kom gärna med förslag på vad ni vill att jag/vi ska skriva om förresten.

Tack för mig för denna gång på Magmabloggen! På återseende...

En blöt tillställning

2009-03-29T21:25:00.002+02:00

Kvällens äventyr: badkalas för ett gäng vilda åttaåringar och deras föräldrar och syskon i Aquarenan på Holmsundsbadet.

Men det gick bättre än väntat. Barnen lekte nonstop utan problem, de vuxna verkade trivas, fikat räckte till alla och det hela flöt på väldigt smidigt.

Mycket nöjd och trött födelsedagspojke som somnade ikväll. Föräldrarna gnuggar ögonen vid varsin dator.

With a little help from my friends

2009-03-29T08:57:00.002+02:00

Fixar och trixar med företagswebbsidan, varje ledig stund. Visst är Internet ett fantastiskt och snabbt medium, men man glömmer lätt att allt det där andra som är tidskrävande. Texterna går ju snabbt att skriva, men resten... Fixa med länkar, bilder, ändra i mallar och utseende.

Just nu är det länkfärgen som spökar. Av någon anledning är länkarna svarta i den mall som jag valt, och det är ju urdumt, eftersom man inte ser dom. Måste hitta koden till hur man ändrar färg.

Men jag måste också passa på att slå ett slag för Open source. Gratisprogram som vem som helst kan hjälpa till att koda och bidra med nya funktioner till. Det finns hjälpsidor där användare tipsar varandra, och det finns dessutom en hel del hjälpsamman människor (både IRL och på nätet) som också gärna bidrar med råd rent handgripligen, om man bara frågar.

Släcker du ner?

2009-03-28T12:59:00.005+01:00

Jag är lite skeptisk inför kvällens stora händelse: att hela världen uppmuntras att släcka alla ljus i en timme. I Sverige blir det kl 20.30, tydligen.

Visst, alla manifestationer som vill något gott är ju behjärtansvärda. Och klimathotet är ju viktigt, förstås, även om jag personligen har svårt att uppbåda någon större upprördhet över klimatförändringarna. Missförstå mig rätt, visst måste vi ta hand om vår jord, men det känns ännu viktigare att vi människor måste ta hand om varandra.

Det finns så sjukt mycket lidande i världen; svält/slaktkatastrofen i Darfur till exempel, eller alla politiska fångar som torteras och sitter fängslade utan rättegång, alla kvinnor som blir våldtagna och misshandlade, alla barn som som utnyttjas eller far illa, alla miljoner som inte ens har ett hem eller rent vatten, ja listan kan göras uppgivet lång.

Att då göra världens (bokstavligen) jippo kring att släcka lampor i en timme, känns ärligt talat både fånigt och futtigt. Ungefär som man när vi går med i en angelägen grupp eller joinar ett "cause" på Facebook. Vi klickar på en knapp och sen är det inte mer med det.

Symbolvärden ska inte underskattas. Och visst kan man hävda att det är viktigt med aktioner för att få uppmärksamhet till ett problem. Men man kan lika gärna hävda att det blir förrädiskt engagemang. Vi känner att vi gör någonting, när vi egentligen inte anstränger oss särskilt mycket alls, och inte åstadkommer någon som helst förändring.

Om vi verkligen ville göra en manifestation för miljön, borde vi då inte t.ex ha en dag över hela världen då vi avstår från att flyga, eller köra bil, eller rent av stänga av alla datorer? Fast det är ju inte lika PR-mässigt, och rätt besvärligt... Så därför blir det i stället energikrävande TV-galor, Facebookgrupper och organisationsjippon kring släckta ljus i en timme.

Men, det kommer väl att sluta med att vi också släcker lamporna ikväll här hemma.* Barnen har fått tydliga uppmaningar från Bollibompa, och är väldigt angelägna om att göra rätt. Då kan inte mamman börja gnälla om svältande barn och tandlösa jippon...

Hur kommer ni att göra? Och hur ser ni på manifestationen? Kommentera gärna.

* Uppdatering: de glömde bort det, så vi struntade i det...

Dilemma

2009-03-27T13:55:00.004+01:00

Två vågskålar.

I den ena: att följa sina principer och övertygelser, och stå upp för sig själv. Viktiga markeringar.

I den andra: Kraft och hälsa. Energi och ork.

Vilken vågskål väger tyngst? Följ ditt hjärta, säger andra. Och jag. Men om hjärtat vill båda?

I det scenario som finns är det omöjligt att välja båda. Jag måste göra avkall, och vilken bit är jag beredd att tumma på?

Igår valde jag den första vågskålen. Idag har jag landat i den andra.

Inget av valen känns helt rätt.

365 saker

2009-03-26T18:21:00.002+01:00

Det här är så himla bra att jag önskar att jag hade kommit på idén själv.

Företagshotell

2009-03-26T18:00:00.002+01:00

Nu börjar det brännas. Magmas företagshotell ser ut att bli av!

Alla som var med på mötet i morse var eniga om val av lokal och hyresförutsättningar, så nu sätter arbetet igång med förhandlingar, ritningar och planerande.

Hur kul som helst.

Alla ni som är sugna på att boka en arbetsplats tillsammans med andra duktiga Magmakvinnor: kolla in Magma Västerbottens hemsida för mer information.

Middagen

2009-03-26T17:48:00.002+01:00

Vet inte riktigt hur jag ska beskriva gårdagens middag. Det var en annorlunda men väldigt intressant upplevelse. Att ständigt träffa nya människor är jag van vid (som journalist får man ju anledning att kasta sig in i samtal med vem som helst), men inte på det här viset.

Det blev fem personer som dök upp, tre hade fått plötsliga förhinder. Alla vi som var där var eniga om att man borde göra sånt här oftare. Umgås med människor på helt nya sätt, skapa nya möten och uppriktiga samtal.

Vi satt i en av föreställningslokalerna, i ett magiskt rum med jättelika kandelabrar, vackert dukade bord och champange, som skapade stämning. Fick öppna ett guldkuvert med frågor från den tidigare middagen i Stockholm och sen satte samtalet igång.

Jag har svårt att återge vad som sades under de tre timmarna. Såhär sammanfattar i alla fall vår fina värdinna Elin diskussionerna:

Kanske var det platsen vi var på som gjorde att samtalet som sedan följde om och om igen kom tillbaka till Operan, både som roll i samhället och konstform. En dialog om avsaknaden av stora visioner ledde till lekfulla tankar kring sportarenor i samband med institutionerna och särskild barnvaktstjänst för kulturarbetare och kulturkonsumenter. Vi pratade om grupperingar i vårt samhälle och hur svårt det är att få till verklig utveckling när vi grupperar oss som öar inom de fält vi redan verkar i. Det blev en fin kväll. Forskningen fick inte, på grund av avhoppen den stora plats runt bordet jag hade hoppats på men istället gavs mer tid och utrymme åt de gäster som kom. Och det är jag riktigt glad för.

Magmaföredrag och IT

2009-03-25T14:21:00.009+01:00

Hej igen! Lunchföredraget på Magma gick finfint, jag hade bara lite problem att hålla mig inom den avsatta tidsgränden... ;o) Men det blir ju lätt så när man är engagerad i något.

KUL att så många blev intresserade och nyfikna på ämnet (informationskompetens). Och som vanligt är det också kul att knyta nya kontakter, som man gör på de här luncherna.

Nu har jag lovat följande:
- Att lägga ut mina tips på Magmawebben
- Att hålla workshops (och fler föredrag) i just såna saker som IT-kunskap, RSS, bloggverktyg och sociala nätverksfunktioner.
- Att göra klart vår företagswebbsida innan denna vecka är slut, med mer information kring just detta område.

Den sista punkten lovar jag mig själv, för jag behöver en deadline för att fixa det där sista som behövs innan sidan kan bli offentlig. Det är mycket lättare att prioritera jobb åt andra, än åt sig själv...

Hämtade femåringen och åttaåringen tidigt idag, och nu sitter dom och spelar Panfu vid varsin dator, och jag jobbar vid en tredje. (ja usch vilken hemsk IT-familj, inte sant... ;o) Sen blir det våfflor till middag för dom andra - det är ju våffeldagen idag.

Själv ska jag visst få indisk mat, på kaosmiddagen.

Många järn i elden just nu

2009-03-25T09:31:00.009+01:00

Jag har just nu ett tillfälligt uppdrag, som koordinator inför Umeås kulturhuvudstadsansökan. Få har väl undgått att märka att Umeå vill bli Europeisk kulturhuvudstad 2014, och i den fördjupade ansökan ska det skrivas fram en rad konkreta projektförslag.

Vi är åtta koordinatorer som jobbar intensivt i tre månader med att nätverka, lyssna in, diskutera och skriva fram ett antal projektidéer. "Mitt" område kallas Stories of the North - Ears for Europe och handlar om berättande i alla former. (Muntligt, litterärt, digitalt, sceniskt, bildligt) Kan inte avslöja för mycket av de idéer som finns, eftersom det trots allt är en tävling... Men min deadline är den 24 april, nu är det bara en månad kvar innan allt ska vara klart. Gulp!

Men det är kul att få spåna och göra storslagna planer. Om allt går i lås så blir det fantastiskt roliga och intressanta projekt! Ett av projektförslagen är dessutom mitt eget, så det blir extra spännande och se vad som kan bli av detta.

På mitt andra jobb (på Minabibliotek.se) håller vi bland annat på med rekrytering. En tjänst som webbredaktör för barnsidorna ska tillsättas, och hela 93 personer sökte! Kanske är det finanskrisen som märks, jag vet inte. Men det är så svårt och stressande att välja ut. Många som verkar duktiga och bra, och alltid kommer man att göra någon besviken.

Nästa helg ska jag (i mitt företag) åka ner till Karlstad och hålla skrivarkurs för ett gäng framgångsrika kvinnor, men det berättar jag mer om en annan dag.

Snart är det dags för Magmalunch. Jag ska hålla ett kort föredrag om informationskunskap och sociala medier. Det ska bli roligt, men har haft så mycket att göra att jag inte hunnit förbereda mig. Det får gå ändå! ;o) Det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, så jag kan säkert bubbla på i 15 minuter. Men lite stödanteckningar borde jag göra, och det nu på en gång.

Och ikväll ska jag på den spännande "kaospilotmiddagen" på Norrlandsoperan. Rapport kommer i morrn!

Om jag bara hade lite mindre sömnbrist skulle det va enklare. Natten var tung (femåring som vaknade flera gånger och make som snarkade) och det ser ju inte så bra ut om jag håller på att somna vid middagen... För att inte tala om hur jag ska ta mig upp i morrn, det kan bli en sen kväll. Men men, det är ju småbarnsförälderns ständiga dilemma.

Vi ses om en stund!

En annorlunda middagsinbjudan

2009-03-24T08:04:00.007+01:00

En märklig men spännande middagsinbjudan landade i min mejlbox förra veckan.

Det var från Elin Frost, en tjej som studerar till Kaospilot på Malmö Högskola. Som en del av sitt examensprojekt vill hon undersöka uppfattningar och tankar kring teater och kultur.

"En del i detta projekt har blivit en "Middagsturné" där jag samlar inspirerande personer kring dukade bord på lite olika platser i Sverige. Syftet med min turné är att skapa flera kreativa fält över en rad goda middagar med gäster som kanske inte möts så ofta (men som jag gissar har ett utbyte av varandra). Varje middag blir unik utifrån det Nu som uppstår. Förhoppningen är att vi tillsammans skall öppna upp för nya tankegångar kring scenkonst, det offentliga rummet och kanske rent av snudda vid den stora Meningen. Varje middag börjar där den föregående slutade genom en fråga som formulerats av tidigare gäster."
"På onsdag hålls alltså Umeåmiddagen och då skulle jag vilja bjuda in just dig. Jag tror nämligen att du har infallsvinklar som skulle berika och öppna upp för många tankar. Samtidigt kan jag tänka mig att du säkert är nyfiken på den här typen av oväntade möten efter att googlat ditt namn... Jag har bjudit in gäster med allt från bakgrund i molekylärbiologisk forskning till renodlade skådespelare. Förhoppningen är att vi ändå inte blir mer än fem sex stycken som på ett väldigt avspänt sätt får chans att mötas och samtala med varandra. Jag hoppas och tror att detta kan bli ett sådant där samtal som plötsligt föder något nytt.
Jag står för mat och vin. Du står för nyfikenhet och tankar. Du kommer när middagen är serverad som är 19.00 men stannar bara så länge du har lust.Låter detta intressant? Jag hoppas det, för jag skulle verkligen vilja träffa dig och höra mer om din syn på kultur, teater och vår samtid."

Vem kan tacka nej till en sådan förfrågan?

Och även om det väcker lite nervositet ("finkultur" är inte alls är mitt expertisområde), så hoppas jag att nyfikenhet och passion räcker en bra bit in i samtalen!

Mer om projektet går att läsa på Kaospilot Frosts blogg.

Och så blev det nostalgipaus...

2009-03-23T10:09:00.005+01:00

Några av mina kollegor har alltid musik på, när de jobbar vid datorn. Jag förstår det bara inte.

Trots att jag verkligen är en multitasking-person, så tar det stopp vid att lyssna på musik och tänka på annat samtidigt. Fastnar alltid i låttexterna, eller sjunger med i sångerna, och visp är man förflyttad till en annan värld. (fast det gäller inte såna som min make som aldrig har någon aning om vad låtarna handlar om)

Skulle nyss bara fixa en låt till min favvolista i Spotify, och nu sitter jag här och är helt tagen. Nostalgi, hjärta och smärta.

Note to self: INTE sätta på musik igen, förrän jag jobbat klart.

Födelsedagsmåndag

2009-03-23T09:03:00.008+01:00

Hej igen! Nu är det jag, Jenny Eklund, som tar över bloggstafettpinnen igen. Jag presenterade mig ganska väl förra gången, för den som vill veta mer om mig.

Idag är jag som vanligt måndagstrött, men nöjd med morgonens bestyr. Mellanbarnet fyller åtta år, och vi firade med gofika och presenter på säng. Själv krävde han att bli väckt klockan fem (!!!!), för att hinna leka med sina presenter innan skolan. Efter intensiva förhandlingar nådde vi en kompromiss; han blev väckt 06.15 i stället. En halvtimme tidigare än vanligt. Till storasysters stora förtret i stället... (Ack ja, hur man än gör som förälder så är det alltid någon av kidsen som blir missnöjd.)

Nu är sonen bland annat en mycket stolt ägare av ett Nintendo DS. Åratal av vädjan gav resultat... ;) Och även om jag tycker det är sjukt dyrt med leksaker nuförtiden, så tror jag just detta kommer att bli välanvänt, och inte minst komma bra till pass under resor och annat.

Eftermiddagen och kvällen är planerad sedan länge: citybesök för inhandling av nytt spel till DS för morfars födelsedagspeng, pizza till middag, tårta till efterrätt och filmkväll med Wallie. Riktigt onyttigt och trivsamt, med andra ord.

Veckans sista blogg - om förväntningar

2009-03-22T21:23:00.004+01:00

Maten var precis så där fantastisk som jag förväntade mig igår. Det blev prat om förväntningar. Är det bra eller dåligt med förväntningar? Jag är av den åsikten att det är bra. Det är väl klart att man ska förvänta sig saker. Goda förväntningar alltså. Mer av det!

Har varit på Opera i kväll. När det gäller Norrlandsoperan så har jag alltid förväntningar. Framförallt på scenografin, och jag brukar inte bli besviken. Inte den här gången heller. Sen var huvudrollsinnehavaren en fantastisk sångare och tillika skådespelare. Men kören var nog trots allt det som imponerade mest. Vilken kraft!

Å vad har jag för förväntningar på nästa vecka?
- Magmas företagshotell får klart med lokal!
- Magma får projektpengar till företagshotellet!
- Magmalunchen på Invito på onsdag blir välbesökt!
- Får klart med ett stort jobb som jag lämnat offert på!
- Fixar övergången till digital almanacka på ett smidigt och enkelt sätt!
- Får nya ideer när jag är i Stockholm och lyssnar på information om EUs Hälsomål!
- Lär mig en massa nya saker av Åse Hagerman som kommer och hårdtränar med snowflakes på tisdag!
- Härliga löpturer!
- Kärlek!

Och sist men inte minst spännande läsning på Magmas blogg singerat Jenny Eklund.
Tack för mig för den här gången.

Vi ses!
Ingrid

Skidtur lördag förmiddag

2009-03-21T14:30:00.004+01:00

Ger mig ut på årets sista(?) skidtur. Är väldigt bakhalt och går väldigt fort utför. Tänker att det här är som livet. Jag får använda min kraft för att orka i uppförsbackarna och mitt mod för att våga stå på i utförsbackarna. När det är platt glider jag med och kommer det lite skräp i spåren så kanske jag stannar upp och funderar på om det finns nåt bättre spår eller så glider jag bara lätt över.

Igår var det avslutning på steg 1 coachutbildningen. Vilken fantastisk grupp vi har haft turen att ha den här gången också:) Snart är det dags för steg 2 och jag längtar redan!

Fredagkvällen avslutades hemma hos en coachkollega. God mat, vin och samtal - Kan det bli bättre?

Idag har jag förutom skidturen hunnit med ett familjeråd. Där diskuterades tvättning,att spara el genom att släcka lampor och datore efter sig samt korta ner duschtiden, hundpromenader samt nästa veckas matlagningsshema.

Råkade just tappa min telefon i golvet (för vilken gång i ordningen??) - helt död. Vilken tur att jag ändå ska köpa en ny på måndag! Ett stort steg i mitt liv ska då tas, övergång från pappersalmanacka till digital sådan. Känns stort! Vill att det ska kännas bra också men har kanske inte riktigt kommit dit än... det var det här med tekniken....

I kväll blir det middag hos goda vänner. Ser verkligen fram emot det. Vet att de är hejare på att laga mat!

Jag är en nörd!

2009-03-19T21:09:00.012+01:00

Dagen har gått i nördens tecken! Jag började med att springa kl. 5.30 tillsammans med min älskade springkompis Anki. Förutom att vi planerade inför vår kommande stockholm marathonresa så hann vi med en del kring våra barn, våra män och framförallt hur fantastiskt kul/skönt det är att jag kan springa igen! Jag är en spring nörd!

Dagen forsatte med 3.e dagen på en coacutbildning som jag och Anna Åberg leder. Att vara i närvaro och process en heldag. Fantastiskt! Jag är en coachnörd!

Stannade kvar På Vardagsrummet, bytte om och förvandlades till en sångnörd eller kanske lösögonfransnörd (Vilket jag faktiskt inte visste att jag var förrän jag gick med i Snowflake singers.)
i morgon bitti cyklar (jag är en cykelnörd) till IKSU för lite vattengympa. Jag är den vattennörd

Kort och gott jag är en nörd och det är härligt!

Hur roligt får man/kan man ha? teknik,ansvar och nätverk

2009-03-18T19:57:00.003+01:00

Hur roligt får man ha/ kan man ha egentligen? Hur mycket ryms det i kroppen liksom? kanske låter som ett lyxproblem, men är ju inte något problem egentligen, utan något jag är väldigt tacksam över- att jag har anledning att ställa mig den frågan.

Teknik! hur blir jag vän med tekniken? Hur kan jag se den som ett hjälpmedel och inte ett stjälpmedel? Vill att den ska fungera, utan att jag ska behöva anstränga mig för att förstå. Jag ska ha det bästa för mig just nu utan att själv behöva välja. Jag vill ha kontroll och inte kontroll på samma gång.

Ansvar! Visst är det viktigt att vara ansvarsfull?! Jag vill gärna vara ansvarsfull. Men när det gäller att ta ansvar för "jobbiga" beslut, vill jag gärna lämna över det till chefen - det är ju bara det att chefen är ju jag :P

Hur hinner alla ni andra nätverka på nätet? Själv har jag fullt upp att nätverka i verkligheten. Visst är det så att alla ni andra bloggar, läser bloggar, chattar, facebookar, skickar gruppmejl till era barns fotbollskompisar föräldrar, läser veckobrev och träningstider på hemsidor, skickar kärleksmejl till er älskade? Jag bara undrar?!

Efter en dag med dessa och en hel del andra funderingar och en del jobb däremellan :)var det skönt att avsluta med Våga sjunga på sporren, umeå kommuns personalförening. Därifrån går vi alla med rosiga kinder, avspänd kropp och ett saligt leende på läpparna.

Nu ska jag packa lösögonfransarna inför morgondagens uppträdande med Snowflakes Singers.

Äntligen springa

2009-03-18T07:44:00.006+01:00

Äntligen har jag börjat springa igen. En fotskada och träning inför vasalppet har gjort att jag inte sprungit som vanligt... Nu får jag träffa Anki på morgnarna och det är som en lisa för själen och kroppen förstås. löpningen och samtalen gör mig stark, glad och uthållig. Tänk att det finns människor som inte uptäckt detta! :)

Igår blev det inget bloggande efter en hektisk dag med blandannat Företagshotell"rundvandring" och rep. med snowflakes så somnade jag sött vid 11-tiden. Återkommer om företagshotellet...
Nu tar jag cykeln till VK-huset för att snacka omen enkät om ungdomar och övervikt som jag vil lägga ut där.

Nu är det jag igen

2009-03-16T19:59:00.002+01:00

Hej igen! Nu har det gått runt inga fler på Annelis blogglista så nu är det dags för oss som blev så där riktigt bloggbitna att ta vid igen. ;)Ser fram emot veckan att få dela både det stora och det lilla med alla Magmavänner. Kort presentation av mig. Ingrid Lindelöw Berntson, ordförande i Magma Västerbotten, driver företaget Projekt Hälsa AB Kolla gärna in www.projekthalsa.se, 4-barns mamma, 2 hundar, älskar att springa, sjunga, simma och att vara i närvaro och härvaro.

Idag fyller min man år, tre trötta tonåringar och en pigg 10 åring samt undertecknad uppvaktade med fika på säng. Jag sjöng för full hals. jag gillar ju att sjunga...

Ja så började min dag... sedan telefonmöte i ett projekt för egenanställning där jag är ambassadör. På det här mötet jobbades med en enkät för socialredovisning. Spännande. Just när jag skulle sätta mig på cykeln för att ta mig in till stan och en coachklient får jag sms -återbud. Det är då det finns möjlighet att se möjligheter :)så trots ett väldigt kallt regn cyklar jag till stan för att sköta lite administration tillsammans med Lena (som sedan en tid tillbaka arbetar halvtid hos mig). Blir en del diskussioner kring projektansökan om företagshotellet för kvinnor samt den för mig komplicerade processen att byta till digital almanacka. Ni lär få höra mer om detta...

Eftermiddagen stannade upp när jag i möten med coachklienter och med en god vän ser att livet kan ta en ny vändning när man minst anar det. Och jag blir så otroligt tacksam för att jag får vara med om dessa stora och små vändningar. Här och nu om jag bara är tillräckligt uppmärksam, nyfiken och här- och närvarande!

Väl hemma med en skön trötthet i kroppen. Sitter jag och min 14-åring sida vid sida och jobbar. Hon med läxor och jag med att läsa projektplaner från Trädgårdsmästarutbildningen. Lillebror kör inlines med sina kompisar i källaren.En ny lek som blivit väldigt populär (Tur att vi har ett stort hus!)Sedan kommer de upp och vräker i sig tårta. Han fyllde 10 år igår. Mycket firande just nu...

Förundras över min familj där alla är så olika - Och alla så fantastiska på sitt sätt. Blir så där varm och tacksam.

Ikväll ska jag läsa ut Anna Lafvas bok The book. Både längtar och gruvar mig. Jag är ingen bokslukare... Böcker som jag gillar vill jag liksom suga på... vill inte att de ska ta slut men samtidigt vill jag ju komma till avslut...kanske nån sorts separationsångest...har faktiskt aldrig tänkt på det förut. Passar iallafall på att rekommendera boken. För alla som är rädda, modiga och har en dröm.
God natt!

Ett stort tack för denna gång!

2009-03-15T23:30:00.004+01:00

Nu är det dags att lämna över stafettpinnen för den här gången till annan bloggare. Min vecka har varit en aning hektisk men trevlig. Orden icke på något sätt valda på guldvåg men det har varit roligt att få vara med en stund och dela med mig av mina stunder och tankar. Märkte ni att våren var och hälsade på idag? Kände ni solen värma och fötterna bli blöta? Känns som om det finns hopp om att snart få sitta lutad mot en vägg och insupa solenergi, misstänker att det är fler än jag som tycker det känns välbehövligt. I morse var vi en sväng på 360, där min dotter dansar med Funky Kidz på morgonen medan jag och andra mammor (nåja, det är faktiskt några pappor också) dricker kaffe. Sedan blev det en broarna runt för mig i solen medan sambon och dottern med kompisar åkte bob i Alhemsbacken och dagen avslutades sedan med Isresan uppe på Arenan. Vilka skridskoåkare! En del var nog inte mer än 3 år max och att det finns så små skridskor... och dom som var 8 år fantastiska åkare. Jag är djupt imponerad och så kul att så mycket publik fanns på plats. Har avslutat kvällen med att göra små inbjudningskort till dotterns 5 års kalas och så en några avslutande ord här. Nu håller vi tummarna för morgondagens match tycker jag, själv kommer jag att sitta bänkad framför TV:n och hålla tummarna - det tycker jag ni också ska göra! God natt på er och så syns vi på nästa Magmamöte - eller hur?!

And the winner is...

2009-03-14T20:59:00.003+01:00

Vilken helg!
I fredags åt jag och goda vänner väldigt god mat på Vegas. Tapasbuffén föll mig helt i smaken, testade dock aldrig det grodlår, som en av mina vänner hade spetsat på sin gaffel och med förskräckt visade upp,utan höll mig till den övriga menyn. När vi mätta och belåtna betalat och gjort rätt för oss gick vi vidare till spelningen med Ständut Blakk på Scandic. Härligt! Rycktes med och gungande i takt med musiken samt träffade åtskilliga vänner från förr. Kändes lite som Matfesten, en sån där gång man träffar på folk som vanligtvis inte syns till i vimlet. Lördag var uppladdningens dag inför den viktiga matchen på Skellefteå Kraft Arena och giganternas kamp, Skellefteå AIK mot Linköping och där SATT den! Den här gången så dömdes inga mål bort och vi avgick med seger. Spännande var dock den man som i trappan på väg ut ur Arenan med lite lätt sluddrig röst säger "Att Luleå var så här bra", någon i samlingen påpekade vänligt att han förmodlingen var på fel Arena... Nu är det dags att utse vårt bidrag till den största musiktävlingen i Världen med total partisk/patetisk röstning. Rätta mig gärna om jag har fel och visst inser jag att musiksmaken tenderar att likna varandra ju närmare gränserna går men ändock kvarstår mitt tvivel. Nåja vi får väl se, nu har vi ju laddat upp med lite grekiska i startfältet får se vad det kan leda till...It ain´t over until the fat lady sings - så det så!

Statist för en dag!

2009-03-13T18:28:00.002+01:00

En spegelbild, åtminstone min, gör sig bäst i dämpad belysning i tidig morgonstund särskilt så här i de sista självande glåmiga månaderna innan vårsolen tinat upp och brynt anletet. Lite hjälp på traven så är jag laddad för frukost. Skyndar vidare till Pinax och morgonmöte med Magma och frukost. Intressant visning om vad retusch innebär väntar. Inser att jag nog skulle behöva en retusch jag med...
Tänk dig sen att promenaden till jobbet kantas av bilar som släpper fram dig, kanske till och med blinkar lite hälsosamt innan de svänger och inte använder startsträckan innan kurvor till acceleration och ser det som en möjlighet till att minska befolkningen. Kanske möts man av glada leenden och en känsla av ynnest över att få möta ännu en ny dag. Att ta ett djupt andetag och känna lungorna spännas ut och axlarna sjunka. Kaffelukten slår emot mig på kontoret och datorn glimmar till och startar utan tveka och levererar olästa mejl utan utropstecken!
En stund till eftertanke, kreativitet och nytänkande…Min spegelbild möter mig, oklanderlig, inga plumpar i protokollet , precis som i modeblaskorna!
Men skulle man då inte drabbas av en sådan där overklighetskänsla, ungefär som när man ser en reklamfilm från 50-talet med idel leenden och lagda stela vågiga hårsvall gärna i köksmiljö. Välartade barn, kostymklädd man just hemkommen från sitt viktiga jobb och där står jag och är lycklig över en produkt… Känns ju rätt otäckt faktiskt !
Nej tacka vet jag lite utmaningar, att le mot mig själv trots skarp ohövlig belysning, trotsa bilförarna som just så pass skrapat upp en liten ruta på någon decimeter i diameter och kör på chansning. Ett febrigt barn med prickar på. En dator som tvekar, hostar till och pockar på uppmärksamhet med omedelbar verkan. En fikarum med tom kaffetermos och odiskade koppar och människor utsända att prova mitt tålamod – det är att leva i nuet att vara en del i den sanna verkligheten och det är ju faktiskt härligt för vem fasen vill vara statist med stelt leende och stel frisyr, nej tacka vet jag verkligheten!
Carpe Diem !

Vi blir allt friskare…

2009-03-12T19:43:00.005+01:00

Vaknar med lätt huvudvärk men det blev ju sent i går innan jag var i säng och tidigt var jag uppe igen. Får lite skallebang lite då och då efter jag blev påkörd för ett par år sedan och det har jag lärt mig leva med. Men det känns inspirerande på ett sätt att Försäkringskassans läkare som aldrig kommit nära sina patienter friskriver på löpande band och så är de helt ”oberoende” också. Intressant koppling att vara oberoende av den som föder en. Men nu blev det klart att de inte är så bra på sjukdomar utan mer på det juridiska – det fick en kompis veta när hon försökte få träffa utredaren.
Jag är på Eddahallens gym och ska värma upp 20 min på stepmaskinen. Passar också på att hugga en tidning ur stället och läsa mellan raderna under tiden jag steppar upp och ner. Hälsar på lite andra medberoende, som har dykt upp lite då och då under åren, hoppas lite på att även de är periodare. Vill gärna tro att även de gör en paus då och då. I lördags fick jag beviset på att jag i alla fall är en igenkänd besökare. Var på plats kl 9.45 i stället för 9.00 eftersom dottern var sjuk och inte skulle på simskolan. Får då frågan av en annan gäst om jag försovit mig! Tolkar det som positivt och som ett erkännande – jag BRUKAR vara där.
Att steppa och läsa samtidigt är bara det är en utmaning, speciellt om man är begåvad med brytningsfel. I alla fall föll ögonen i dag på en artikel om att Försäkringskassan i en utredning tillsammans med överläkare och docenter kommit fram till att whiplashskada mer är av psykologisk karaktär. De hävdar bland annat att pisksnärtsskador läker inom tre månader, att långvariga besvär främst beror på psykosociala faktorer eller att jurister blandat sig i ärendet. Spänningen ökar, nu blir man sjuk av jurister, och psykisk sjukdom räknas inte. Kritikerna hävdar dock motsatsen i en rad forskningsrapporter men det är kanske inget som man tänker ta i beaktande så länge folk blir ”friska”.
Själv känner jag mig helt plötsligt genomrutten, för står jag inte där och önskar experterna och docenterna en aningens aningens släng av whiplash. Men så farligt är det ju inte, bara att skärpa till sig lite så läker tre månader alla sår - eller hur var det nu?
Avslutarmitt gympass i det lilla rummet intill med mjukare musik och när jag sitter där med pilatesbollen i högsta hugg tillsammans med några andra fullvuxna som ”leker” med bollar i olika storlekar och kulörer så går tanken tillbaka till den ”husmodersgympa” som Violflickorna höll på med, små bollar och rörelser i vippande gymnastikdräkter som förekom på TV och som åtminstone jag hånskrattade åt. Känner att jag är tacksam att ingen förevigar mina rörelser just då. Fast vad vet man, kanske Försäkringskassan jobba under cover och delar ut frisedlar i slutet av programmet – men bara till riktiga Violflickor!

En utflykt till Kungliga Hufvudstaden

2009-03-12T00:24:00.005+01:00

Just hemkommen från en väldigt intressant tur i Stockholm. Hade bokat upp en del besök med människor som jag tänkte skulle ge lite perspektiv på mitt arbete. Fantastiskt så trevligt, man ska icke underskatta det mänskliga mötet och utbyte av erfarenheter. När människan inte på något sätt känner sig hotad är hon fantastiskt tillmötesgående,villig att hjälpa och dela med sig av sina erfarenheter. Om en människa känner sig hotad kan det ju bero på många olika orsaker mer eller mindre verklighetsförankrade men inte desto mindre upplevda. Men här fick jag ut det göttaste av människor jag aldrig förr träffat och som på mycket kort varsel ställde upp. En man berättade anekdoter från när han faktiskt jobbade i Skellefteå stad på 70-talet och hur han ätit middag på en centralt placerad korvkiosk, samt träffat på lätt överförfriskade ungdomar. Skulle vara intressant att veta vilka de var och vad de gör idag… Jag bjöd upp honom för att visa på att det skett en hel del sedan dess och det var han pigg på – kul, hoppas han gör allvar i saken!
Nu är timmen sen, eller möjligen tidig och jag har just kommit hem med flygbussen och gjort mig klar för natten, AIK vann mot Linköping och Flygbusschauffören i Stockholm höll mig underrättad om resultatet till dess att det stod 2-0 till AIK. När jag checkat in kom sms om att det stod 3-0 och nu laddar jag inför en riktig TV-match i morgon och ett besök på Skellefteå Kraft Arena på lördag! Ha, där fick dom för senast för faktum är att pucken var INNE så det så! Jag så det på TV och jag hade nästan huvudet i målburen.

Bara en fråga – är det fler än jag som i princip får gå igenom säkerhetskontrollen i bara mässingen. Allt tjuter och piper åtminstone när man åker från Skellefteå, det piper inte hälften när man åker till Skellefteå… Är vi noggrannare än andra eller mer misstänksamma, eller har vi bara bättre utrustning?
Nåja nu ska jag sova,och ladda för morgondagens match, natti!

Fintvätt i 90 grader!

2009-03-10T14:14:00.002+01:00

Att världen har krympt tycker jag blir så tydligt när jag får sms av en av mina bästa vänner, tillfälligt boendes i Indien. Hon vill ha Kommissarie Lynely, DVD:n som följer med Expressen. Hennes bror som köpt de andra exemplaren till henne befinner sig just i skrivande stund hos henne och Expressen säljs inte där ännu. Min vän har även bokat flyg hit till Skellefteå nu i sommar och det ska bli så roligt att ses igen. Sist vi sågs lämnade vi barn hos sina fäder och tog oss en trevlig helg i Stockholm och det var ju faktiskt bara någon månad sedan. Mejlar gör vi hela tiden och ibland plingar det i telefonen. Känns helt ok för allvarligt talat så är det ju inte bara världen som krympt utan också tiden … Känns som någon kört 90 graders program på dagarna på i stället för de rekommenderade 40 graderna och därmed påverkat hela upplägget. Veckorna drar ihop sig som en veckbandslängd och månaden blir också därefter. Klagar inte egentligen för mycket roligt hinns dock med men visst har det blivit så att vintern lägger sig på höstlöven och vårgeggan har torkat innan jag ens börjat närma sig ”Beach 2009 formen”… Tja ärligt talat missade jag nog även beach 2008, 2007, 2006… Men i lördags fick jag en kommentar som gjorde mig glad. Ankom på gymmet ca 9.30 i stället för 9.00 då jag sista gångerna har varit på plats. Detta för att dotterns simskola börjar då och då tränar jag under tiden. Men i alla fall så hinner jag bara till omklädningsrummet då en pigg kvinna tittar fram och frågar om jag försovit mig i dag! Härligt, ett klart bevis på att jag faktiskt brukar vara där – så det så!
Eftertankens kranka blekhet, om nu tiden krymper så är det ju desto viktigare vad jag gör av tiden. Vad är egentligen viktigt? Att våga och hinna vara närvarande i nuet – njuta!
På väg till dagis i gnistrande vi snö med ett sjungande barn på bobben. Hon som vaknat med ett leende och gett mig en ”gomorronkram”. Hon som längtar till sitt dagis och sina kompisar men inte gillar att stressa. Hon är 4 år och tycker det är skönt med semester för då ska inte mamma och pappa prata så mycket i telefonen. Hon som tittar förstående på mig och frågar ”Har du ont i ryggen mamma? Är du stressad”. Med ett barns klarsynthet ger hon mig en tankeställare. Hur jag hanterar nuet och det får mig att stanna till ibland och bestämma mig för att skruva ner till fintvättsprogrammet – att varsamt njuta av livet. Men inte riktigt ännu för nu susar jag snart till storstaden igen och den här gången är det jobb som gäller, men snart så…
Kanske hör ni mig sjunga när jag susar nerför Alhemsbacken på bobben men risken är väl att jag blir överröstad av min dotters vrål ”Det var ju MIN tur mamma!” Gullungen som har hela livet fram för sig kan vänta för nu är det MIN tur!

Måndag

2009-03-09T20:59:00.002+01:00

De Vietnamesiska tunnlarna talade sitt klara språk. Än hur jag försöker förstå kan jag inte....
Hur skulle det ha varit i dessa tunnlar?

Min blogg vecka är till enda och mina tankar likaså. Även om jag tänker för mycket så finns det vissa dagar då pallen är helt tom. Dagen har varit innehållsrik med många människomöten. Morgonen inleddes med en kurs för blivande unga företagare. Vilken energi och lust! Krisen kanske skulle vända blad om de fick chansen. Men tyvärr har någon bestämt att företagare under 25år får inte starta eget bidrag. Har vi kris eller? I morgonens grupp såg jag många arbetstillfälle i allas idéer. Men tyvärr ger vi inte dom chansen.

Dags att vända blad och ge unga en rimlig chans till en framtid oxå. Inte en mörk tunnel som sträcker från a-kassa till utanförskap. För där ute blåser det riktigt kallt!

Ha det BÄST!
anna@euniqem.com

Dream, dream, dream!

2009-03-09T19:01:00.004+01:00

Ni vet väl om att det varit Dream Hack i vår stad – massor av uppkopplade, ihopkopplade, påkopplade (framförallt men inte endast) ungdomar. För er som inte hunnit göra ett besök och kikat vad som egentligen sker bakom skärmar och sladdar – gör det nästa gång. Det anordnas guidade vandringar för oss som inte har koll. Vilken teknik det finns och vad skötsamma dom är och vad kul dom verkar ha. Drömmer mig tillbaka till en tid utan måsten och ansvar, nätter som blev dag (inte att förväxlas med en nybliven förälders vaknätter) med intressanta diskussioner och massor av fika.
Härliga ungdomar fyller hela Skellefteå centrum, övervägande svartklädda och med stickade mössor och fulla av teknikintresse, energihöjande dryck och snabbmat. Färdigjobbad står jag där i väntan på att trafikljus ska slå om till grönt och småler åt en rumpa, iklädd endast en tunn kalsong med ett bälte sedesamt spänt under skinkorna fast temperaturen på Skellefteå Krafthuset visar på någon grad minus. Jag får dock anstränga mig för att inte låta leendet gå runt hela huvudet när killen försöker komma upp på cykeln – med stång. När jeansgrenen är så långt nere som till knäna innebär det problem att nå upp till sadeln, alternativt att nå ner till tramporna… Killen bestämmer sig för att stå och cykla. Klok kille!
Det fanns ju en tid då jag tyckte jag hade hyfsad koll på den nya tekniken men det känns som den tiden är över. Glad när jag hinner lära mig de nya programmen och tekniken som ska behärskas på jobbet och köper villigt hem både fotoredigeringsprogram och program för att klippa ihop egen film men det står aldrig i instruktionerna hur man skulle hinna med allt detta. Köpte ny mobil som skulle vara mycket bättre – på vad då? Ja, det skulle möjligen vara kameran då, men då fick jag göra avkall på musiken i stället. Inte för att det spelar så stor roll, ringa och sms:a funkade fint på båda men de fick lura av mig ett par kronor till.
Märker att jag också börjat fråga systerdöttrarna om, som de antagligen ser det, de enklaste tekniska ting men jag vill gärna lära men det får inte ta tid för den vill jag använda till annat.
Vår fyraåring lär sig snabbt att spela nya pedagogiska spel på datorn och hos grannarna som har mer spännande spel sitter hon och hanterar kontrollen med van hand. Plötsligt är man sämst på att kamma hem poäng även där. Det kan jag ju faktiskt ta. Men här om dagen lånade jag en symaskin av en vän för att fixa lite gardiner så tittar dottern undrade på mig, skrattar en aning överraskat och säger ”Men mamma, du kan väl inte sy?!” Men nu är måttet rågat och jag jagar henne runt huset till dess att hon kiknar av skratt. Hon har visserligen aldrig sett mig sy, och det har ju knappt någon annan heller och de som gjort det hade nog önskat att de sluppit, men inte sjutton kan väl hon veta det! Hon bara förutsätter att hennes mamma inte klarar av att hantera en symaskin! Nä, vänta bara så ska jag visa dom! Bara jag får tid…jag ska bara…

Lördags tänk

2009-03-07T11:37:00.004+01:00

Eftersom mitt huvud skapar tankar hela tiden (suck) så har denna morgon inte frångått den vanan. Äntligen ledig efter en 60 timmars vecka. Då kommer det - Planerna på vad jag skall göra idag: Städa, vattengympa, städa bilen och handla. Förbereda mig för Petras (min dotter 19år) hemkomst från Thailand. Hon har önskat sig stuvade makaroner, köttbullar och porterstek när hon anländer. Klart att man önskar sig just detta efter två månader på utländsk mark. Hon har förresten krupit i dom Viatmesiska tunnlar som nu finns att besöka för turister. "Den mest klaustrfobiska uppleverse jag haft" - sade hon själv på resebloggen. Själv vid 19 år så var jag medlem i FNL och tänkte mycket på dom bomer som föll över Vietnam.Av solidaritet köpte jag en tavla som skulle stötta de Vietnamesiska bönderna och den sas vara tillverkad i Vietnam av just bönder. Den ramade jag in och skickade mina tankar till de drabbade. Den hänger i min hall. Peter (sonen som pluggar Kinesiska) tittade på tavlan förra sommaren och sade: "Jag förstår ju vad dessa tecken betyder". Tavlan var med andra ord tillverkad i Hong Kong......
Att profitera på lidande ligger högst på min "Sämsta lista" av vad man kan göra.I själva verket ligger den högst på "Usch" listan oxå.

Högst på min bästa lista ligger: "Den människa som osjälviskt är en medmänniska".
Och istället för att beta av min "att göra lista" idag skickar jag alla goda och varma tankar till mina barn, vänner, syskon och medmänniskor som stöttat mig när jag förlorat två av mina fyra barn. Utan er hade jag inte suttit här och försökt skippa min "att göra lista". Utan er hade jag inte ens tänkt leva. Utan er hade denna blogg legat i cyperrymden och väntat på mina fingrar.
Utan er så hade livet varit "six feet" längre ner.Tack till er alla och nu tänker jag: Snusa (gott), läsa en bok och ringa en städfirma:)

Fredagstänk

2009-03-06T13:52:00.005+01:00

Egentligen tänker jag just nu på hur nöjd jag är att "dethärmedattläggainbilderfunkar". Jag blir lika förvånad varje gång. I morse undrade jag varför vi kvinnor skall betala lika mycket skatt som männen? Vi får ju sämre hjärt-vård bland annat. Vi kan ju säga "Solly av mig får du 30% mindre skatt". SOLLY - för jag får inte valuta i lika omfattning som mina medmänniskor av manligt kön.
SOLLY - jag kommer inte att få nyttja ishallen i den omfattning som mina kill kompisar som spelar ishockey.Kanske 19åringen säger som vill bli konståkare.Av mig får du 60% mindre i skatt.
SOLLY - Varför betalar vi lika mycket? Varför "subventionerar" vi den andra hälften?
Just nu är jag så där krass så det är farligt för mig själv.

Skriver av mig om Peter (på bilden istället):Ett barn som föddes som nummer tre och förmedlade sin ankomst genom att pressa sina karakteristiska axlar hela vägen ut till livet. Jag kände hans axlar från smärtsamma sammandragningar till befriande krystvärkar. Hans skuldror på sin väg ut till livet. En förlossning med Peter, ut ur mitt liv till ett liv.
Hur sommarstugegolvet blev slipat är en historia av en svunnen tid där ord och tillit styrde våra handlingar.

Allt hände för hundra år sedan då jag satt i Gargäs med mina fyra barn. Maken jobbade i stan och bilen fanns där. Efter två veckor med mer eller mindre regn hade jag bestämt mig. Vi skulle slipa detta golv som ursprungligen legat i Folkets Hus i byn. Ett golv från ett rivet hus med mycket dans i fibrerna.
Gargnäs är en by med 300 personer i Västerbottens inland. Med en lanthandel som har allt. Vi gick dit och frågade om en golvslip.

”Nej, ingen golvslip har vi, men hör ve Malå Färg och Tapet.”
Malå ligger fyra mil söderut. I mitt huvud tog en plan form och så här gick det till:
”Malå Färg och tapet.”
”Hej jag heter Anna From-Lindqvist och bor i en stuga i Gargnäs. Jag undrar om ni hyr ut golvslipar?”
”Ja he gör ve, men då se ve helst att ni köp lacke från oss.”
”Det har jag tänkt. Vad kostar den att hyra?”
”He bero på när vill du lån han.”
”Jag tänkte mig i veckan?”
”Då säg ve 140 kr för två daga.”
”Men det är ett stort problem, jag har ingen bil …”
”Hurdu vi skick han ve sexbussn te Gargnäs. Vad ska du ha för slippapper?”

Tillit så det värmer ett hjärta hela helgen.

Golvet blev naturligtvis slipat med snygga små gropar här och där.....:)

Jag tänker på Mytkrossarkvällen

2009-03-04T09:31:00.006+01:00

Snart kommer Mytkrossarkvällen i Skellefteå. Med Maria Möller, Jan Bylund och Klara K. Vår landshövdig Chris Heister inleder. Detta den 26/3 p kvällen och skall stärka kvinnors företagande. Undrar vad dessa två unga damer får för framtid? Vilket bemötande deras unga idéer får? För något måste hända! Vi kan inte vara bland dom sämsta i Europa då det gäller kvinnors företagande. Eftersom jag tänker för mycket så minns jag en basketkurs som jag gick 1973 i Lycksele då en deltagare som representerade grupp:8 skällde ut kursledaren. Det efter att han sagt något om små flickors hjälplösa händer. Grupp 8 deltagaren var riktigt arg!
" Unga flickor är inga hjälplösa spelare"! Hur mycket har hänt sedan 1973?
Dags att knyta näven och ge plats för ALLA!
Fick förresten i veckan ett påstående slängt i ansiktet. I min firma har jag en manlig anställd. " Visst är det han som äger och driver firman"? .....1973 känns så oändligt nära.

En kvinna som tänker på gröna gräs.

2009-03-03T13:27:00.007+01:00

En kvinna som tänker på gröna gräs.

Doften av nyklippt gräs. En halvkall kväll på fotbollsplanen. Svett och snack i omklädningsrummet.
Vänner och öppen hjärtligt snack.

Det fick jag mig en dos av på lunchen idag.
Nyklippt sallad och en bästa vän - Elisabeth som jag delar allt med. Hur härligt o helande som helst. Och vad det betyder mycket. Hon är ju oxå en person som orkar höra. Orkar säga vad hon tycker. Hon finns där helt enkelt. Sedan kan vi skratta om det mest och det gör ju saken inte sämre.

Om styrelsemötet kan jag berätta senare. Vill bara dela med mig av Linus Nilssons dikt (en kompis till min son).

Det var inte därför som jag kom (Jag upprepar)

Det var inte Gud eller gratis plastmuggar
minttandpetare, hotellfrukost med tilltugg
eller
att bli ett fotografi på en vägg
hos mostrar som gillar att
småprata.

Det var inte att småprata, att viska,
gömma rodnaden ute i kallförråden
för senare bruk, en rödare dag
än det tomma tickandet
som du gn-gn-gn-gnuggar ditt svenska allvar mot
just nu.

Det var inte att vänta,
att stå i kö
till en helg eller till en buss till en stad
till ännu en buss till ett radhus sovrum golvvärme
nej,
det var inte golvvärme och
det var inte fjärrvärme eller vattenburen elvärme
heller.

Det var inte ens någonting
liknande.

det var inte ens någonting som att fickparkera
hålla tider
kliva av vid rätt hållplats
är det rätt hållplats?

Det var inte det och det var inte gud
eller gratis plastmuggar
minttandpetare eller sunt förnuft som att le åt öster
och gå åt norr och akta dig för ålderdom & strecken på gatan
där du bor
sakta räknandes pengar mellan pulsslagen
för att hålla miraklet
i styr

Det var inte, jag upprepar;

Det var inte

Det var inte därför som jag kom.

En kvinna som tänker på sin son i Shanghai

2009-03-02T16:56:00.006+01:00

Köpte denna stämpel av en gatuhandlare efter prutning av sonen. Han sade en massa saker på Kinesiska och sonen sade en massa saker och sedan fick jag min stämpel till halva priset.
Eljest är liksom tvärt om därborta. Man börjar måltiden med the sedan huvudrätter och avslutar med soppa.
Sonen pluggar Kinesiska för andra året i rad. Nu går han i en klass med bara Asiater. Året före var det en blandning av hela världen (USA, Tyskland, Jordanien, Nord Korea osv.) En Japan sover till och med på lektionen - säger min son som aldrig har pluggat förut.
Gymnasiet pustade han ut med G,NOLL i snitt (Gympa och programmering undantaget MVG). Tänk vad en människa kan göra om man vill? Om man hittar sin tråd - sitt intresse - sitt mod. Näe nu tänker jag gå på det berömda styrelsemötet ....:)

En kvinna som tänker för mycket

2009-03-02T14:47:00.003+01:00

Spännande liv man har! Jag en kvinna på 52år egen företagare sedan 8år. Jag arbetar med utbildningar, rehabilitering och strategi implementering. I dagsläget har jag två anställda och avtal med ett tiotal underleverantörer. Vi finns mitt i centrala Skellefteå. Och livet är väl just så här spännande och oförutsägbart som helst?
I helgen var jag tillsammans med ett tiotal andra på vattengympa i Skellefteå. Ledaren var en ung mycket entusiastisk kille. Bra musikval som fick kroppen att jobba lite extra. Varför är då min titel "En kvinna som tänker för mycket"? Jo för under detta vattenpass tänkte jag följande:

"På 70-talet ledde jag själv en gympa grupp i Stockholm. Under denna tid gick jag på Bosöns IFHS och drygade ut inkomsten med just gymnastik pass. Känns overhört avlägset just nu...:)
Torsdagskvällar och ibland åkte jag hem med tåget efter dessa pass. Bandspelaren hade jag i en väska där AIK och dess svartgula färgerförgyllde utsidan. En present jag fått av Karl-Gunnar Hedlund när jag praktiserat på AIK:S kansli. Så gjorde jag denna vinterkväll och begav mig till staan.
Tillbaka till den något större staden Stockholm på Söndag. På den tiden gick det liggvagnar direkt från city i Skellefteå. Innan avresan hade jag sett Skellefteå - Leksand. AIK vann naturligtsvis och glad ihågen hoppade jag på tåget och resan kunde börja. Som van tågluffare hoppade jag på första bästa vagn och letade sedan rätt på min vagn. Men den här gången glömde jag min gulsvarta väska i ankomst vagnen. Ingen fara tänkte jag, jag hämtar den sedan. Vad jag inte visste var att Leksand hade en alldeles egen tågvagn - just det precis den vagn där min lilla gulsvarta väska stod. Så när jag letade febrilt efter vagnen så var den bortkopplad mot destination Leksand. Den väskan såg jag aldrig mer och vad Leksand tyckte om detta vet jag inte"

Och mina gympapass fick en ny bandspelare.
Hur mycket kan man tänka under ett vatten gympa pass? Och det här är bara början av en "Kvinna som tänker för mycket"
Hälsningar: Anna From-Lindqvist - som snart skall på sitt första styrelseuppdrag i kväll....

Direktkontakt

2009-03-01T13:13:00.005+01:00

Avslutade just ett lååångt skypesamtal med min väninna. Hon bor på en holme ute i Åbolands skärgård i Finland. Det är så oerhört trevligt att kunna höra rösten och att prata i lugna och ro utan att behöva fundera på kostnaderna.
Mina vänner är nog den grundmur jag står på. Jag får alltid kraft av dem och det är som en kalibrering som genomförs när jag har fått prata med dem. Det kan gälla den ekonomiska krisen,Vasaloppet eller fredagens talk-show Skavlan. Att få utbyta åsikter med någon man känner utan och innan och som man respekterar och uppskattar är det bästa. Man blir både klokare och gladare och och framförallt lugnare.
Med hjälp av diskussionerna får man en förklaring, en bredare uppfattning om det som har skett. Man får pröva sin egen upplevelse och så småningom bilda sig en mera nyanscerad bild av verkligheten. Verkligheten förändras ju jämt och man får förhålla sig till den nya bliden allt eftersom, för att hänga med. Till det behöver jag mina vänner.
Veckans bloggande har överraskat mig. Det blev en riktig egotripp. Rekommenderar det varmt. Jag får tack för mig och ger nu över ordet till.......

Hur vill jag ha det när jag blir gammal ?

2009-02-27T14:41:00.005+01:00

Hur vill jag ha det när jag blir gammal ?
Skulle fixa städhjälp till mina föräldrar nämligen och därför är frågan aktuell. Det går bra att ordna i princip men hur blir det i praktiken. Jo, för det första är det min bror som fixar det praktiska för jag bor 1000 km ifrån mina föräldrar och i ett annat land. Han kontaktar en städfirma som finns på stadens förteckning över rekommenderade företag för ändamålet, han får en offert och hoppas på det bästa, nämligen att mamma och pappa går med på arrangemanget. Är det respektlöst av oss eller är det omsorg eller både ock. Responsen från föräldrarna kommer nog att avslöja om vi är ute och cyklar och så får vi anpassa oss till det då.

Det blev en diskussion vid fikat om detta med att bli äldra och behöva hjälp. Vi som deltog, ett antal kvinnor över 40 strecket, hade alla tänkt på detta och hade även våra drömscenarion. Det visade sig att det finns "framskissat" ett antal trevliga mysiga boenden runtom i Västerbotten. Vissa hem var även bemannade, enbart betrodda, goda och mysiga männskor förståss. Genomgående var det enligt den "danska modellen", om ni råkat se TV-programmet från ett åldringshem i Danmark. Vi skulle få ta med våra hundar och katter och vaka nätterna igenom om vi ville, dricka vin till maten och åka på kulturevenemang och ha fester och umgås, ha våra prylar och även kunna ta emot besök. Det är så vill vi ha det. Så vill nog säkert våra föräldrar också ha det. Hur svårt var det att komma på ? Varför har vi inte det då? Var sitter det fast?
Ja ja, pengar förståss, men borde vi inte räkna på det, på allvar. Jag tror att lyckliga människor är mindre sjuka och att vara personal för människor som mår bra kan ju inte vara tyngre än annat.
Jag är säkert supernaiv, men jag vill mycket heller bo med liksinnade vismsiga åldringar än vara ensam i en lägenhet med bara en mobiltelefon som sällskap.

När himlen är längtansblå

2009-02-26T17:24:00.005+01:00

Nu är himlen längtansblå, klar och fin. Det finns en längtan till våren och öppet hav som väcks hos mig när himlen är så där intensivt blå som den är idag.
Jag håller på och avslutar ett projekt. Det känns samtidigt skönt och vemodigt. Man har jobbat intensivt en period för att få igång, genomföra och fullfölja och nu är det bara sista versen kvar. Några rader till i slutrapporten och så är det klart. Nu får man tänka efter och ananlysera. Vad gick bra och vad kunde ha gjorts bättre. Skönt, för sen kan man lägga det ifrån sig, till handlingarna, och börja med nåt nytt. Det som väntar bakom hörnet vet man ju aldrig. Det kan ju vara nåt man planerat eller så kan det vara nåt ännu bättre.
Under tiden kan man njuta av den längtansblåa himlen.

Försenade nyårshälsningar från Köpenhamn

2009-02-25T15:07:00.007+01:00

Att få försenade nyårshälsningar i paketform från Köpenhamn är inte illa.
En god väninna till mig har blivit väldigt intresserad av att gå på loppis. I Köpenhamn där hon bor finns det gott om utomhusloppisar där man kan strosa runt på lördagar och fynda. Min väninna har ett gott öga för glas, mest finsk design. Nu har hon börjat samla till oss en härligt sirlig dansk glasserie som heter Harlekin.
Idag kom det ett paket med fem nya exemplar av dessa sköra fina danska glasen. Denna gång en typs sherryglas. Hon har tänkt på oss när hon har gått omkring på sin loppistur, sedan planerat skicka dem vid nyår och nu kommit till att få iväg dom i ett postpaket med ett kort där hon skickar försenade nyårhälsningar.Visst är det härligt med sådan omtanke, man blir alldels till sig. Jag skall aldrig mera bli stressad om jag inte får iväg mina hälsningar just precis i tid. Huvudsaken är att det kommer fram. I vår skall vi nog åka till Köpenhamn en helg tror jag.

Bokrean en livlina för dagen

2009-02-24T19:14:00.008+01:00

Som tur fick jag tag i min bok ikväll på bokrean. Bodil Malmstens Kom och hälsa på mig om tusen år. Har bara hållit i den och beundrat den fina pärmen och smygtittat i den litet. Väntar med att börja läsa, vill spara lite på det goda.

Jag vet inte vad författaren syftar på med titeln, men för mig känns den lockande. Fick idag ett trist besked angående ett jobb och så detta fysiska dilemma som tydligen kommer att ta tid innan den ger med sig får mig och känna att nu drar jag täcket över mig och återkommer om några år, kanske tusen.

Ibland vill man bara dra sig tillbaka och bli introvert. Jag har två katter, Quilla och Nubbe. De är mästare på att dra sig tillbaka, de kan det där med att ta hand om sig själv. Koncentrerat tvättar de sin päls, fokuserade på sitt eget välmående. Det ser njutningsfullt och harmonikst ut, ibland är de med halvöppna ögon i nån sorts nirvanaliknade tillstånd, inga bekymmer överhuvudtaget. Så vill jag också ha det. Kissorna ser på mig från var sitt säte med förundran och tänker "stackars människa".

Som ett litet bonus köpte jag också boken Annas örtagård av Anna Bergenström. I den finns det mycket om vad de olika örtena används till och hur man odlar dem och lite om huskurer och matrecept. Jag mår bättre bara av att bläddra i den. Kanske finns där även en huskur mot ont i kroppen och ett blåmärke i självförtroendet. Med dessa två livlinor på nattduksbordet känns dagens vedermödor lite mindre faktiskt.

Ett nytt perspektiv på tillvaron

2009-02-23T16:10:00.007+01:00

Hej på er !

Jag heter Mirjam och är med i Magma Skellefteå. Vi kom igång strax innan årskiftet som ni vet, men jag tycker att man redan kan känna kraften av nätverkandet. Det har börjat hända saker och ting och mera blir det. Allt är inte tack vare Magma men vi är med. Det är härligt att få vara med när det sätter igång.

Annars så har jag som sagt ett lite annorlunda perspektiv på tillvaron just nu. Trillade nämligen av en häst i onsdags och nu är jag rejält ofärdig. Jag kan gå, stå, sitta och ligga, men ack alla övergångar från ett läge till ett annat för att inte tala om alla rörelser sidledes som är både smärtsamma och besvärliga. Jag är plötsligt helt beroende av andra och har ont. Det är otroligt vad snabbt man blir fokuserad på enbart sig själv och sitt mående. Allt kretsar kring stackars lilla mig. Om den hjälpande utsträkta handen inte känns uppmärksam nog blir man jätteynklig. Varje gång man lyckas lura smärtan, när man tar sig upp ur sängen på egen hand, blir en triumf och ett tecken på tillfriskning. Nu måste jag ha tålamod och be om hjälp. Så lätt att skriva ner, men så svårt att praktisera. Jag måste planera min dag efter det hur jag kan få assistans. Jag har totalt tappat kontrollen över min vardag helt enkelt och hamnat i ett nytt läge som jag inte känner igen. Här finns många tillfällen till eftertanke och reflektion känner jag. Måste ta dem nu när de serveras åt mig.

Äntligen måndag i morrn igen...........

2009-02-22T18:33:00.002+01:00

Söndagar är sig lika. Jag kan sova nästan hur länge som helst får bara lite ont i ryggen , kanske beror på åldern? Mina föräldrar sov aldrig länge vad jag minns. Det är annorlunda i dag.
Jag har förberett mig inför stresskvällen på torsdag. Annars måste jag stressa med det på onsdagkväll och det skulle ju inte vara så bra.
Vi var ute i snövädret en timme idag och det var riktigt friskt sen har jag varit på stan med min dotter som har handlat kläder. JAg provade lite men ingenting satt bra. Storlekarna verkar ha blivit mindre ;). Till middag åt vi kyckling stekt i kokosfett. Kokosfett är riktigt nyttigt, jag brukar smörja in mig med det också.
I morgon kväll ska några av oss från magmastyrelsen på Håkan Forsströms föreläsning "ett liv i balans". Det ska bli jätte intressant och nån av oss kanske skriver om den i veckan.
Tack för min bloggvecka.

Lördagkväll

2009-02-21T19:15:00.002+01:00

Vilken frid, lördagkväll, tacomiddag m lite vin. Skrev aldrig igår för jag var iväg och lyssnade på The Blues Tryout. Dom är härliga, blues är härligt. I dag blev det då en seg dag för jag var inte hemma förrän halvtre i natt. Längesen vi var ut jag och min vän Anita så det var dags och det var värt tröttheten idag.
JAg var ute en timme och gick stavgång i eftermiddag det var välbehövligt och nu är det inte så kallt heller. I morgon ska jag förbereda mig inför stresshanteringskvällen som jag ska hålla i på Euniqem på torsdagkväll. Magmor kan anmäla sig och det finns några platser kvar.
I kväll är det melodifestival igen, ska se det men jag brukar tycka att det är så mycket komersiellt över det. Micke Rickfors ska vara med???? Skumt ;)
Jag röstade på Carolina af Ugglas när hon var med för hon är så häftig,hon sticker ut och gör sin egen grej och passar väl egentligen inte på melodifestival?

Internetkris

2009-02-19T18:15:00.002+01:00

Nu är snart veckan slut IGEN? I går afton slutade internet att fungera hemma hos oss. Först útbröt ett minikaos. Vad ska vi göra nudå? Men efter nån timme blev det rent trevligt, vi umgicks, vi pratade med varandra. Nu menar jag främst min son som mest spelar på datorn, jag fick se honom hela kvällen och han tyckte nog själv att det var skönt för han började baka helt plötsligt WOW.
Nu ska jag cykla hem och njuta av kvällen så får jag skriva lite mer kanske i morgon.

Ska sommaren bli toppen ?

2009-02-17T20:41:00.002+01:00

24.5 grader i morse och jag gick, härligt härligt man riktigt vaknar till liv. Men nu börjar tom jag bli lite less. Det kan väl vara sådär lagom.
Förhoppningsvis får vi en toppensommar eller vad tror ni?
Den här dagen gick också fort, det är så nästan alltid nuförtiden. Jag läste om en undersökning där både unga och gamla blev intervjuade om hur de upplevde tiden, nästan alla upplevde att tiden går fortare och fortare. Det var alltså ingen skillnad på ungas och äldres känsla till tiden. När man var liten så gick tiden alltid sååå sakta men idag upplever tom barn att tiden går fort och det är väl så att stressen i samhället, alla krav och alla måsten får alla att känna att tiden går så fort. Det är ganska hemskt :( När stannar vi upp och lyssnar till alla ljud runt ikring oss? när lyssnar vi på vårt innersta? Tar vi oss tid att lyssna hjärtligt på varandra?

Jag hamnade i en intressant diskussion om manligt och kvinnligt. Vad är manligt/kvinnligt egentligen? är det så att vi alla har lite av båda könen och sen utvecklar vi det manliga resp kvinnliga utifrån miljön, arvet etc. JAg tror att man formas under livets gång. Om man tex som jag gjorde under några år, lever ensam med sina barn så utvecklar man en manlig sida lite mer (missförstå mig rätt). JAg menar att under några år av mina barns liv fick jag vara lite pappa också......Oj vad jag krånglar till det men det är en intressant diskussion om könen. Gubbväldet är ju större än gummväldet, eller hur? Därav kvinnliga nätverk också. Varför finns det inga manliga nätverk? Den frågan fick jag en gång och jag svarade "Starta ett du det finns ingen som hindrar männen". Nu ska jag göra kväll och sluta skriva för den här gången. Godnatt

Härligt med vargavinter

2009-02-16T19:33:00.005+01:00

21grader kallt var det i morse och det är det nog än. Jag älskar kylan på nåt sätt! Att klä mig mycket och gå ut och vandra påminner mig om när jag bodde hemma i Vittangi och det var vargavinter för där kunde det vara kring 40 minus i bland....det härligaste är att komma in i värmen efteråt.
Jag har tillbringat hela dagen på mitt jobb som vanligt. Mitt jobb är "balans" (kolla in www.balans-skelleftea.se), mitt eget företag och det är trivsamt där måjagsäga :). Att vara egen företagare är ganska nytt för mig, ett år firar jag snart. Förutom alla trevliga kunder jag har och alla avstressande behandlingar jag gör så finns det en annan sida och det är byråkratin, den tar minst lika mycket tid som allt annat men det syns inte och det är stressande men om inte det fungerar så är det frustrerande så det är bara att jobba på.
Helgen har varit härlig . I går var jag och min sambo på en riktigt lång promenad när det var som ljusast ute, det är vår i luften. Vi anmälde oss i går till Fjällräven classic WOW Vi ska gå från Nikkaluokta till Abisko, en sträcka på 11 mil. 2000 människor går under 3-5 dagar. Det är bara och börja träna och skaffa bra utrustning. Jag älskar utmaningar, det får mig att stråla av lycka. Min senaste utmaning var när jag och min äldsta dotter cyklade till vår sommarstuga utanför Övertorneå 27 mil på 2 dagar tror jag att det blev. 17 mil första dagen, ajajaj vad vi hade ont i baken.
Nu ska jag samla krafter för en ny dag i morrn. Ska nog slappna av på min spikmatta.

Det är över nu och Här kommer alla känslorna på en och samma gång

2009-02-16T00:37:00.003+01:00

Man får tycka vad man vill om Per Gessle och hans musik men just nu säger två av hans låttitlar allt vad jag känner.

Det är över nu… Öviksmaran, helgen och min bloggvecka. Att återge Öviksmaran är svårt, men jag tänkte göra en kort sammanfattning av hur schemat har sett ut så får ni en bild av hur en dansmara kan vara.

Fredag
13.00 Start mot Övik, bilens bagage är välfyllt med madrasser, liggunderlag och väskor. Chauffören ser inte ut genom bakfönstret eftersom det täcks av kuddar och sovsäckar som inte rymdes någon annanstans. I bilen finns fyra förväntansfulla dansare.
14.30 Plockas den femte dansaren upp i Umeå.
15.30 Anländer till Övik och hittar församlingshemmet där vi ska bo. Vi packar ur bilen och har turen att rummet vi hade tänkte sova i är ledigt så vi “paxar” det.
16.00 Åker till Matkompaniet lite söder om Övik och äter en jättegod middag. Vi passar på att handla på Konsum som ligger mitt emot. Vi köper gemensamma frukostvaror och sedan fyller var och en sin korg med lite dansproviant typ frukt, nötter och chokladkex.
18.00 Vi kommer tillbaka till församlingshemmet och inser att klockan snart är sju och att vi vill vara på plats från början. Det innebär att det ska bytas kläder, fixas hår (i någon danssäker frisyr), läggas lite smink och lackas naglar. Jag har en fixidé om att alltid ha matchande nagellack till kläderna. Och förutom det ska man hinna göra smörgåsar att ta med.
18.50 Vi är klarar och sätter oss i bilen och kör upp till Folkparken, nu är det verligen nära!
19.00 Dansen börjar. Dans konstant i tre timmar då jag inte står många låtar. Det blir både roliga buggar och massa mysiga foxar.
21.30 Fruktstund och vattenpaus, vilar några låtar och minglar lite.
21.45 Ut på dansgolvet igen och har bestämt med de andra att vi träffas och fikar kl 23
23.00 Fikapaus. Tyvärr tyckte många andra att det var en bra tid att ha fika så det var svårt att hitta sittplatser. Det slutade med att vi satte oss i trappan och åt våra smörgåsarna.
23.40 Med lite mat i magen och återhämtning samt kvällens linnebyte bär det ut på dansgolvet igen.
00.30 Här tar energin slut för mig ett tag och jag kommer i en liten svacka. Dels är jag trött fysiskt av dansen och kroppen vill ha paus, dels så känns det mitt i allt jobbigt att försöka hitta folk på dansgolven och jag är flera gånger för sen för att få tag i den jag vill dansa med. Då blir jag alltid lite hängig och sedan saknar jag min bästa väns närvaro. Vi brukar alltid tipsa varandra om bra danskillar och nu måste jag göra allt arbete själv. Jag ska både hinna dansa och hålla utkik efter nya potentiella dansfavoriter.
01.30 Efter att ha haft en timme då det varit segt inser jag att kvällen snart börjar ta slut (endast en och en halv timme kvar) och bestämmer mig för att sluta deppa och dansa istället. Sagt och gjort några riktigt roliga bugg och bra foxar ger mig energin åter.
02.30 Dansen börjar närma sig slutet och de tre banden Zlips, Blender och Expanders delar på tiden och ca tio i tre är det dags för de sista lugna låtarna. Det är det officiella slutet på kvällen sedan kör de alltid några snabba låtar efteråt på publikens begäran.
03.20 Dansen är slut. Och nu ska man hitta sin väska som ligger begravd i hög med andra väskor, man byter skor och så ges det massa “hej då” kramar till alla vänner man råkar få syn på.
04.00 Vi går ut till bilen. Jag vet inte vad det är men vi Skelleftebor verkar ha en tendens att alltid vara sist kvar på danserna.
04.10 Tillbaka på församlingshemmet blir en snabbdusch, lite mat och stretchning av ömmande muskler. Förstås utvärderas kvällens dans och alla verkar nöjda med sin kväll.
05.00 Vi släcker ljuset i vårt rum och det tar inte många minuter innan vi sover.

Lördag
9.30 Vaknar jag första gången och klockan hinner bli tio innan vi stiger upp och äter frukost.
11.00 Promenad till Öviksbadet. Det är många dansare som tillbringar lördagen där, det är lite av en tradition att göra det.
16.00 Klara på badet efter att testat på det mesta som finns där. Först blev det en del tid i bassängerna och rutschbanan med plastringarna. Sedan blev det mycket tid i bubbelpool inklusive två dopp i den lilla kalla bassängen. Lite lunch och så en bastusittning som avslutning innan det var dags för middag.
16.10 Middag på en restaurang med massa annat dansfolk.
17.20 Mätta och belåtna och väldigt trötta går vi till församlingshemmet för att göra oss klarar och hinna vila en stund innan kvällens dans. Vi pratar om att vi kanske inte behöver vara där kl.19 idag också men ändrar oss ungefär samtidigt som vi säger det. Jag hinner iaf med en 15-minuters vila innan det är dags för klädbyte etc.
19.10 Vi hann inte riktigt och missar de allra första låtarna.
22.00 Jag inser att jag inte stått någon dans och kvällen är nästan roligare än fredag även om musiken var bättre på fredag.
23.00 Fikapaus, denna gång får vi faktiskt platser vid ett av borden uppe och behöver inte sitta i trappan. De flesta känner sig slitna utom jag som känner mig piggare än jag gjorde på fredag.
23.30 Shake (kvällens bästa band) börjar spela och det betyder att det bär ut på dansgolvet igen och jag hinner inte med linnebyte i fikapausen utan tar det efter att de har spelat.
02.50 Timmarna går och mitt i allt är det dags för kvällens sista danser. Jag har fortsatt i nästan lika högt tempo som innan pausen. Men den sista timmen vilade jag ett par av de snabba låtarna och höll mig till att dansa foxlåtarna.
03.40 På lördag kör de alltid några fler extra låtar än på fredag. Jag dansar bara de tre första extralåtarna men då blev det de tre snabbaste snurrfoxarna jag någonsin dansat och med tanke på alla kvällens fantastiska danser kände jag mig rätt nöjd efter det. Så medan de som ännu har energi kvar dansar de sista låtarna byter jag till mysbyxor och sitter mig och varva ner.
4.10 Vi går ut genom dörren och Öviksmaran är över. Som vanligt är vi några av de sista att lämna stället.
4.20 Samma procedur som på fredag: dusch, lite mat, utvärdering av kvällen med de andra och lite stretchning.
05.00 Vi släcker lampan och somnar. Några av de mer pigga och yngre sitter uppe till 6.30.

Söndag
10.30 Väckning och frukost
11.45 Vi har packat ihop och städat undan och startar hemåt.
13.00 Vi är framme i Umeå och eftersom några inte hann med någon frukost så blir det en lunchpaus.
15.30 Jag är hemma och är faktiskt så pass energisk att jag packar upp genast innan jag fixar middag.
16.00 Jag ringer Malin och rapporterar helgens dans.
17.45 Vi slutar prata och jag inser att jag hinner sova 45 min innan jag ska iväg till en av danskompisarna och se film. Vi kände alla att det skulle bli alldeles för jobbigt att sitta ensamma i våra lägenheter efter helgen så vi kom överens om att träffas och se en film. När man umgåtts så intensivt och varit med vänner hela helgen är det alltid jobbigt att mitt i allt vara ensam och den känslan ville vi skjuta upp lite.
23.45 Jag kommer hem och inser att nu är både Öviksmaran, helgen och min bloggvecka slut.

Sätter mig och skriver detta och vet att imorgon “...kommer alla känslorna på en och samma gång”. De känslorna är all glädje och alla underbara känslor jag inte har namn på som kommer från helgen och allt det roliga som hänt. Det är även saknad och sorg över att nu är den helg jag sett framemot över. Det blir liksom en tomhetskänsla inombords och också en tomhet från att ha umgåtts med sina vänner så intensivt till att vara ensam hemma igen. Sedan vet jag också att dansabstinensen kommer att komma smygande någongång på måndagseftermiddag.

Jag kommer också att sakna bloggandet för detta har varit riktigt roligt. Betydligt roligare än jag hade förväntat mig.

Tack för mig för denna gång!

Frukostmöte med Magma och start mot Övik

2009-02-13T11:08:00.000+01:00

Imorse hade vi frukostmöte med Magma och vi var ca 10 stycken som träffades på Pinax. Jag kunde tyvärr inte vara med hela mötet eftersom vi hade personalmöte på jobbet som jag också ville vara med på och så som det ofta är krockar roliga saker i kalendern ibland.
På Pinax hade de dukat fram gott bröd och smörgås pålägg och till den ynka summan av 40 kr får man komponera sin egen frukostmacka. Och när jag lämnade mötet var diskussionen i full gång kring kvinnors möjligheter kring företagande och i samhället i allmänhet. Måste kolla upp med de andra vad som hände efter att jag hade gått.

Nu är väskan packad hemma och snart startar vi söderut. På jobbet var de inte så förtjust över Övik idag, det var visst någon hockeymatch som inte gått så bra. Hockeyn är närmast helig här i stan och engagerar massa människor, själv är jag inte desto mer intresserad. Det är väl när det är OS och VM som det finska lejonet i mig vaknar till liv, speciellt om det är Finland-Sverige matcher. Jag behöver inte heller läsa Norran för att veta hur det går för AIK det märks på stämningen på morgonfika om de vunnit eller förlorat. Och igår förlorade de…

Osäkert hur det blir med blogginlägget imorgon men vi får se om jag kommer över en dator i något skede.

Jag vill byta snö och kyla mot sol och värme...

2009-02-12T23:26:00.006+01:00

Imorse övervägde jag nästan att dra av mig täckbyxorna och byta om till min mysiga pyjamas och krypa ner i sängen igen när jag såg vilken temperatur det var. Visaren befann sig under -20 sträcket!!!

Tänk vad skönt det skulle ha varit att ligga och läsa en bok i några timmar nerbäddad i sängen och inte alls behöva gå ut och frysa. Naturligtvis gjorde jag inte det utan jag tog en extra tröja och plockade fram skinnhandskarna så att sannolikheten att jag skulle ha någon känsel i fingrarna när jag kom till jobbet ökade.

Jag är ingen vintermänniska. Jag gillar alla årstider och men vintern kommer på fjärdeplats om jag ska rangordna dem. Och speciellt tiden januari – mars tycker jag känns onödigt lång och tung. I år gjorde jag däremot något som definitivt kommer att göra flera gånger. Jag åkte utomlands två veckor i januari. Och inte vart som helst utan på en 12-dagars kryssning i Karibien. En resa som var precis den semester jag behövde nu med värme, sol och tid för att varva ner och vila upp sig. De sista dagarna på båten började jag däremot bli lite rastlös men det är kanske ett sunt tecken? Att man efter ett tag tröttnar på lättjan.

Så även om kylan och all snö gör mig mer eller mindre bister vissa dagar så kan jag i år sätta mig vid datorn, söka fram fotona från resan och drömma mig tillbaka.

Här är ett litet urval:

Första hamnsstoppet. San Juan
Puerto Rico 14 januari 2008

Vår frukostvy en av mornarna, Charlotte Amalie
St Thomas 15 januari

En av många underbart vackra vyer.

St Thomas

Megans Bay, St Thomas

Barbados 18 januari

Skulle kunna tänka mig att ligga under palmerna

på Barbados också...

Min moster som älskor vågor skulle ha gillat

den här stranden.

Ja, det var varmt i vattenet!

Och nu är det ca 19 timmar kvar tills dansen börjar...