Kokboksvinst

Detta blir det sista blogginlägget för mig den här gången. Imorgon är det en datafri dag med annat skoj.

Jag sitter och planerar vilken mat jag ska laga i början på veckan när jag åker ned till Stockholm och får min vinst i kokbokstävlingen.

Det kommer att bli urskönt att komma bort en stund och insupa det fina vädret också. Känns otroligt bra att få vara med folk som har ett annat intresse en stund - vila hjärnan.

Vill ni läsa mer om min kokbok så titta in; här.

Nu får Gunilla från Handelskammaren ta över.

Ta vara på er..

SVEAFESTIVALEN

Jag hoppar Sveafestivalen i år. Hade anmält mig men så hände SÅNT som inte får hända och jag tappade sugen på allt roligt.

Min brorson förolyckades i förra veckan och det kan jag säga tog musten även ur mig. Vi syskon är supertaighta. Så brorsonen är ju någon jag träffade nära på varje dag. Han blev nära 21 år.

Men jag har också lite tveksamheter när det gäller Sveafestivalen när jag ser på innehållet. Inte ett Norrlandsinslag så långt ögat när. Ibland är det skönt att det kommer föreläsare långt ifrån så man bara får vara och haka på allt utan att fundera.

Men jag är ju en funderare jag.....vilket är jobbigt. Nya idéer som gamla tenderar att ploppa upp hela tiden. Jag blir trött på mig själv ibland.

Ha det gott folks...

Digital Design

Digital Design

Jag håller på med något som heter digital design. Är ni nyfikna så titta in på;
Digital design


Man kan göra precis allt - från tavlor, kort, tapet till ,,,,,,,,,,,,,,,,,,

Karlars LJUD

Är det någon som läser den här bloggen? Ibland undrar man ju....

Åkte åter igen buss igår. Valde en plats vid en stor skräckinjagande karl som bredbent försökta få ha två säten för sig själv.

Jag log så glatt och pressade mig ned i sätet och bredde ut mig. Detta resulterade i något slags grymtande ljud hos personen ifråga som försökte göra sig mindre och lade huvudet mot fönster för att slumra in en stund.

Då uppstod några andra roliga ljud som lät som ett litet frustande och pipande ljud. Typ som om han kunde spela med utandningsluften i näsan. Efter det kom djupa ljudliga suckar med ett sånt där ljud när man fyller munnen med luft och liksom pustar ut mellan hårt ihopknipna läppar.

Alltså, jag började LE och jag kände att jag hade så förbaskat svårt att hålla mig för skratt men började små fnittra där jag satt.

Det kändes som en ordlös protest.

Jag har tänkt på detta, har aldrig hört kvinnor göra "ljud" som karlar gör. Helst om man är på gymet så hör man detta pustande, stånkande, ljudutblåsande, hårdandas LJUDLIGT. Jag är så fascinerad att dessa karlar på något sätt ser det som sin rättighet att göra olika ljud.

Till saken hör att när min säteskompis somnade en stund så lät det INGET ALLS ur honom!!!! Så jag uteslöt alla tankar om trångt i bröstet, katarr i andningsvägar etc.

Det blev så uppenbart.

Hela Sverige ska leva

Jag ingår i projektet; Hela Sverige ska leva.

Det innebär att jag har en liten roll i det hela och ska dokumentera kvinnorna som jobbade på Asea här i Robertsfors till -68. Det innebär för mig att jag ska samla in texter som kvinnorna själv berättar. Detta skulle ske som "Kvinnornas skrivbyrå", dvs i studiecirkelform. Studiefrämjandet är formen som jag valt eftersom min gamla vän från "Robertsforsvinden" tiden finns där. (läs förra gången jag bloggade här).

I alla fall så har jag en smal budget som blev lätt att förbruka. Jag jobbar ju gärna intensivt och hårt när jag tar på mig något - vilket ibland blir tröttande och en viss vidbränningskänsla kommer upp. Men då tar man helt OFF ett tag tills man är i fas igen.

Just nu sitter jag fast, inte bara i ekonomin som säger mig att jag måste se mig besegrad om jag inte vill jobba helt GRATIS. Just i detta fallet så känner jag en stark gräns för att inte ge mer tid än jag ska. Hela Sverige är STORT och min insatts kanske inte ens nämns i det stora sammanhanget.

Men vi har även svårt att få kvinnorna att berätta och vilja vara med. Jag förstår dem på ett sätt för det som varit har varit och det är passerat. Som vanligt tror man inte att sin egen historia är värd så mycket men vad jag vill veta är ju mer "andra" saker.
- Vad tyckte dina föräldrar om att du började inom industrin?
- Vad tyckte andra kvinnor?
- Vad tyckte männen på arbetsplatsen?
- Vad gjorde att du började just på industri?
- Hur blev du bemött på fabriken
- Vad hände när du fick barn?
osv.

Det lilla jag har fått fram så behandlade man dessa "flicksnärtor" rent kränkande och skulle idag bli fälld för många punkter. Allt från sexuella trakasserier, rena kränkningar och mobbing. Det var enormt tufft och man vill inte riktigt berätta detta för allmänheten. Inte att det ska stå i skrift.

Det har varit en lång process innan vi hittade pengar till; "Kvinnorna på Asea". Just nu blir det inte ens att skumma på ytan. Bakom oss har vi ett stort projekt som gjordes i Norrbotten som kallades för "Oplogat" - Oplogat är ett projekt som vill öka förståelsen för historiens betydelse av kvinnors situation i Norrbotten i dag och i framtiden.Målet i första etappen är att starta skrivargrupper i länet där kvinnor själva får berätta i ord, bild eller muntligt sina livshistorier.

Man skickade helt enkelt stafettpinnen vidare till mig och vi skulle föra "historien vidare" men t ex EU - jordbruksverket tyckte inte att detta var något att ta tillvara. Före Oplogat gjordes även en bok som heter "Kvinnorna på Skega" i Skellefteå.

Så jag får sammanföra det lilla jag har och avsluta detta i vår.

Ha en underbar onsdag folks......

Tisdagssnorig

Har tragglat text. Ska hålla ett mindre föredrag i dag. Ett mindre innebär ett cirka 45 minuters pass som jag valt att hålla utan bilder i powerpoint, utan stöd i form av annat än BARA MIG. Med kropps
språk och viftande armar skall jag förmedla en känsla och en budskap som ska fastna.

Ska bli intresseant och för att jag är rätt snorig och har ont i halsen. Varmt te är bot mot det mesta så jag får ta till det.

Det är rätt roligt det här med att föreläsa, om man nu bortser från att det är rätt stiltje på föreläsningsfronten. Har vart det i cirka 2 år för alla. Vi i Norr åker ned i Sverige och de i Söder åkr upp till Norr. Vi kan vinka åt varandra på flygplatsen.

Gro och Spira
Jag har som Madde här nedan satt frön. Varje år sätter jag frön för att se när de kommer upp, växer, gror och spirar. Måste tillägga att jag inte alls är så bra på det men jag försöker varje år. Ibland behöver jag inte köpa en sommarplanta men oftast så glömmer jag bort mina planter och de liksom tynar bort etc. Viljan finns i alla fall.

Jag satte 15 chilifrön och ALLA, ja ni läste rätt all frön kom upp. En sådan grobarhet är sällan något jag råkar på.



JENNY - du får inte ta bort din blogg med sex ord....ja missförstå mig rätt....inte sådana ord nu utan.... din 6-ords-blogg. Jag läser den då och då.
Tack för att du tog dig tid att skriva också.

ha en bra tisdag

Ursäkt och Förlåt

Lyssnade på radion, där diskuterade man ett uttalande som fastnade fast i mitt minne. Tyvärr kan jag just nu inte tala om vem som sagt detta eftersom jag var inte riktigt mentalt närvarande när namnet nämdes.

Uttalandet löd;
"JAG BER INTE OM URSÄKT UTAN SÄGER FÖRLÅT"

Det är helläckert att lyssna på hur andra människor tolkar detta. Själv har man en rätt tydlig bild om innebörden, sitter i magkänslan och tanken. Men åter igen ju mer man börjar vrida och vända på orden, analysera dem och peta på dem så börjar betydelsen att vackla. Menar att kan någon annan övertyga mig om att deras tolkning är bättre än min så kan jag ändra mig. I alla fall kan jag helt klart acceptera att någon tolkar/tycker annorlunda än mig.

Jag tolkar detta som ett ärligt menat försök att inte skapa ursäkter, hitta syndabockar och försöka förklara sig. Utan mer ett ärligt förlåt - jag gjorde fel och det sket sig. Några tolkade som jag men andra uppfattade det hela med att man går ut helt kallt och begär att få förlåtelse av andra. Utan att ge en förklaring utan bara typ FÖRLÅT och nu går vi vidare för jag har bett om förlåt. Jag skiter i dig, din känsla eller vad du tycker, för nu har jag bett om förlåt och då ska allt vara GOTT igen.

Nästa grej jag tänker på är;Vad är det som gör att vi tolkar så olika? Arv, uppväxt, möte med människor som beter sig på vissa sätt, utbildning???????..Intressant.

Så hur tolkar du uttalander?


Glömde, jag heter Lisbet Olofsson, bor i Robertsfors och detta är andra gången jag bloggar.
Här hittar ni mig. (klicka på meningen)

Makeovermani

Vi vet att det vi ser i tidningen och på tv bara är en liten flisa verklighet, städad, retuscherad och censurerad. Vi vet att allt verkligt personligt och privat har gömts undan och att den miljö vi får se bara är en avskalad form inte ett hem på riktigt.Ända jämför vi oss.Är vi inte kloka i huvudet?Men hur kan vi läta bli? Den massmediala verklighetsbilden är så massiv att den tar över vårt synfält.Med intellektet vet jag förstås att också ett mycket välskött hem måste stylas ytterligare innan det platsas i ett inredningsreportage. Men läser jag inredningstidningar ser jag fler stylade hem än riktiga, Det stylade och sterila blir normen, och mitt eget hem blir anomalin. I ett huj glömmer jag att jag faktiskt valt inredningen i mitt eget hem. Ekonomin är bara en del av paketet.

Just jag har till exempel delvis prioriterat funktion framför maximal tjusighet. Jag gillar färg och form. Men jag vill inte ha det så fint hemma att vi som bor där mest blir störande element som kladdar och ställer till oreda.

Likadant är det mer vår kroppsuppfattning. Med intellektet vet vi att fotomodellerna med sina extrema mått utgör en liten andel av befolkningen - och att till och med deras anorektiska kroppar retuscheras i modereportagen för att bilderna ska bli perfekta. Men om fotomodellerna syns i jätteformat överallt ser jag fler fotomodeller än 'riktiga' kvinnor.

Skönheten blir standardiserade och får tajta mått, och jag ser den överallt utom hos mig själv. I praktiken är det alltså jag som är anomalin - en grottmänniska med generande hårväxt och spår av barnafödande - bland slanka glittrande barbiemänniskor.

Vad är normalt?Det som finns mest av eller det vi ser mest av?

Enligt statistiken; det som det finns mest av förstås. Men reptilhjärnan och det sårbara hjärtat skiter i statistiken. I ett visuellt och konsumtionsinriktat mediebrus blir det vi ser mest en norm vi jämför oss med. Perfektionen är den skenbara normalitet vi försöker leva upp till.

*sucka*

Ingrid - Vilken underbar historia och så sann. Nu fick du mig att tänka annorlunda igen. Smart att börja även säga;
- Jag vill
istället för;
-Jag måste

Det liksom blir mer förståeligt för en själv.

Nu ska jag överlämna stafettpinnen till nästa kvinna.
Vill ni läsa mer om mina funderingar så finns jag som bloggare på VK.se
Vill ni läsa mer om mig; www.halsozam.com

Ha det bäst människor

Du måste ingenting!!

Du måste igenting.

Vad säger du då?
- Det där är ju lätt att säga. Man måste ju försörja sig. Och inte kan jag slänga mig på schäslongen och strunta i att ge mina barn middag. Eller ta mitt pick och pack och dra.

Jo, det kan du visst. Det finns människor som gör det. Det kan låta absurt och förskräckligt men det är lite befriande också. När alla måsten snärjer en, allt ansvar och livet brer ut sig som en gigantiskt grå vadmansfilt omkring oss. Inget glitter, ingen plats för minsta lilla rackartyg. Och inte heller minsta lilla utrymme i tid, rum eller reda pengar utanför familje- och hushållsbudget. Vilket mörker?
..DU MÅSTE INGENTING!
Ja det är ju lätt att säga. Jag kan inte strunta i att ta hand om barnen, betala räkningar, städa och göra alla vanliga saker som man måste göra för att livet ska gå ihop.
VI MÅSTE I GRUND OCH BOTTEN INGENTING!
Alla kan ta sin kappsäck och gå MEN det VILL man inte. Inte vill man stiga ur sitt sammanhang, inte vill man svika människor som man bryr sig om. Inte på riktigt.

Jag gillar nämligen tanken att stiga upp på morgonen, se mig själv i spegeln och veta att jag gör så gott jag kan på min lilla plätt av jorden. Det vill säga att det finns en hel del VILJA i mina måsten. De tråkiga får man försöka beta av helt enkelt för att det är en del av livet och kärleken.Men jag måste inte, behovet av att påminnas om det fria valet behövs verkligen då och då -för att inte glömma bort det som är viktigast i livet/världen.

Jag väljer det idag igen för det är ju det här som är livet. Att ge sig total frihet åtminstone i tanken fungerar som ett slags verktyg för att se över sina livsvärderingar och sin livsriktning. Vad är viktigt på RIKTIGT? Vad är värt att anstränga sig för? Vad är värt både nöd och lust?

Det kan också visa sig att en del av alla de där måstena och livsbegränsningarna vid närmare påseende inte är så täta och så absoluta som vi tror. En del krav, de krav och förväntningar vi dignar under - från familj, arbetsgivare, släkt, vänner, arbetskamrater, patienter, kunder, uppdragsgivare eller vad det kan vara - kan till exempel visa sig vara rejält uppskruvande av oss själva.

En del måsten kan visa sig vara myter helt enkelt.Vi måste ingenting men vi VILL?.

Jenny - låter kul. Eftersom jag själv finns inom den genren så är det alltid kul att se vad som händer inom personlig utveckling.

Eniro - gula sidorna

Igår ringde mig en försäljare från Eniro.
Hon ville kolla mina uppgifter var rätt och började rabbla upp mina uppgifter. När hon påbörjade att kolla min mailadress blev jag rätt vaksam.Jag sa att jag ville ha det som förut - inget mer eller mindre. Bara det som förs in GRATIS. Ops - där sa jag det utlösande ordet. GRATIS. Hon förklarade lite stelt att 'gratis' hade upphört att gälla för företag och att jag hade fått ett brev i somras om det. Numer kostade det.

Numer kostar det - jag tror hon sa - 1000 kr. Så jag blev lite härsken och sa att det här måste jag verkligen fundera över. Då blev hon lite ilsk och funderade om jag inte ville bli sedd och nådd via nätet? Visst vill jag det MEN inte bara ta beslutet sådär via telefonen. Så jag upprepar att jag måste fundera på detta och att jag vill bara ha med det som är GRATIS. Hon blir nu mäkta irriterad på mig;
- ALLA företag är med och ingen ifrågasätter detta.
Jag förblir tyst...
- MEN OK, DU FÅR BETALA 675 KRONOR för det hela men det är sista budet.

Jag skyndade mig och sa JA för hon lät väldigt brysk på slutet.

Idag är en stor dag - jag ska sälja vårt expansionskärl!!!

Får se om jag bloggar något i helgen.

Webhotell - bewere

Hur lång uppsägningstid har du på ditt webhotell?

Det är mycket som man måste ha i tanken och som lätt försvinner så det gäller att ha en års almanacka att skriva ned allt i. T ex när det är dags att säga upp sitt webhotell om man nu behöver det.
Webhotell är ett gissel - jag ska berätta vilken nit jag höll på att gå på här. TACK och lov hade jag på något sätt fått "onda ögat" till alla dessa webhotell som för 10 år sedan härjade rätt friskt för att ragga kunder. Jag skulle tro att någon annan hade upplyst mig och hur det kan gå men glömt helt glömt bort det. Det finns säkert kvar dessa "ej seriösa".

1. Ett webhotell ringde och erbjöd mig en gratis hemsida, gratis registrering av domännamn etc om jag lovade att stanna kvar i 3 månader. Det skulle kosta mig allt som allt - jag tror det var kring 1 000 kr. Hemsidan skulle vara klar och jag skulle ha godkänt den innan dessa tre månader påbörjades.

2. Frågade hur mycket det skulle kosta resten av året och fick till svar att de skulle ringa upp mig efter tre månader, kolla av allt och ge mig ett nytt erbjudande.

3. Godkände hemsidan - fick ett erbjudande som var klart godkänt för året ut.

4. "Någon" upplyste mig om att verkligen kolla kontraktet noga för att se efter om;? Vem äger min hemsida - jag eller webhotellet?? Vem äger mitt domännamn - jag eller webhotellet? Vad kostar nästa år?? Hur lång uppsägning har jag - 6 månader eller 3 månader? Hur ska uppsägningen äga rum; telefonsamtal, mail, brev eller rekommenderat brev.

De var här jag började få "onda ögat" när jag började att kolla upp.
1. Efterföljande år kostade kring 5 000 kr/år
2. Webhotellet ägde min sida
3. Mitt domännamn stod i webhotellets ägor
4. Hemsidan var så konstigt gjord att jag själv kunde inte ändra nått på den.
5. Jag hade 6 månaders uppsägning
6. Uppsägningen ska ske som rekommenderat brev.

Så här agerade jag SNABBT.
Först och främst sparade jag ned hemsidan som jag skulle ha fått gratis. Jag ringde Webhotellet, sa att jag sett att mitt domännamn var registrerat på dem och att jag vill ha det på mig.
Det pratades bort så jag; sa att jag såg att en konkurrent hade ett liknande namn så jag MÅSTE ÄGA det själv. Hänvisade också till att de sagt att jag skulle få domännamnet gratis och att jag uppfattat det som att då måsta JAG äga det - inte dom.

*Mycket prat..prat..prat....erbjudande om en .se adress också...prat..prat..försök till annat, mycket smicker och prat..prat*

Efter några samtal så gav de med sig och skrev över domännamnet på mig. Jag var väldigt noga med att inte vara hotfull eller elak utan mer väldigt orolig och bekymmrad. Då skickade jag ett rekommenderat brev och sa upp min hemsida. Innan kontraktet gick ut så hade jag blivit kontaktad av ett annat webhotell som ville ha min sida hos sig.

Nu tog jag reda på ALLT och jag berättade också min historia. De suckade mest och sa att de visste om det och att de som inte kollar uppsägningstiden blir fast rätt länge innan de kommer sig ur - samt kostsamt.

Det finns några "svartlistade" webhotellföretag där ute.Smart att sätta ut i sin årskalender när wehotellet ska sägas upp varje år om man vill det.

En lång historia som jag försöker berätta KORT här. Beware - det finns många som vill sko sig på oss?

Kroppspråk

Tänkte på kroppsspråk igår.
Fick ett mobilsamtal från en person som starkt påpekade att hon absolut INTE tänkte sälja mig något. Jag var nämligen, Lisbet Olofsson, en av de UTVALDA att få GRATIS prova ... ja vad det nu var minns jag inte längre. Men jag reste ragg. Jag vill slippa dessa telefonsamtal på KVÄLLEN.

Detta sa jag inte till den "snäll-på rösten-kvinna-med världens bästa tillfälle-erbjudande". Eftersom jag vet att hon har det inte heller så kul - att ringa runt och störa folk på bästa fritidskvällstiden.

Men min sambo tittade roat på mig för min kropp stod i försvarställning - kamp eller flykt - medans min honungssöfta inställsamma röst sa;
- Tack men jag är inte intresserad!!
OPS...där sköt jag fram brösten och satte handen i sidan, upprepade nu utan den där honungssliskiga röstläget att:
- Nej tack jag är inte intresserad!!
Hej bara, där började jag luta mig framåt och med hela handen vifta framför mig att:
- Nej tack, jag är inte intresserad för jag måste väl betala portot så det är inte alltigenom GRATIS.
NU blev det fara och färde för nu harklar sig Olofsson, tar i från tårna och bröt denna 'nejtack - vänlighet' mot en stor skärpa i tonen och en oktav ner i röstregistret;
- Jag är inte intresserad för man får ingenting gratis här i livet. Det ligger alltid en gömd agenda, en marknadsföringsplan och pyr under ordet GRATIS. TACK MEN NEJ TACK, jag är inte intresserad....RÖD LUR....

Tänk om nu detta hade vart KLART men inte då, jag var nu stridslysten och letade "väderkvarnar" att slåss mot. Då dyker sambon bara ner mer intresserad i den tidning som han läser. Liksom styr upp tidningen över huvudet och verkar totalt ointresserad.

MEN men...tidningen fladdrar lite i underkant och det slår mig att han sitter där och försöker hålla sig för skratt. SÅ då rinner det av mig men kroppen är fortfarande på väldigt horomonstinn så jag försöker göra mig av med det genom att sticka lite på min nya halsduk!!!?

PÅ tal om något annat - är det fler än jag som fått bluffaktura från Bolagsregistret? Vilka luringar men jag kastade den innan jag fattade att det var lurendrejeri.

Jenny - Medieträning heter det jaa. Ja jag tycker verkligen du skulle föreslå en kvällskurs för Magmamedlemmar. Det borde intressera många.

Jenny - visst är det så.

Smiter in här med en kopp kaffe.
Känner mig trött i ögonen efter att ha suttit och grejat med en massa mail. Det har blivit lite turbulens efter att boken Car-b-q har blivit nominerad till en kokbokstävling.

Det blev en rolig överraskning som förlaget berättade för mig.Det är Lisa Förare Winblad, redaktör för taffel.se, Måns Falk matskribent på ICA kuriren, Ingela Holm förläggare på Forma books - Ica bokförlag som är "domare". Glömde - Linda Skugge är också en av dem.

ROLIGT när något händer som man inte själv har tänkt.

Jo Jenny, jag är smärtsamt medveten om "vårt" dilemma. Det är liksom en svår balansgång och vi behöver varandra på något sätt. Du behöver min "story" och jag behöver dig som "skriver" om den. Jag gillar samverkan.

För några år sedan skrev jag för tidningen Hälsa och det var rätt svårt för deras inriktning var så skild från min. Så det blev bara två år men rätt kul i alla fall.

Brukar du ha kurs i mediaträning? Det är säkert något som Magmamedlemmarna är intresserade av.

Nope nu kallar arbetet igen.

Glömde svara en kommentar

Jisses anåda - jag glömde svara på en kommentar som LenaSP gav mig.

Nu när du säger det så minns jag det också. Man skulle förminska sig själv och inte väcka uppmärksamhet. Men visst ser det "bättre" och mer neutralt ut att skriva/säga;
Man ska köra försiktigt på vår gata - allmänt, neutralt och ofarligt.
Jämfört med;
Jag tycker att du ska köra försiktigt på vår gata - personligt, värdeladdat och lite farligt.
Eller ännu värre men på det sättet som massan kanske mest samtalar i;
Du ska köra försiktigt på vår gata - personligt påhopp, mycket värdeladdat och...faaaarligt.

Det blir en ordentligt skillnad på innehållet.
Nu fick jag nått att tänka på igen.

Later

Lokaltidningen

Jag har i flera år försökt få skriva om friskvård för vår lokala tidning. Har inte fått något alls gehör över det jag säger även om jag fick komma på ett möte, presentera hur jag hade tänkt det etc. Ännu ett möte, en eftermiddag som blev obetald - vi företagare har dessvärre alltför många sådana.

Frilansarna
Ett erbjudande jag gav; var att jag skulle få skriva en - två gånger för att se vilken feedback från läsarna det skulle ge. Ville inte läsarna ha det så då behövde vi inte fundera vidare. Dröm om min förvåning när jag fick till svar att så gör man absolut inte - då skulle jag förstöra marknaden för de frilansade journalisterna som finns ute i landet.

Jag som tyckte att jag verkligen gav ett väldigt generöst och ärligt erbjudande sett ur ett företagsperspektiv dvs inget kontrakt om inte mottagarna är nöjda. Istället för att man kommer överens - muntlig överenskommelse eller skrivet - om pris och längd på jobb. Sedan sitter de fast med mina texter som inte säljer? Tyckte jag gick halva vägen här.

Fri konkurrans
Vem om inte jag vet hur det är att få sin marknad förstörd när det vimlar av allt från helgutbildade massagefolk, en veckas utbildning i friskvård, hemmautbildade jätteintresserade som tar över friskvård på företag till generaliserande journalister som förvandlar mina ämnen till en såpig ointressant massa som bara de redan frälsta läser. Men den vägen ser man inte och för mig är det den verklighet som jag finns i hela tiden.

Medger - jag generaliserar grovt, det finns många duktiga människor som gör nytta på grund av sitt stora intresse för friskvårdsbranschen. Men jag har tyvärr mött många företag som provat friskvård och som tycker att det där var ju bara skit pgr av att man inte tar in seriösa aktörer som kostar.

Man får vad man betalar för och allt detta negativa slår tillbaka på mig och min bransch.Många uppger också att de har företagshälsovård. Jag har sett rätt så många företagshälsovårder som inte har rent utbildad friskvårdpersonal utan det ligger mer på sjukgymnasten, någon sjuksyster eller någon annan.

Jag är inte inne på sjukgymnastens område och knycklar till folk, jag är inte inne på sjuksysterns område och tar prover gör hälsoundersökningar utan jag är friskvårdskonsult med rätt att döda...de som fipplar in på min bana.. *jisses, skrev jag det där*

Förlåt, tar genast igen det men jag vill bara understyrka att min utbildning skiljer sig markant från de förra men företag nöjer sig så bra med de andra. De får vad de betalar för och friskvårdbranschen får dåligt rykte när oseriösa aktörer försöker sig på denna genre och misslyckas.

I folkhälsosynpunkt, ekonomisk synpunkt är det människor som inte rör på sig som kostar samhället mest pengar. Samhällsekonomiskt är det den gruppen man bör satsa mest på men man vänder sig till de redan frälsta.

Malin L - Great, tack för det tipset. Tror att jag hört något om den boken och har den kommit ut på pocket ska jag genast kolla upp och läsa den. Men man blir väl upprörd och berörd som du säger. En bra bok med andra ord.

Ta vara på dagen.

Hälsa säljer

HÄLSA säljer - jag undrar jag.

Undrar vidare med:
Det finns betydligt fler hyllor - fler sorters CHIPS än hyllor/sorter med ÄPPLEN.
Våra svenska ljuvliga äpplen i olika sorter får stryka på foten. One apple aday keeps the doktor away. Nu är det mer; "några påsar chips (fyllda med transfetter) i veckan håller doktorn på tå."

Jag har funderat över MAT. Inte nu bara vad mat innehåller utan hur den även marknadsförs.
Grillkorv 34% kött
Pytt i panna 14% kött
Svampsoppa 4% svamp
Grönsakssoppa 18% grönsaker

Hm.....marknadsföring är roligt och soppa med en gnutta svamp i, är dåligt namn på den soppan.

Gamla produkter blir som nya:
Apelsinjuice marknadsförs som sockerfri trots att ingen apelsinjuice får innehålla socker.
Olivoljan marknadsförs som kolesterolfri - vegetabilier har så vitt jag vet aldrig innehållit kolesterol.

Alltså vet ni att många rökte produkter icke sett eller varit i närheten med RÖK utan är duschade med flytande hickoryrök!!!!

Man BORDE nog skaffa sig en kulting som får böka upp gräsmattan, låta den bli sådär småfet och god. Sedan ta ihjäl den (får man säga så) på något sätt. Att köra på den med bilen är ett dåligt miljöperspektiv men på nått sätt ska det ordnas. Hänga i garaget och möras ordentligt och sedan...fraktas med bussgods (posten vill nog inte) till Vindelns rökeri...Ja det tål att funderas på.

Hepp

Reklam & Framsteg

Jag tycker inte Pernilla Whalgren känns trovärdig när hon liksom i ena reklaminslaget försöker med värsta skådespelar/förföringsrösten få oss att tro att hon byter hårfärg stup i kvarten och vill dela den upplysningen med sin mamma i telefonen!!!!!!????

I det andra reklaminslaget några minuter senare slår hon hårt i trumman för att försöka få oss att tro att HON av alla, låter alla sina barn få lära sig sånt som de ska lära sig i skolan via några DATASPEL!!!!???? Vad ska nu lärarna på skolan göra - jobba för mindre mobbning och trakasserier. Ungarna lär sig ju allt via ett spel. HUR TROVÄRDIGT ÄR DET? Eller är jag blåögd som INTE tror att hon låter ungarna häcka framför datorn och spela spel medans hon låter färgen sitta i sitt hår för att ändra sin outlook.....vavavavavava.........nänänänä....mig lurar hon inte..*hmpf*

Framsteg
Alla mänsklighetens framsteg har gjorts av människor som vägrade att tänka, känna och handla som alla andra.

Alla framsteg orsakas av oförnuftiga människor, människor som följer sitt hjärta och samvete istället för den stora massans påbud. All framsteg börjar hos risktagaren och män och kvinnor är villiga att uppsöka de platser som skrämmer dem.

All mänsklig utveckling - från upptäckten av elden till konstruktionen av persondatorn - har orsakats av människor som var modiga nog att inte lyssna på den stora massan utan göra vad de ansåg var rätt, även om det väckte både osäkerhet och rädsla hos dem.

Att ta risker är att framkalla rädsla. Men att ta risker är att verkligen vara levande. Jag känner starkt att jag är mest levande när jag tar risker, när jag är djärva och vågar utforska de okända områdena i mitt liv. När jag ber någon om något som jag aldrig tidigare har bett om och hjärtat börjar slå fortare, när jag vill säga något till någon men blotta tanken ger mig fjärilar i magen; det är då jag är verkligen är levande. När jag gör något som jag aldrig gjort förut men faktiskt genomför det för att jag innerst inne vet att det kommer att göra mitt liv rikare och bättre - då är jag verkligen levande.

Tack för kommentarer
Tack snälla för kommentarerna, att ni taget er tid att skriva några ord på mitt inlägg.

Sivan - det har tagit en massa år att komma på det där. I min ungdom så råkade jag rätt ofta bildligt talat i "verbalt slagsmål" eftersom jag inte övergav min åsikt, verkade fast i besluten och var svår att övertala att "byta" åsikt. Jag fick veta att jag var nonchalant och inte lyssnade - vilket säkert hade en viss sanning. Men jag minns att jag blev förvånad för jag tyckte att jag respekterade den andre genom att godta hans/hennes argument utan att överge min. Inte att jag avfärdade andras åsikter. Balansgången är väldigt svår.

Malin L - Yes, det var tider det. Jag var nog runt 18 år när orkan startade. Jag minns inte riktigt vem som satt i Orkan mer än att Sara på Pantbanken var ordförande ett tag. Så henne kan ni också intrevjua.

Den 8 mars (förhandsinformation) kommer Maud Olofsson att prata här i Robertsfors så om någon känner för det kan ni komma hit.

Skiftbyte i bloggfabriken

Jag tar över stafettpinnen. Lisbet Olofsson heter jag och är liksom ett utskjutande föremål i Magma. Vilket jag då menar är att jag är oengagerad, slö, bor i en annan kommun än den ”vanliga Magmamedlemmen i Umeåsektionen”. Driver HälsoZam i Robertsfors och gör allt som jag tycker är roligt. Min framtidsvision ligger i att tjäna tillräckligt mycket pengar så jag bara behöver jobba 75% av tiden samt vara ledig 4 sommarmånader per år.

Var med när Orkan bildades i Umeå och vi i Robertsfors blev undergrupp med namnet Robertsforsvinden, naturligtvis med Maud Olofsson i spetsen. Verksamheten var bred, allt från att lära oss texta på skyltar, presentationsteknik, caféverksamhet till varje års resa till dåvarande ”Kvinnor kan” mässan. Därför känns Magma som att uppfinna hjulet på nytt och det är upplyftande att se alla kvinnor som orkar engagera sig i föreningen. Jag förblir rätt passiv men följer allt med intresserade ögon.

Värdeladdat
Efter många kurser, seminarier, föreläsningar om ledarskap och coachning blir man lärd att när man pratar med människor bör man använda ”jag-form”. Jag tycker, jag vill, jag tror och jag känner. Hur många har provat detta? Jag har och försöker oftast prata i JAG -form men kan ni gissa vad som då händer?

JAG BLIR STÄMPLAD SOM EN BESSERWIESSER!!!! Javisst beror det på hur man säger saker men jag är inte den som trippar runt på tå för att kolla om saker och ting passar när jag ska säga dem. Utan jag har mer det manliga sättet att kommunicera - rakt på utan personangrepp. Jag lyssnar gärna på vad som sägs men håller jag inte med så säger jag det.

Jag har funderat varför men blir en ”besserwiesser” i andras ögon. Är det ett sätt att skydda sig som mottagare? Alla vet att en person som pratar i jag-form inte går att kritisera så mycket om man inte kommer med argument utan personangrepp. Istället så tycker man att en person som pratar i jag form är ”förmer” än en själv.

Många gånger har jag uppmärksammat detta, även att mina styrkor lätt kan bli ett hot mot andra. Det gäller på något sätt att förstå det i kommunikation med andra att det jag tycker är rakt/ärligt är överkörande & forcerande för andra. Jag försöker hela tiden komma ihåg att även mina svagheter fort kan bli styrkor i vissa människors ögon.

Intressant.

Ska även försöka vakna i morgonbitti så jag kan lyssna på Ingrid i coachingprogrammet som är på P1.
Ta vara på er folks...