att säga ja till tiden och frukten

Söndag. En lugn och lite avslagen dag. En slags mildhet i luften – eller är det inne i mig?

Under äppleträdet ligger fallfruken och lyser, utspridd i det mörkgröna gräset. Jag plockar upp ett nedfallet äpple. Gulgrönt doftande och surt, surt på tungan. En av mina älsklingsdikter kommer för mig:

att inte jämt vilja blomma
att säga ja till tiden och frukten
att tillåta frukten
skördas eller falla till marken

Vem som skrivit den minns jag inte, men den passar bra en dag som denna.

Idag har jag plockat in vinbären och kokat både gelé och saft. Jag har pysslat lite vid datorn. Jag har skrivit några brev, bokat biljetter till Englandsresan i december. Jag har lagat lammgryta och bjudit ungarna. Snart ska jag diska undan.

Då ska jag passa på att lyssna klart på ett av de program jag laddat ner i min lilla lyxmobbe. Bara jag pluggar in de små svarta plupparna i öronen känner jag mig 40 år yngre. Gud vad praktiskt, kan lyssna på allt möjligt medan jag diskar, promenerar, städar...

Så det här inlägget får bli kort, för strax ska jag passa på att fördjupa mig i det som är min passion just nu: EFT, Emotional Freedom Techniques, och en intervju med Ann Ross om de strategier vi människor tillämpar för att skaffa oss kärlek i våra liv.

So long, vi träffas i ”real reality” nästa gång.

Iréne