Hej, hej...nygammal bloggare vid "pennan".
Sist jag bloggade passade jag på att ge ett eller flera julklappstips varje dag. Tänkte först att jag skulle göra samma sak den här veckan. Kanske inte just tips på julklappar, utan någon annan typ av tips. Sen tänkte jag om och funderade kring att jag skulle ha ett tema istället. Å nu vet jag inte hur jag ska göra. Kanske lika bra att bara köra och inte begränsa mig så mycket.
Nåja, jag börjar med en presentation. Tror inte jag var så bra på att presentera mig sist, eller rättare sagt presentera mig överhuvudtaget. Anneli Eriksson är mitt namn. Jag lägger faktiskt ner en hel del tid på att just fundera över hur jag ska presentera mig. Befinner mig ofta i situationer som kräver en presentation av olika storlek. Oftast (läs alltid) kör jag med nått lamt som mitt namn samt mitt yrke. Roligare eller mer informativt än så blir det sällan. Tänkte att jag skulle bryta trenden nu. Jag är en väluppfostrad pansarvagn som älskar att hänga på gymmet och är extremt selektiv med personer jag omger mig med. Mat är min passion...både på gott och ont och jag ska nån gång skriva en kokbok. Just nu längtar jag efter nästa helg, då jag för första gången på fem veckor får en helg hemma med mig själv i min lägenhet. Tror jag ska plöja igenom säsong II av Dexter då.
tisdag 31 mars 2009
söndag 29 mars 2009
Informationskompetens, länkarna
Jag hade ju lovat, så här kommer länkar till informationssidorna om mina IT-tips.
- Öka din IT-kompetens
- RSS för nybörjare (Hur man prenumererar på webbsidor)
- Användbara internettjänster
- IT-ordlista för nybörjare.
Startsidans adress är konkretide.se, för den som undrar. Kom gärna med förslag på vad ni vill att jag/vi ska skriva om förresten.
Tack för mig för denna gång på Magmabloggen! På återseende...
En blöt tillställning
Kvällens äventyr: badkalas för ett gäng vilda åttaåringar och deras föräldrar och syskon i Aquarenan på Holmsundsbadet.
Men det gick bättre än väntat. Barnen lekte nonstop utan problem, de vuxna verkade trivas, fikat räckte till alla och det hela flöt på väldigt smidigt.
Mycket nöjd och trött födelsedagspojke som somnade ikväll. Föräldrarna gnuggar ögonen vid varsin dator.
Men det gick bättre än väntat. Barnen lekte nonstop utan problem, de vuxna verkade trivas, fikat räckte till alla och det hela flöt på väldigt smidigt.
Mycket nöjd och trött födelsedagspojke som somnade ikväll. Föräldrarna gnuggar ögonen vid varsin dator.
With a little help from my friends
Fixar och trixar med företagswebbsidan, varje ledig stund. Visst är Internet ett fantastiskt och snabbt medium, men man glömmer lätt att allt det där andra som är tidskrävande. Texterna går ju snabbt att skriva, men resten... Fixa med länkar, bilder, ändra i mallar och utseende.
Just nu är det länkfärgen som spökar. Av någon anledning är länkarna svarta i den mall som jag valt, och det är ju urdumt, eftersom man inte ser dom. Måste hitta koden till hur man ändrar färg.
Men jag måste också passa på att slå ett slag för Open source. Gratisprogram som vem som helst kan hjälpa till att koda och bidra med nya funktioner till. Det finns hjälpsidor där användare tipsar varandra, och det finns dessutom en hel del hjälpsamman människor (både IRL och på nätet) som också gärna bidrar med råd rent handgripligen, om man bara frågar.
Just nu är det länkfärgen som spökar. Av någon anledning är länkarna svarta i den mall som jag valt, och det är ju urdumt, eftersom man inte ser dom. Måste hitta koden till hur man ändrar färg.
Men jag måste också passa på att slå ett slag för Open source. Gratisprogram som vem som helst kan hjälpa till att koda och bidra med nya funktioner till. Det finns hjälpsidor där användare tipsar varandra, och det finns dessutom en hel del hjälpsamman människor (både IRL och på nätet) som också gärna bidrar med råd rent handgripligen, om man bara frågar.
lördag 28 mars 2009
Släcker du ner?
Jag är lite skeptisk inför kvällens stora händelse: att hela världen uppmuntras att släcka alla ljus i en timme. I Sverige blir det kl 20.30, tydligen.
Visst, alla manifestationer som vill något gott är ju behjärtansvärda. Och klimathotet är ju viktigt, förstås, även om jag personligen har svårt att uppbåda någon större upprördhet över klimatförändringarna. Missförstå mig rätt, visst måste vi ta hand om vår jord, men det känns ännu viktigare att vi människor måste ta hand om varandra.
Det finns så sjukt mycket lidande i världen; svält/slaktkatastrofen i Darfur till exempel, eller alla politiska fångar som torteras och sitter fängslade utan rättegång, alla kvinnor som blir våldtagna och misshandlade, alla barn som som utnyttjas eller far illa, alla miljoner som inte ens har ett hem eller rent vatten, ja listan kan göras uppgivet lång.
Att då göra världens (bokstavligen) jippo kring att släcka lampor i en timme, känns ärligt talat både fånigt och futtigt. Ungefär som man när vi går med i en angelägen grupp eller joinar ett "cause" på Facebook. Vi klickar på en knapp och sen är det inte mer med det.
Symbolvärden ska inte underskattas. Och visst kan man hävda att det är viktigt med aktioner för att få uppmärksamhet till ett problem. Men man kan lika gärna hävda att det blir förrädiskt engagemang. Vi känner att vi gör någonting, när vi egentligen inte anstränger oss särskilt mycket alls, och inte åstadkommer någon som helst förändring.
Om vi verkligen ville göra en manifestation för miljön, borde vi då inte t.ex ha en dag över hela världen då vi avstår från att flyga, eller köra bil, eller rent av stänga av alla datorer? Fast det är ju inte lika PR-mässigt, och rätt besvärligt... Så därför blir det i stället energikrävande TV-galor, Facebookgrupper och organisationsjippon kring släckta ljus i en timme.
Men, det kommer väl att sluta med att vi också släcker lamporna ikväll här hemma.* Barnen har fått tydliga uppmaningar från Bollibompa, och är väldigt angelägna om att göra rätt. Då kan inte mamman börja gnälla om svältande barn och tandlösa jippon...
Hur kommer ni att göra? Och hur ser ni på manifestationen? Kommentera gärna.
* Uppdatering: de glömde bort det, så vi struntade i det...
Visst, alla manifestationer som vill något gott är ju behjärtansvärda. Och klimathotet är ju viktigt, förstås, även om jag personligen har svårt att uppbåda någon större upprördhet över klimatförändringarna. Missförstå mig rätt, visst måste vi ta hand om vår jord, men det känns ännu viktigare att vi människor måste ta hand om varandra.
Det finns så sjukt mycket lidande i världen; svält/slaktkatastrofen i Darfur till exempel, eller alla politiska fångar som torteras och sitter fängslade utan rättegång, alla kvinnor som blir våldtagna och misshandlade, alla barn som som utnyttjas eller far illa, alla miljoner som inte ens har ett hem eller rent vatten, ja listan kan göras uppgivet lång.
Att då göra världens (bokstavligen) jippo kring att släcka lampor i en timme, känns ärligt talat både fånigt och futtigt. Ungefär som man när vi går med i en angelägen grupp eller joinar ett "cause" på Facebook. Vi klickar på en knapp och sen är det inte mer med det.
Symbolvärden ska inte underskattas. Och visst kan man hävda att det är viktigt med aktioner för att få uppmärksamhet till ett problem. Men man kan lika gärna hävda att det blir förrädiskt engagemang. Vi känner att vi gör någonting, när vi egentligen inte anstränger oss särskilt mycket alls, och inte åstadkommer någon som helst förändring.
Om vi verkligen ville göra en manifestation för miljön, borde vi då inte t.ex ha en dag över hela världen då vi avstår från att flyga, eller köra bil, eller rent av stänga av alla datorer? Fast det är ju inte lika PR-mässigt, och rätt besvärligt... Så därför blir det i stället energikrävande TV-galor, Facebookgrupper och organisationsjippon kring släckta ljus i en timme.
Men, det kommer väl att sluta med att vi också släcker lamporna ikväll här hemma.* Barnen har fått tydliga uppmaningar från Bollibompa, och är väldigt angelägna om att göra rätt. Då kan inte mamman börja gnälla om svältande barn och tandlösa jippon...
Hur kommer ni att göra? Och hur ser ni på manifestationen? Kommentera gärna.
* Uppdatering: de glömde bort det, så vi struntade i det...
fredag 27 mars 2009
Dilemma
Två vågskålar.
I den ena: att följa sina principer och övertygelser, och stå upp för sig själv. Viktiga markeringar.
I den andra: Kraft och hälsa. Energi och ork.
Vilken vågskål väger tyngst? Följ ditt hjärta, säger andra. Och jag. Men om hjärtat vill båda?
I det scenario som finns är det omöjligt att välja båda. Jag måste göra avkall, och vilken bit är jag beredd att tumma på?
Igår valde jag den första vågskålen. Idag har jag landat i den andra.
Inget av valen känns helt rätt.
I den ena: att följa sina principer och övertygelser, och stå upp för sig själv. Viktiga markeringar.
I den andra: Kraft och hälsa. Energi och ork.
Vilken vågskål väger tyngst? Följ ditt hjärta, säger andra. Och jag. Men om hjärtat vill båda?
I det scenario som finns är det omöjligt att välja båda. Jag måste göra avkall, och vilken bit är jag beredd att tumma på?
Igår valde jag den första vågskålen. Idag har jag landat i den andra.
Inget av valen känns helt rätt.
torsdag 26 mars 2009
Företagshotell
Nu börjar det brännas. Magmas företagshotell ser ut att bli av!
Alla som var med på mötet i morse var eniga om val av lokal och hyresförutsättningar, så nu sätter arbetet igång med förhandlingar, ritningar och planerande.
Hur kul som helst.
Alla ni som är sugna på att boka en arbetsplats tillsammans med andra duktiga Magmakvinnor: kolla in Magma Västerbottens hemsida för mer information.
Alla som var med på mötet i morse var eniga om val av lokal och hyresförutsättningar, så nu sätter arbetet igång med förhandlingar, ritningar och planerande.
Hur kul som helst.
Alla ni som är sugna på att boka en arbetsplats tillsammans med andra duktiga Magmakvinnor: kolla in Magma Västerbottens hemsida för mer information.
Middagen
Vet inte riktigt hur jag ska beskriva gårdagens middag. Det var en annorlunda men väldigt intressant upplevelse. Att ständigt träffa nya människor är jag van vid (som journalist får man ju anledning att kasta sig in i samtal med vem som helst), men inte på det här viset.
Det blev fem personer som dök upp, tre hade fått plötsliga förhinder. Alla vi som var där var eniga om att man borde göra sånt här oftare. Umgås med människor på helt nya sätt, skapa nya möten och uppriktiga samtal.
Vi satt i en av föreställningslokalerna, i ett magiskt rum med jättelika kandelabrar, vackert dukade bord och champange, som skapade stämning. Fick öppna ett guldkuvert med frågor från den tidigare middagen i Stockholm och sen satte samtalet igång.
Jag har svårt att återge vad som sades under de tre timmarna. Såhär sammanfattar i alla fall vår fina värdinna Elin diskussionerna:
Det blev fem personer som dök upp, tre hade fått plötsliga förhinder. Alla vi som var där var eniga om att man borde göra sånt här oftare. Umgås med människor på helt nya sätt, skapa nya möten och uppriktiga samtal.
Vi satt i en av föreställningslokalerna, i ett magiskt rum med jättelika kandelabrar, vackert dukade bord och champange, som skapade stämning. Fick öppna ett guldkuvert med frågor från den tidigare middagen i Stockholm och sen satte samtalet igång.
Jag har svårt att återge vad som sades under de tre timmarna. Såhär sammanfattar i alla fall vår fina värdinna Elin diskussionerna:
Kanske var det platsen vi var på som gjorde att samtalet som sedan följde om och om igen kom tillbaka till Operan, både som roll i samhället och konstform. En dialog om avsaknaden av stora visioner ledde till lekfulla tankar kring sportarenor i samband med institutionerna och särskild barnvaktstjänst för kulturarbetare och kulturkonsumenter. Vi pratade om grupperingar i vårt samhälle och hur svårt det är att få till verklig utveckling när vi grupperar oss som öar inom de fält vi redan verkar i. Det blev en fin kväll. Forskningen fick inte, på grund av avhoppen den stora plats runt bordet jag hade hoppats på men istället gavs mer tid och utrymme åt de gäster som kom. Och det är jag riktigt glad för.
onsdag 25 mars 2009
Magmaföredrag och IT
Hej igen! Lunchföredraget på Magma gick finfint, jag hade bara lite problem att hålla mig inom den avsatta tidsgränden... ;o) Men det blir ju lätt så när man är engagerad i något.
KUL att så många blev intresserade och nyfikna på ämnet (informationskompetens). Och som vanligt är det också kul att knyta nya kontakter, som man gör på de här luncherna.
Nu har jag lovat följande:
- Att lägga ut mina tips på Magmawebben
- Att hålla workshops (och fler föredrag) i just såna saker som IT-kunskap, RSS, bloggverktyg och sociala nätverksfunktioner.
- Att göra klart vår företagswebbsida innan denna vecka är slut, med mer information kring just detta område.
Den sista punkten lovar jag mig själv, för jag behöver en deadline för att fixa det där sista som behövs innan sidan kan bli offentlig. Det är mycket lättare att prioritera jobb åt andra, än åt sig själv...
Hämtade femåringen och åttaåringen tidigt idag, och nu sitter dom och spelar Panfu vid varsin dator, och jag jobbar vid en tredje. (ja usch vilken hemsk IT-familj, inte sant... ;o) Sen blir det våfflor till middag för dom andra - det är ju våffeldagen idag.
Själv ska jag visst få indisk mat, på kaosmiddagen.
KUL att så många blev intresserade och nyfikna på ämnet (informationskompetens). Och som vanligt är det också kul att knyta nya kontakter, som man gör på de här luncherna.
Nu har jag lovat följande:
- Att lägga ut mina tips på Magmawebben
- Att hålla workshops (och fler föredrag) i just såna saker som IT-kunskap, RSS, bloggverktyg och sociala nätverksfunktioner.
- Att göra klart vår företagswebbsida innan denna vecka är slut, med mer information kring just detta område.
Den sista punkten lovar jag mig själv, för jag behöver en deadline för att fixa det där sista som behövs innan sidan kan bli offentlig. Det är mycket lättare att prioritera jobb åt andra, än åt sig själv...
Hämtade femåringen och åttaåringen tidigt idag, och nu sitter dom och spelar Panfu vid varsin dator, och jag jobbar vid en tredje. (ja usch vilken hemsk IT-familj, inte sant... ;o) Sen blir det våfflor till middag för dom andra - det är ju våffeldagen idag.
Själv ska jag visst få indisk mat, på kaosmiddagen.
Många järn i elden just nu
Jag har just nu ett tillfälligt uppdrag, som koordinator inför Umeås kulturhuvudstadsansökan. Få har väl undgått att märka att Umeå vill bli Europeisk kulturhuvudstad 2014, och i den fördjupade ansökan ska det skrivas fram en rad konkreta projektförslag.
Vi är åtta koordinatorer som jobbar intensivt i tre månader med att nätverka, lyssna in, diskutera och skriva fram ett antal projektidéer. "Mitt" område kallas Stories of the North - Ears for Europe och handlar om berättande i alla former. (Muntligt, litterärt, digitalt, sceniskt, bildligt) Kan inte avslöja för mycket av de idéer som finns, eftersom det trots allt är en tävling... Men min deadline är den 24 april, nu är det bara en månad kvar innan allt ska vara klart. Gulp!
Men det är kul att få spåna och göra storslagna planer. Om allt går i lås så blir det fantastiskt roliga och intressanta projekt! Ett av projektförslagen är dessutom mitt eget, så det blir extra spännande och se vad som kan bli av detta.
På mitt andra jobb (på Minabibliotek.se) håller vi bland annat på med rekrytering. En tjänst som webbredaktör för barnsidorna ska tillsättas, och hela 93 personer sökte! Kanske är det finanskrisen som märks, jag vet inte. Men det är så svårt och stressande att välja ut. Många som verkar duktiga och bra, och alltid kommer man att göra någon besviken.
Nästa helg ska jag (i mitt företag) åka ner till Karlstad och hålla skrivarkurs för ett gäng framgångsrika kvinnor, men det berättar jag mer om en annan dag.
Snart är det dags för Magmalunch. Jag ska hålla ett kort föredrag om informationskunskap och sociala medier. Det ska bli roligt, men har haft så mycket att göra att jag inte hunnit förbereda mig. Det får gå ändå! ;o) Det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, så jag kan säkert bubbla på i 15 minuter. Men lite stödanteckningar borde jag göra, och det nu på en gång.
Och ikväll ska jag på den spännande "kaospilotmiddagen" på Norrlandsoperan. Rapport kommer i morrn!
Om jag bara hade lite mindre sömnbrist skulle det va enklare. Natten var tung (femåring som vaknade flera gånger och make som snarkade) och det ser ju inte så bra ut om jag håller på att somna vid middagen... För att inte tala om hur jag ska ta mig upp i morrn, det kan bli en sen kväll. Men men, det är ju småbarnsförälderns ständiga dilemma.
Vi ses om en stund!
Vi är åtta koordinatorer som jobbar intensivt i tre månader med att nätverka, lyssna in, diskutera och skriva fram ett antal projektidéer. "Mitt" område kallas Stories of the North - Ears for Europe och handlar om berättande i alla former. (Muntligt, litterärt, digitalt, sceniskt, bildligt) Kan inte avslöja för mycket av de idéer som finns, eftersom det trots allt är en tävling... Men min deadline är den 24 april, nu är det bara en månad kvar innan allt ska vara klart. Gulp!
Men det är kul att få spåna och göra storslagna planer. Om allt går i lås så blir det fantastiskt roliga och intressanta projekt! Ett av projektförslagen är dessutom mitt eget, så det blir extra spännande och se vad som kan bli av detta.
På mitt andra jobb (på Minabibliotek.se) håller vi bland annat på med rekrytering. En tjänst som webbredaktör för barnsidorna ska tillsättas, och hela 93 personer sökte! Kanske är det finanskrisen som märks, jag vet inte. Men det är så svårt och stressande att välja ut. Många som verkar duktiga och bra, och alltid kommer man att göra någon besviken.
Nästa helg ska jag (i mitt företag) åka ner till Karlstad och hålla skrivarkurs för ett gäng framgångsrika kvinnor, men det berättar jag mer om en annan dag.
Snart är det dags för Magmalunch. Jag ska hålla ett kort föredrag om informationskunskap och sociala medier. Det ska bli roligt, men har haft så mycket att göra att jag inte hunnit förbereda mig. Det får gå ändå! ;o) Det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, så jag kan säkert bubbla på i 15 minuter. Men lite stödanteckningar borde jag göra, och det nu på en gång.
Och ikväll ska jag på den spännande "kaospilotmiddagen" på Norrlandsoperan. Rapport kommer i morrn!
Om jag bara hade lite mindre sömnbrist skulle det va enklare. Natten var tung (femåring som vaknade flera gånger och make som snarkade) och det ser ju inte så bra ut om jag håller på att somna vid middagen... För att inte tala om hur jag ska ta mig upp i morrn, det kan bli en sen kväll. Men men, det är ju småbarnsförälderns ständiga dilemma.
Vi ses om en stund!
tisdag 24 mars 2009
En annorlunda middagsinbjudan
En märklig men spännande middagsinbjudan landade i min mejlbox förra veckan.
Det var från Elin Frost, en tjej som studerar till Kaospilot på Malmö Högskola. Som en del av sitt examensprojekt vill hon undersöka uppfattningar och tankar kring teater och kultur.
Och även om det väcker lite nervositet ("finkultur" är inte alls är mitt expertisområde), så hoppas jag att nyfikenhet och passion räcker en bra bit in i samtalen!
Mer om projektet går att läsa på Kaospilot Frosts blogg.
Det var från Elin Frost, en tjej som studerar till Kaospilot på Malmö Högskola. Som en del av sitt examensprojekt vill hon undersöka uppfattningar och tankar kring teater och kultur.
Vem kan tacka nej till en sådan förfrågan?"En del i detta projekt har blivit en "Middagsturné" där jag samlar inspirerande personer kring dukade bord på lite olika platser i Sverige. Syftet med min turné är att skapa flera kreativa fält över en rad goda middagar med gäster som kanske inte möts så ofta (men som jag gissar har ett utbyte av varandra). Varje middag blir unik utifrån det Nu som uppstår. Förhoppningen är att vi tillsammans skall öppna upp för nya tankegångar kring scenkonst, det offentliga rummet och kanske rent av snudda vid den stora Meningen. Varje middag börjar där den föregående slutade genom en fråga som formulerats av tidigare gäster."
"På onsdag hålls alltså Umeåmiddagen och då skulle jag vilja bjuda in just dig. Jag tror nämligen att du har infallsvinklar som skulle berika och öppna upp för många tankar. Samtidigt kan jag tänka mig att du säkert är nyfiken på den här typen av oväntade möten efter att googlat ditt namn... Jag har bjudit in gäster med allt från bakgrund i molekylärbiologisk forskning till renodlade skådespelare. Förhoppningen är att vi ändå inte blir mer än fem sex stycken som på ett väldigt avspänt sätt får chans att mötas och samtala med varandra. Jag hoppas och tror att detta kan bli ett sådant där samtal som plötsligt föder något nytt.
Jag står för mat och vin. Du står för nyfikenhet och tankar. Du kommer när middagen är serverad som är 19.00 men stannar bara så länge du har lust.Låter detta intressant? Jag hoppas det, för jag skulle verkligen vilja träffa dig och höra mer om din syn på kultur, teater och vår samtid."
Och även om det väcker lite nervositet ("finkultur" är inte alls är mitt expertisområde), så hoppas jag att nyfikenhet och passion räcker en bra bit in i samtalen!
Mer om projektet går att läsa på Kaospilot Frosts blogg.
måndag 23 mars 2009
Och så blev det nostalgipaus...
Några av mina kollegor har alltid musik på, när de jobbar vid datorn. Jag förstår det bara inte.
Trots att jag verkligen är en multitasking-person, så tar det stopp vid att lyssna på musik och tänka på annat samtidigt. Fastnar alltid i låttexterna, eller sjunger med i sångerna, och visp är man förflyttad till en annan värld. (fast det gäller inte såna som min make som aldrig har någon aning om vad låtarna handlar om)
Skulle nyss bara fixa en låt till min favvolista i Spotify, och nu sitter jag här och är helt tagen. Nostalgi, hjärta och smärta.
Note to self: INTE sätta på musik igen, förrän jag jobbat klart.
Trots att jag verkligen är en multitasking-person, så tar det stopp vid att lyssna på musik och tänka på annat samtidigt. Fastnar alltid i låttexterna, eller sjunger med i sångerna, och visp är man förflyttad till en annan värld. (fast det gäller inte såna som min make som aldrig har någon aning om vad låtarna handlar om)
Skulle nyss bara fixa en låt till min favvolista i Spotify, och nu sitter jag här och är helt tagen. Nostalgi, hjärta och smärta.
Note to self: INTE sätta på musik igen, förrän jag jobbat klart.
Födelsedagsmåndag
Hej igen! Nu är det jag, Jenny Eklund, som tar över bloggstafettpinnen igen. Jag presenterade mig ganska väl förra gången, för den som vill veta mer om mig.
Idag är jag som vanligt måndagstrött, men nöjd med morgonens bestyr. Mellanbarnet fyller åtta år, och vi firade med gofika och presenter på säng. Själv krävde han att bli väckt klockan fem (!!!!), för att hinna leka med sina presenter innan skolan. Efter intensiva förhandlingar nådde vi en kompromiss; han blev väckt 06.15 i stället. En halvtimme tidigare än vanligt. Till storasysters stora förtret i stället... (Ack ja, hur man än gör som förälder så är det alltid någon av kidsen som blir missnöjd.)
Nu är sonen bland annat en mycket stolt ägare av ett Nintendo DS. Åratal av vädjan gav resultat... ;) Och även om jag tycker det är sjukt dyrt med leksaker nuförtiden, så tror jag just detta kommer att bli välanvänt, och inte minst komma bra till pass under resor och annat.
Eftermiddagen och kvällen är planerad sedan länge: citybesök för inhandling av nytt spel till DS för morfars födelsedagspeng, pizza till middag, tårta till efterrätt och filmkväll med Wallie. Riktigt onyttigt och trivsamt, med andra ord.
Idag är jag som vanligt måndagstrött, men nöjd med morgonens bestyr. Mellanbarnet fyller åtta år, och vi firade med gofika och presenter på säng. Själv krävde han att bli väckt klockan fem (!!!!), för att hinna leka med sina presenter innan skolan. Efter intensiva förhandlingar nådde vi en kompromiss; han blev väckt 06.15 i stället. En halvtimme tidigare än vanligt. Till storasysters stora förtret i stället... (Ack ja, hur man än gör som förälder så är det alltid någon av kidsen som blir missnöjd.)
Nu är sonen bland annat en mycket stolt ägare av ett Nintendo DS. Åratal av vädjan gav resultat... ;) Och även om jag tycker det är sjukt dyrt med leksaker nuförtiden, så tror jag just detta kommer att bli välanvänt, och inte minst komma bra till pass under resor och annat.
Eftermiddagen och kvällen är planerad sedan länge: citybesök för inhandling av nytt spel till DS för morfars födelsedagspeng, pizza till middag, tårta till efterrätt och filmkväll med Wallie. Riktigt onyttigt och trivsamt, med andra ord.
söndag 22 mars 2009
Veckans sista blogg - om förväntningar
Maten var precis så där fantastisk som jag förväntade mig igår. Det blev prat om förväntningar. Är det bra eller dåligt med förväntningar? Jag är av den åsikten att det är bra. Det är väl klart att man ska förvänta sig saker. Goda förväntningar alltså. Mer av det!
Har varit på Opera i kväll. När det gäller Norrlandsoperan så har jag alltid förväntningar. Framförallt på scenografin, och jag brukar inte bli besviken. Inte den här gången heller. Sen var huvudrollsinnehavaren en fantastisk sångare och tillika skådespelare. Men kören var nog trots allt det som imponerade mest. Vilken kraft!
Å vad har jag för förväntningar på nästa vecka?
- Magmas företagshotell får klart med lokal!
- Magma får projektpengar till företagshotellet!
- Magmalunchen på Invito på onsdag blir välbesökt!
- Får klart med ett stort jobb som jag lämnat offert på!
- Fixar övergången till digital almanacka på ett smidigt och enkelt sätt!
- Får nya ideer när jag är i Stockholm och lyssnar på information om EUs Hälsomål!
- Lär mig en massa nya saker av Åse Hagerman som kommer och hårdtränar med snowflakes på tisdag!
- Härliga löpturer!
- Kärlek!
Och sist men inte minst spännande läsning på Magmas blogg singerat Jenny Eklund.
Tack för mig för den här gången.
Vi ses!
Ingrid
Har varit på Opera i kväll. När det gäller Norrlandsoperan så har jag alltid förväntningar. Framförallt på scenografin, och jag brukar inte bli besviken. Inte den här gången heller. Sen var huvudrollsinnehavaren en fantastisk sångare och tillika skådespelare. Men kören var nog trots allt det som imponerade mest. Vilken kraft!
Å vad har jag för förväntningar på nästa vecka?
- Magmas företagshotell får klart med lokal!
- Magma får projektpengar till företagshotellet!
- Magmalunchen på Invito på onsdag blir välbesökt!
- Får klart med ett stort jobb som jag lämnat offert på!
- Fixar övergången till digital almanacka på ett smidigt och enkelt sätt!
- Får nya ideer när jag är i Stockholm och lyssnar på information om EUs Hälsomål!
- Lär mig en massa nya saker av Åse Hagerman som kommer och hårdtränar med snowflakes på tisdag!
- Härliga löpturer!
- Kärlek!
Och sist men inte minst spännande läsning på Magmas blogg singerat Jenny Eklund.
Tack för mig för den här gången.
Vi ses!
Ingrid
lördag 21 mars 2009
Skidtur lördag förmiddag
Ger mig ut på årets sista(?) skidtur. Är väldigt bakhalt och går väldigt fort utför. Tänker att det här är som livet. Jag får använda min kraft för att orka i uppförsbackarna och mitt mod för att våga stå på i utförsbackarna. När det är platt glider jag med och kommer det lite skräp i spåren så kanske jag stannar upp och funderar på om det finns nåt bättre spår eller så glider jag bara lätt över.
Igår var det avslutning på steg 1 coachutbildningen. Vilken fantastisk grupp vi har haft turen att ha den här gången också:) Snart är det dags för steg 2 och jag längtar redan!
Fredagkvällen avslutades hemma hos en coachkollega. God mat, vin och samtal - Kan det bli bättre?
Idag har jag förutom skidturen hunnit med ett familjeråd. Där diskuterades tvättning,att spara el genom att släcka lampor och datore efter sig samt korta ner duschtiden, hundpromenader samt nästa veckas matlagningsshema.
Råkade just tappa min telefon i golvet (för vilken gång i ordningen??) - helt död. Vilken tur att jag ändå ska köpa en ny på måndag! Ett stort steg i mitt liv ska då tas, övergång från pappersalmanacka till digital sådan. Känns stort! Vill att det ska kännas bra också men har kanske inte riktigt kommit dit än... det var det här med tekniken....
I kväll blir det middag hos goda vänner. Ser verkligen fram emot det. Vet att de är hejare på att laga mat!
Igår var det avslutning på steg 1 coachutbildningen. Vilken fantastisk grupp vi har haft turen att ha den här gången också:) Snart är det dags för steg 2 och jag längtar redan!
Fredagkvällen avslutades hemma hos en coachkollega. God mat, vin och samtal - Kan det bli bättre?
Idag har jag förutom skidturen hunnit med ett familjeråd. Där diskuterades tvättning,att spara el genom att släcka lampor och datore efter sig samt korta ner duschtiden, hundpromenader samt nästa veckas matlagningsshema.
Råkade just tappa min telefon i golvet (för vilken gång i ordningen??) - helt död. Vilken tur att jag ändå ska köpa en ny på måndag! Ett stort steg i mitt liv ska då tas, övergång från pappersalmanacka till digital sådan. Känns stort! Vill att det ska kännas bra också men har kanske inte riktigt kommit dit än... det var det här med tekniken....
I kväll blir det middag hos goda vänner. Ser verkligen fram emot det. Vet att de är hejare på att laga mat!
torsdag 19 mars 2009
Jag är en nörd!
Dagen har gått i nördens tecken! Jag började med att springa kl. 5.30 tillsammans med min älskade springkompis Anki. Förutom att vi planerade inför vår kommande stockholm marathonresa så hann vi med en del kring våra barn, våra män och framförallt hur fantastiskt kul/skönt det är att jag kan springa igen! Jag är en spring nörd!
Dagen forsatte med 3.e dagen på en coacutbildning som jag och Anna Åberg leder. Att vara i närvaro och process en heldag. Fantastiskt! Jag är en coachnörd!
Stannade kvar På Vardagsrummet, bytte om och förvandlades till en sångnörd eller kanske lösögonfransnörd (Vilket jag faktiskt inte visste att jag var förrän jag gick med i Snowflake singers.)
i morgon bitti cyklar (jag är en cykelnörd) till IKSU för lite vattengympa. Jag är den vattennörd
Kort och gott jag är en nörd och det är härligt!
onsdag 18 mars 2009
Hur roligt får man/kan man ha? teknik,ansvar och nätverk
Hur roligt får man ha/ kan man ha egentligen? Hur mycket ryms det i kroppen liksom? kanske låter som ett lyxproblem, men är ju inte något problem egentligen, utan något jag är väldigt tacksam över- att jag har anledning att ställa mig den frågan.
Teknik! hur blir jag vän med tekniken? Hur kan jag se den som ett hjälpmedel och inte ett stjälpmedel? Vill att den ska fungera, utan att jag ska behöva anstränga mig för att förstå. Jag ska ha det bästa för mig just nu utan att själv behöva välja. Jag vill ha kontroll och inte kontroll på samma gång.
Ansvar! Visst är det viktigt att vara ansvarsfull?! Jag vill gärna vara ansvarsfull. Men när det gäller att ta ansvar för "jobbiga" beslut, vill jag gärna lämna över det till chefen - det är ju bara det att chefen är ju jag :P
Hur hinner alla ni andra nätverka på nätet? Själv har jag fullt upp att nätverka i verkligheten. Visst är det så att alla ni andra bloggar, läser bloggar, chattar, facebookar, skickar gruppmejl till era barns fotbollskompisar föräldrar, läser veckobrev och träningstider på hemsidor, skickar kärleksmejl till er älskade? Jag bara undrar?!
Efter en dag med dessa och en hel del andra funderingar och en del jobb däremellan :)var det skönt att avsluta med Våga sjunga på sporren, umeå kommuns personalförening. Därifrån går vi alla med rosiga kinder, avspänd kropp och ett saligt leende på läpparna.
Nu ska jag packa lösögonfransarna inför morgondagens uppträdande med Snowflakes Singers.
Teknik! hur blir jag vän med tekniken? Hur kan jag se den som ett hjälpmedel och inte ett stjälpmedel? Vill att den ska fungera, utan att jag ska behöva anstränga mig för att förstå. Jag ska ha det bästa för mig just nu utan att själv behöva välja. Jag vill ha kontroll och inte kontroll på samma gång.
Ansvar! Visst är det viktigt att vara ansvarsfull?! Jag vill gärna vara ansvarsfull. Men när det gäller att ta ansvar för "jobbiga" beslut, vill jag gärna lämna över det till chefen - det är ju bara det att chefen är ju jag :P
Hur hinner alla ni andra nätverka på nätet? Själv har jag fullt upp att nätverka i verkligheten. Visst är det så att alla ni andra bloggar, läser bloggar, chattar, facebookar, skickar gruppmejl till era barns fotbollskompisar föräldrar, läser veckobrev och träningstider på hemsidor, skickar kärleksmejl till er älskade? Jag bara undrar?!
Efter en dag med dessa och en hel del andra funderingar och en del jobb däremellan :)var det skönt att avsluta med Våga sjunga på sporren, umeå kommuns personalförening. Därifrån går vi alla med rosiga kinder, avspänd kropp och ett saligt leende på läpparna.
Nu ska jag packa lösögonfransarna inför morgondagens uppträdande med Snowflakes Singers.
Äntligen springa
Äntligen har jag börjat springa igen. En fotskada och träning inför vasalppet har gjort att jag inte sprungit som vanligt... Nu får jag träffa Anki på morgnarna och det är som en lisa för själen och kroppen förstås. löpningen och samtalen gör mig stark, glad och uthållig. Tänk att det finns människor som inte uptäckt detta! :)
Igår blev det inget bloggande efter en hektisk dag med blandannat Företagshotell"rundvandring" och rep. med snowflakes så somnade jag sött vid 11-tiden. Återkommer om företagshotellet...
Nu tar jag cykeln till VK-huset för att snacka omen enkät om ungdomar och övervikt som jag vil lägga ut där.
Igår blev det inget bloggande efter en hektisk dag med blandannat Företagshotell"rundvandring" och rep. med snowflakes så somnade jag sött vid 11-tiden. Återkommer om företagshotellet...
Nu tar jag cykeln till VK-huset för att snacka omen enkät om ungdomar och övervikt som jag vil lägga ut där.
måndag 16 mars 2009
Nu är det jag igen
Hej igen! Nu har det gått runt inga fler på Annelis blogglista så nu är det dags för oss som blev så där riktigt bloggbitna att ta vid igen. ;)Ser fram emot veckan att få dela både det stora och det lilla med alla Magmavänner. Kort presentation av mig. Ingrid Lindelöw Berntson, ordförande i Magma Västerbotten, driver företaget Projekt Hälsa AB Kolla gärna in www.projekthalsa.se, 4-barns mamma, 2 hundar, älskar att springa, sjunga, simma och att vara i närvaro och härvaro.
Idag fyller min man år, tre trötta tonåringar och en pigg 10 åring samt undertecknad uppvaktade med fika på säng. Jag sjöng för full hals. jag gillar ju att sjunga...
Ja så började min dag... sedan telefonmöte i ett projekt för egenanställning där jag är ambassadör. På det här mötet jobbades med en enkät för socialredovisning. Spännande. Just när jag skulle sätta mig på cykeln för att ta mig in till stan och en coachklient får jag sms -återbud. Det är då det finns möjlighet att se möjligheter :)så trots ett väldigt kallt regn cyklar jag till stan för att sköta lite administration tillsammans med Lena (som sedan en tid tillbaka arbetar halvtid hos mig). Blir en del diskussioner kring projektansökan om företagshotellet för kvinnor samt den för mig komplicerade processen att byta till digital almanacka. Ni lär få höra mer om detta...
Eftermiddagen stannade upp när jag i möten med coachklienter och med en god vän ser att livet kan ta en ny vändning när man minst anar det. Och jag blir så otroligt tacksam för att jag får vara med om dessa stora och små vändningar. Här och nu om jag bara är tillräckligt uppmärksam, nyfiken och här- och närvarande!
Väl hemma med en skön trötthet i kroppen. Sitter jag och min 14-åring sida vid sida och jobbar. Hon med läxor och jag med att läsa projektplaner från Trädgårdsmästarutbildningen. Lillebror kör inlines med sina kompisar i källaren.En ny lek som blivit väldigt populär (Tur att vi har ett stort hus!)Sedan kommer de upp och vräker i sig tårta. Han fyllde 10 år igår. Mycket firande just nu...
Förundras över min familj där alla är så olika - Och alla så fantastiska på sitt sätt. Blir så där varm och tacksam.
Ikväll ska jag läsa ut Anna Lafvas bok The book. Både längtar och gruvar mig. Jag är ingen bokslukare... Böcker som jag gillar vill jag liksom suga på... vill inte att de ska ta slut men samtidigt vill jag ju komma till avslut...kanske nån sorts separationsångest...har faktiskt aldrig tänkt på det förut. Passar iallafall på att rekommendera boken. För alla som är rädda, modiga och har en dröm.
God natt!
Idag fyller min man år, tre trötta tonåringar och en pigg 10 åring samt undertecknad uppvaktade med fika på säng. Jag sjöng för full hals. jag gillar ju att sjunga...
Ja så började min dag... sedan telefonmöte i ett projekt för egenanställning där jag är ambassadör. På det här mötet jobbades med en enkät för socialredovisning. Spännande. Just när jag skulle sätta mig på cykeln för att ta mig in till stan och en coachklient får jag sms -återbud. Det är då det finns möjlighet att se möjligheter :)så trots ett väldigt kallt regn cyklar jag till stan för att sköta lite administration tillsammans med Lena (som sedan en tid tillbaka arbetar halvtid hos mig). Blir en del diskussioner kring projektansökan om företagshotellet för kvinnor samt den för mig komplicerade processen att byta till digital almanacka. Ni lär få höra mer om detta...
Eftermiddagen stannade upp när jag i möten med coachklienter och med en god vän ser att livet kan ta en ny vändning när man minst anar det. Och jag blir så otroligt tacksam för att jag får vara med om dessa stora och små vändningar. Här och nu om jag bara är tillräckligt uppmärksam, nyfiken och här- och närvarande!
Väl hemma med en skön trötthet i kroppen. Sitter jag och min 14-åring sida vid sida och jobbar. Hon med läxor och jag med att läsa projektplaner från Trädgårdsmästarutbildningen. Lillebror kör inlines med sina kompisar i källaren.En ny lek som blivit väldigt populär (Tur att vi har ett stort hus!)Sedan kommer de upp och vräker i sig tårta. Han fyllde 10 år igår. Mycket firande just nu...
Förundras över min familj där alla är så olika - Och alla så fantastiska på sitt sätt. Blir så där varm och tacksam.
Ikväll ska jag läsa ut Anna Lafvas bok The book. Både längtar och gruvar mig. Jag är ingen bokslukare... Böcker som jag gillar vill jag liksom suga på... vill inte att de ska ta slut men samtidigt vill jag ju komma till avslut...kanske nån sorts separationsångest...har faktiskt aldrig tänkt på det förut. Passar iallafall på att rekommendera boken. För alla som är rädda, modiga och har en dröm.
God natt!
söndag 15 mars 2009
Ett stort tack för denna gång!
Nu är det dags att lämna över stafettpinnen för den här gången till annan bloggare. Min vecka har varit en aning hektisk men trevlig. Orden icke på något sätt valda på guldvåg men det har varit roligt att få vara med en stund och dela med mig av mina stunder och tankar. Märkte ni att våren var och hälsade på idag? Kände ni solen värma och fötterna bli blöta? Känns som om det finns hopp om att snart få sitta lutad mot en vägg och insupa solenergi, misstänker att det är fler än jag som tycker det känns välbehövligt. I morse var vi en sväng på 360, där min dotter dansar med Funky Kidz på morgonen medan jag och andra mammor (nåja, det är faktiskt några pappor också) dricker kaffe. Sedan blev det en broarna runt för mig i solen medan sambon och dottern med kompisar åkte bob i Alhemsbacken och dagen avslutades sedan med Isresan uppe på Arenan. Vilka skridskoåkare! En del var nog inte mer än 3 år max och att det finns så små skridskor... och dom som var 8 år fantastiska åkare. Jag är djupt imponerad och så kul att så mycket publik fanns på plats. Har avslutat kvällen med att göra små inbjudningskort till dotterns 5 års kalas och så en några avslutande ord här. Nu håller vi tummarna för morgondagens match tycker jag, själv kommer jag att sitta bänkad framför TV:n och hålla tummarna - det tycker jag ni också ska göra! God natt på er och så syns vi på nästa Magmamöte - eller hur?!
lördag 14 mars 2009
And the winner is...
Vilken helg!
I fredags åt jag och goda vänner väldigt god mat på Vegas. Tapasbuffén föll mig helt i smaken, testade dock aldrig det grodlår, som en av mina vänner hade spetsat på sin gaffel och med förskräckt visade upp,utan höll mig till den övriga menyn. När vi mätta och belåtna betalat och gjort rätt för oss gick vi vidare till spelningen med Ständut Blakk på Scandic. Härligt! Rycktes med och gungande i takt med musiken samt träffade åtskilliga vänner från förr. Kändes lite som Matfesten, en sån där gång man träffar på folk som vanligtvis inte syns till i vimlet. Lördag var uppladdningens dag inför den viktiga matchen på Skellefteå Kraft Arena och giganternas kamp, Skellefteå AIK mot Linköping och där SATT den! Den här gången så dömdes inga mål bort och vi avgick med seger. Spännande var dock den man som i trappan på väg ut ur Arenan med lite lätt sluddrig röst säger "Att Luleå var så här bra", någon i samlingen påpekade vänligt att han förmodlingen var på fel Arena... Nu är det dags att utse vårt bidrag till den största musiktävlingen i Världen med total partisk/patetisk röstning. Rätta mig gärna om jag har fel och visst inser jag att musiksmaken tenderar att likna varandra ju närmare gränserna går men ändock kvarstår mitt tvivel. Nåja vi får väl se, nu har vi ju laddat upp med lite grekiska i startfältet får se vad det kan leda till...It ain´t over until the fat lady sings - så det så!
fredag 13 mars 2009
Statist för en dag!
En spegelbild, åtminstone min, gör sig bäst i dämpad belysning i tidig morgonstund särskilt så här i de sista självande glåmiga månaderna innan vårsolen tinat upp och brynt anletet. Lite hjälp på traven så är jag laddad för frukost. Skyndar vidare till Pinax och morgonmöte med Magma och frukost. Intressant visning om vad retusch innebär väntar. Inser att jag nog skulle behöva en retusch jag med...
Tänk dig sen att promenaden till jobbet kantas av bilar som släpper fram dig, kanske till och med blinkar lite hälsosamt innan de svänger och inte använder startsträckan innan kurvor till acceleration och ser det som en möjlighet till att minska befolkningen. Kanske möts man av glada leenden och en känsla av ynnest över att få möta ännu en ny dag. Att ta ett djupt andetag och känna lungorna spännas ut och axlarna sjunka. Kaffelukten slår emot mig på kontoret och datorn glimmar till och startar utan tveka och levererar olästa mejl utan utropstecken!
En stund till eftertanke, kreativitet och nytänkande…Min spegelbild möter mig, oklanderlig, inga plumpar i protokollet , precis som i modeblaskorna!
Men skulle man då inte drabbas av en sådan där overklighetskänsla, ungefär som när man ser en reklamfilm från 50-talet med idel leenden och lagda stela vågiga hårsvall gärna i köksmiljö. Välartade barn, kostymklädd man just hemkommen från sitt viktiga jobb och där står jag och är lycklig över en produkt… Känns ju rätt otäckt faktiskt !
Nej tacka vet jag lite utmaningar, att le mot mig själv trots skarp ohövlig belysning, trotsa bilförarna som just så pass skrapat upp en liten ruta på någon decimeter i diameter och kör på chansning. Ett febrigt barn med prickar på. En dator som tvekar, hostar till och pockar på uppmärksamhet med omedelbar verkan. En fikarum med tom kaffetermos och odiskade koppar och människor utsända att prova mitt tålamod – det är att leva i nuet att vara en del i den sanna verkligheten och det är ju faktiskt härligt för vem fasen vill vara statist med stelt leende och stel frisyr, nej tacka vet jag verkligheten!
Carpe Diem !
Tänk dig sen att promenaden till jobbet kantas av bilar som släpper fram dig, kanske till och med blinkar lite hälsosamt innan de svänger och inte använder startsträckan innan kurvor till acceleration och ser det som en möjlighet till att minska befolkningen. Kanske möts man av glada leenden och en känsla av ynnest över att få möta ännu en ny dag. Att ta ett djupt andetag och känna lungorna spännas ut och axlarna sjunka. Kaffelukten slår emot mig på kontoret och datorn glimmar till och startar utan tveka och levererar olästa mejl utan utropstecken!
En stund till eftertanke, kreativitet och nytänkande…Min spegelbild möter mig, oklanderlig, inga plumpar i protokollet , precis som i modeblaskorna!
Men skulle man då inte drabbas av en sådan där overklighetskänsla, ungefär som när man ser en reklamfilm från 50-talet med idel leenden och lagda stela vågiga hårsvall gärna i köksmiljö. Välartade barn, kostymklädd man just hemkommen från sitt viktiga jobb och där står jag och är lycklig över en produkt… Känns ju rätt otäckt faktiskt !
Nej tacka vet jag lite utmaningar, att le mot mig själv trots skarp ohövlig belysning, trotsa bilförarna som just så pass skrapat upp en liten ruta på någon decimeter i diameter och kör på chansning. Ett febrigt barn med prickar på. En dator som tvekar, hostar till och pockar på uppmärksamhet med omedelbar verkan. En fikarum med tom kaffetermos och odiskade koppar och människor utsända att prova mitt tålamod – det är att leva i nuet att vara en del i den sanna verkligheten och det är ju faktiskt härligt för vem fasen vill vara statist med stelt leende och stel frisyr, nej tacka vet jag verkligheten!
Carpe Diem !
torsdag 12 mars 2009
Vi blir allt friskare…
Vaknar med lätt huvudvärk men det blev ju sent i går innan jag var i säng och tidigt var jag uppe igen. Får lite skallebang lite då och då efter jag blev påkörd för ett par år sedan och det har jag lärt mig leva med. Men det känns inspirerande på ett sätt att Försäkringskassans läkare som aldrig kommit nära sina patienter friskriver på löpande band och så är de helt ”oberoende” också. Intressant koppling att vara oberoende av den som föder en. Men nu blev det klart att de inte är så bra på sjukdomar utan mer på det juridiska – det fick en kompis veta när hon försökte få träffa utredaren.
Jag är på Eddahallens gym och ska värma upp 20 min på stepmaskinen. Passar också på att hugga en tidning ur stället och läsa mellan raderna under tiden jag steppar upp och ner. Hälsar på lite andra medberoende, som har dykt upp lite då och då under åren, hoppas lite på att även de är periodare. Vill gärna tro att även de gör en paus då och då. I lördags fick jag beviset på att jag i alla fall är en igenkänd besökare. Var på plats kl 9.45 i stället för 9.00 eftersom dottern var sjuk och inte skulle på simskolan. Får då frågan av en annan gäst om jag försovit mig! Tolkar det som positivt och som ett erkännande – jag BRUKAR vara där.
Att steppa och läsa samtidigt är bara det är en utmaning, speciellt om man är begåvad med brytningsfel. I alla fall föll ögonen i dag på en artikel om att Försäkringskassan i en utredning tillsammans med överläkare och docenter kommit fram till att whiplashskada mer är av psykologisk karaktär. De hävdar bland annat att pisksnärtsskador läker inom tre månader, att långvariga besvär främst beror på psykosociala faktorer eller att jurister blandat sig i ärendet. Spänningen ökar, nu blir man sjuk av jurister, och psykisk sjukdom räknas inte. Kritikerna hävdar dock motsatsen i en rad forskningsrapporter men det är kanske inget som man tänker ta i beaktande så länge folk blir ”friska”.
Själv känner jag mig helt plötsligt genomrutten, för står jag inte där och önskar experterna och docenterna en aningens aningens släng av whiplash. Men så farligt är det ju inte, bara att skärpa till sig lite så läker tre månader alla sår - eller hur var det nu?
Avslutarmitt gympass i det lilla rummet intill med mjukare musik och när jag sitter där med pilatesbollen i högsta hugg tillsammans med några andra fullvuxna som ”leker” med bollar i olika storlekar och kulörer så går tanken tillbaka till den ”husmodersgympa” som Violflickorna höll på med, små bollar och rörelser i vippande gymnastikdräkter som förekom på TV och som åtminstone jag hånskrattade åt. Känner att jag är tacksam att ingen förevigar mina rörelser just då. Fast vad vet man, kanske Försäkringskassan jobba under cover och delar ut frisedlar i slutet av programmet – men bara till riktiga Violflickor!
Jag är på Eddahallens gym och ska värma upp 20 min på stepmaskinen. Passar också på att hugga en tidning ur stället och läsa mellan raderna under tiden jag steppar upp och ner. Hälsar på lite andra medberoende, som har dykt upp lite då och då under åren, hoppas lite på att även de är periodare. Vill gärna tro att även de gör en paus då och då. I lördags fick jag beviset på att jag i alla fall är en igenkänd besökare. Var på plats kl 9.45 i stället för 9.00 eftersom dottern var sjuk och inte skulle på simskolan. Får då frågan av en annan gäst om jag försovit mig! Tolkar det som positivt och som ett erkännande – jag BRUKAR vara där.
Att steppa och läsa samtidigt är bara det är en utmaning, speciellt om man är begåvad med brytningsfel. I alla fall föll ögonen i dag på en artikel om att Försäkringskassan i en utredning tillsammans med överläkare och docenter kommit fram till att whiplashskada mer är av psykologisk karaktär. De hävdar bland annat att pisksnärtsskador läker inom tre månader, att långvariga besvär främst beror på psykosociala faktorer eller att jurister blandat sig i ärendet. Spänningen ökar, nu blir man sjuk av jurister, och psykisk sjukdom räknas inte. Kritikerna hävdar dock motsatsen i en rad forskningsrapporter men det är kanske inget som man tänker ta i beaktande så länge folk blir ”friska”.
Själv känner jag mig helt plötsligt genomrutten, för står jag inte där och önskar experterna och docenterna en aningens aningens släng av whiplash. Men så farligt är det ju inte, bara att skärpa till sig lite så läker tre månader alla sår - eller hur var det nu?
Avslutarmitt gympass i det lilla rummet intill med mjukare musik och när jag sitter där med pilatesbollen i högsta hugg tillsammans med några andra fullvuxna som ”leker” med bollar i olika storlekar och kulörer så går tanken tillbaka till den ”husmodersgympa” som Violflickorna höll på med, små bollar och rörelser i vippande gymnastikdräkter som förekom på TV och som åtminstone jag hånskrattade åt. Känner att jag är tacksam att ingen förevigar mina rörelser just då. Fast vad vet man, kanske Försäkringskassan jobba under cover och delar ut frisedlar i slutet av programmet – men bara till riktiga Violflickor!
En utflykt till Kungliga Hufvudstaden
Just hemkommen från en väldigt intressant tur i Stockholm. Hade bokat upp en del besök med människor som jag tänkte skulle ge lite perspektiv på mitt arbete. Fantastiskt så trevligt, man ska icke underskatta det mänskliga mötet och utbyte av erfarenheter. När människan inte på något sätt känner sig hotad är hon fantastiskt tillmötesgående,villig att hjälpa och dela med sig av sina erfarenheter. Om en människa känner sig hotad kan det ju bero på många olika orsaker mer eller mindre verklighetsförankrade men inte desto mindre upplevda. Men här fick jag ut det göttaste av människor jag aldrig förr träffat och som på mycket kort varsel ställde upp. En man berättade anekdoter från när han faktiskt jobbade i Skellefteå stad på 70-talet och hur han ätit middag på en centralt placerad korvkiosk, samt träffat på lätt överförfriskade ungdomar. Skulle vara intressant att veta vilka de var och vad de gör idag… Jag bjöd upp honom för att visa på att det skett en hel del sedan dess och det var han pigg på – kul, hoppas han gör allvar i saken!
Nu är timmen sen, eller möjligen tidig och jag har just kommit hem med flygbussen och gjort mig klar för natten, AIK vann mot Linköping och Flygbusschauffören i Stockholm höll mig underrättad om resultatet till dess att det stod 2-0 till AIK. När jag checkat in kom sms om att det stod 3-0 och nu laddar jag inför en riktig TV-match i morgon och ett besök på Skellefteå Kraft Arena på lördag! Ha, där fick dom för senast för faktum är att pucken var INNE så det så! Jag så det på TV och jag hade nästan huvudet i målburen.
Bara en fråga – är det fler än jag som i princip får gå igenom säkerhetskontrollen i bara mässingen. Allt tjuter och piper åtminstone när man åker från Skellefteå, det piper inte hälften när man åker till Skellefteå… Är vi noggrannare än andra eller mer misstänksamma, eller har vi bara bättre utrustning?
Nåja nu ska jag sova,och ladda för morgondagens match, natti!
tisdag 10 mars 2009
Fintvätt i 90 grader!
Att världen har krympt tycker jag blir så tydligt när jag får sms av en av mina bästa vänner, tillfälligt boendes i Indien. Hon vill ha Kommissarie Lynely, DVD:n som följer med Expressen. Hennes bror som köpt de andra exemplaren till henne befinner sig just i skrivande stund hos henne och Expressen säljs inte där ännu. Min vän har även bokat flyg hit till Skellefteå nu i sommar och det ska bli så roligt att ses igen. Sist vi sågs lämnade vi barn hos sina fäder och tog oss en trevlig helg i Stockholm och det var ju faktiskt bara någon månad sedan. Mejlar gör vi hela tiden och ibland plingar det i telefonen. Känns helt ok för allvarligt talat så är det ju inte bara världen som krympt utan också tiden … Känns som någon kört 90 graders program på dagarna på i stället för de rekommenderade 40 graderna och därmed påverkat hela upplägget. Veckorna drar ihop sig som en veckbandslängd och månaden blir också därefter. Klagar inte egentligen för mycket roligt hinns dock med men visst har det blivit så att vintern lägger sig på höstlöven och vårgeggan har torkat innan jag ens börjat närma sig ”Beach 2009 formen”… Tja ärligt talat missade jag nog även beach 2008, 2007, 2006… Men i lördags fick jag en kommentar som gjorde mig glad. Ankom på gymmet ca 9.30 i stället för 9.00 då jag sista gångerna har varit på plats. Detta för att dotterns simskola börjar då och då tränar jag under tiden. Men i alla fall så hinner jag bara till omklädningsrummet då en pigg kvinna tittar fram och frågar om jag försovit mig i dag! Härligt, ett klart bevis på att jag faktiskt brukar vara där – så det så!
Eftertankens kranka blekhet, om nu tiden krymper så är det ju desto viktigare vad jag gör av tiden. Vad är egentligen viktigt? Att våga och hinna vara närvarande i nuet – njuta!
På väg till dagis i gnistrande vi snö med ett sjungande barn på bobben. Hon som vaknat med ett leende och gett mig en ”gomorronkram”. Hon som längtar till sitt dagis och sina kompisar men inte gillar att stressa. Hon är 4 år och tycker det är skönt med semester för då ska inte mamma och pappa prata så mycket i telefonen. Hon som tittar förstående på mig och frågar ”Har du ont i ryggen mamma? Är du stressad”. Med ett barns klarsynthet ger hon mig en tankeställare. Hur jag hanterar nuet och det får mig att stanna till ibland och bestämma mig för att skruva ner till fintvättsprogrammet – att varsamt njuta av livet. Men inte riktigt ännu för nu susar jag snart till storstaden igen och den här gången är det jobb som gäller, men snart så…
Kanske hör ni mig sjunga när jag susar nerför Alhemsbacken på bobben men risken är väl att jag blir överröstad av min dotters vrål ”Det var ju MIN tur mamma!” Gullungen som har hela livet fram för sig kan vänta för nu är det MIN tur!
måndag 9 mars 2009
Måndag
De Vietnamesiska tunnlarna talade sitt klara språk. Än hur jag försöker förstå kan jag inte....
Hur skulle det ha varit i dessa tunnlar?
Min blogg vecka är till enda och mina tankar likaså. Även om jag tänker för mycket så finns det vissa dagar då pallen är helt tom. Dagen har varit innehållsrik med många människomöten. Morgonen inleddes med en kurs för blivande unga företagare. Vilken energi och lust! Krisen kanske skulle vända blad om de fick chansen. Men tyvärr har någon bestämt att företagare under 25år får inte starta eget bidrag. Har vi kris eller? I morgonens grupp såg jag många arbetstillfälle i allas idéer. Men tyvärr ger vi inte dom chansen.
Dags att vända blad och ge unga en rimlig chans till en framtid oxå. Inte en mörk tunnel som sträcker från a-kassa till utanförskap. För där ute blåser det riktigt kallt!
Ha det BÄST!
anna@euniqem.com
Dream, dream, dream!
Ni vet väl om att det varit Dream Hack i vår stad – massor av uppkopplade, ihopkopplade, påkopplade (framförallt men inte endast) ungdomar. För er som inte hunnit göra ett besök och kikat vad som egentligen sker bakom skärmar och sladdar – gör det nästa gång. Det anordnas guidade vandringar för oss som inte har koll. Vilken teknik det finns och vad skötsamma dom är och vad kul dom verkar ha. Drömmer mig tillbaka till en tid utan måsten och ansvar, nätter som blev dag (inte att förväxlas med en nybliven förälders vaknätter) med intressanta diskussioner och massor av fika.
Härliga ungdomar fyller hela Skellefteå centrum, övervägande svartklädda och med stickade mössor och fulla av teknikintresse, energihöjande dryck och snabbmat. Färdigjobbad står jag där i väntan på att trafikljus ska slå om till grönt och småler åt en rumpa, iklädd endast en tunn kalsong med ett bälte sedesamt spänt under skinkorna fast temperaturen på Skellefteå Krafthuset visar på någon grad minus. Jag får dock anstränga mig för att inte låta leendet gå runt hela huvudet när killen försöker komma upp på cykeln – med stång. När jeansgrenen är så långt nere som till knäna innebär det problem att nå upp till sadeln, alternativt att nå ner till tramporna… Killen bestämmer sig för att stå och cykla. Klok kille!
Det fanns ju en tid då jag tyckte jag hade hyfsad koll på den nya tekniken men det känns som den tiden är över. Glad när jag hinner lära mig de nya programmen och tekniken som ska behärskas på jobbet och köper villigt hem både fotoredigeringsprogram och program för att klippa ihop egen film men det står aldrig i instruktionerna hur man skulle hinna med allt detta. Köpte ny mobil som skulle vara mycket bättre – på vad då? Ja, det skulle möjligen vara kameran då, men då fick jag göra avkall på musiken i stället. Inte för att det spelar så stor roll, ringa och sms:a funkade fint på båda men de fick lura av mig ett par kronor till.
Märker att jag också börjat fråga systerdöttrarna om, som de antagligen ser det, de enklaste tekniska ting men jag vill gärna lära men det får inte ta tid för den vill jag använda till annat.
Vår fyraåring lär sig snabbt att spela nya pedagogiska spel på datorn och hos grannarna som har mer spännande spel sitter hon och hanterar kontrollen med van hand. Plötsligt är man sämst på att kamma hem poäng även där. Det kan jag ju faktiskt ta. Men här om dagen lånade jag en symaskin av en vän för att fixa lite gardiner så tittar dottern undrade på mig, skrattar en aning överraskat och säger ”Men mamma, du kan väl inte sy?!” Men nu är måttet rågat och jag jagar henne runt huset till dess att hon kiknar av skratt. Hon har visserligen aldrig sett mig sy, och det har ju knappt någon annan heller och de som gjort det hade nog önskat att de sluppit, men inte sjutton kan väl hon veta det! Hon bara förutsätter att hennes mamma inte klarar av att hantera en symaskin! Nä, vänta bara så ska jag visa dom! Bara jag får tid…jag ska bara…
lördag 7 mars 2009
Lördags tänk
Eftersom mitt huvud skapar tankar hela tiden (suck) så har denna morgon inte frångått den vanan. Äntligen ledig efter en 60 timmars vecka. Då kommer det - Planerna på vad jag skall göra idag: Städa, vattengympa, städa bilen och handla. Förbereda mig för Petras (min dotter 19år) hemkomst från Thailand. Hon har önskat sig stuvade makaroner, köttbullar och porterstek när hon anländer. Klart att man önskar sig just detta efter två månader på utländsk mark. Hon har förresten krupit i dom Viatmesiska tunnlar som nu finns att besöka för turister. "Den mest klaustrfobiska uppleverse jag haft" - sade hon själv på resebloggen. Själv vid 19 år så var jag medlem i FNL och tänkte mycket på dom bomer som föll över Vietnam.Av solidaritet köpte jag en tavla som skulle stötta de Vietnamesiska bönderna och den sas vara tillverkad i Vietnam av just bönder. Den ramade jag in och skickade mina tankar till de drabbade. Den hänger i min hall. Peter (sonen som pluggar Kinesiska) tittade på tavlan förra sommaren och sade: "Jag förstår ju vad dessa tecken betyder". Tavlan var med andra ord tillverkad i Hong Kong......
Att profitera på lidande ligger högst på min "Sämsta lista" av vad man kan göra.I själva verket ligger den högst på "Usch" listan oxå.
Högst på min bästa lista ligger: "Den människa som osjälviskt är en medmänniska".
Och istället för att beta av min "att göra lista" idag skickar jag alla goda och varma tankar till mina barn, vänner, syskon och medmänniskor som stöttat mig när jag förlorat två av mina fyra barn. Utan er hade jag inte suttit här och försökt skippa min "att göra lista". Utan er hade jag inte ens tänkt leva. Utan er hade denna blogg legat i cyperrymden och väntat på mina fingrar.
Utan er så hade livet varit "six feet" längre ner.Tack till er alla och nu tänker jag: Snusa (gott), läsa en bok och ringa en städfirma:)
Att profitera på lidande ligger högst på min "Sämsta lista" av vad man kan göra.I själva verket ligger den högst på "Usch" listan oxå.
Högst på min bästa lista ligger: "Den människa som osjälviskt är en medmänniska".
Och istället för att beta av min "att göra lista" idag skickar jag alla goda och varma tankar till mina barn, vänner, syskon och medmänniskor som stöttat mig när jag förlorat två av mina fyra barn. Utan er hade jag inte suttit här och försökt skippa min "att göra lista". Utan er hade jag inte ens tänkt leva. Utan er hade denna blogg legat i cyperrymden och väntat på mina fingrar.
Utan er så hade livet varit "six feet" längre ner.Tack till er alla och nu tänker jag: Snusa (gott), läsa en bok och ringa en städfirma:)
fredag 6 mars 2009
Fredagstänk
Egentligen tänker jag just nu på hur nöjd jag är att "dethärmedattläggainbilderfunkar". Jag blir lika förvånad varje gång. I morse undrade jag varför vi kvinnor skall betala lika mycket skatt som männen? Vi får ju sämre hjärt-vård bland annat. Vi kan ju säga "Solly av mig får du 30% mindre skatt". SOLLY - för jag får inte valuta i lika omfattning som mina medmänniskor av manligt kön.
SOLLY - jag kommer inte att få nyttja ishallen i den omfattning som mina kill kompisar som spelar ishockey.Kanske 19åringen säger som vill bli konståkare.Av mig får du 60% mindre i skatt.
SOLLY - Varför betalar vi lika mycket? Varför "subventionerar" vi den andra hälften?
Just nu är jag så där krass så det är farligt för mig själv.
Skriver av mig om Peter (på bilden istället):Ett barn som föddes som nummer tre och förmedlade sin ankomst genom att pressa sina karakteristiska axlar hela vägen ut till livet. Jag kände hans axlar från smärtsamma sammandragningar till befriande krystvärkar. Hans skuldror på sin väg ut till livet. En förlossning med Peter, ut ur mitt liv till ett liv.
Hur sommarstugegolvet blev slipat är en historia av en svunnen tid där ord och tillit styrde våra handlingar.
Allt hände för hundra år sedan då jag satt i Gargäs med mina fyra barn. Maken jobbade i stan och bilen fanns där. Efter två veckor med mer eller mindre regn hade jag bestämt mig. Vi skulle slipa detta golv som ursprungligen legat i Folkets Hus i byn. Ett golv från ett rivet hus med mycket dans i fibrerna.
Gargnäs är en by med 300 personer i Västerbottens inland. Med en lanthandel som har allt. Vi gick dit och frågade om en golvslip.
”Nej, ingen golvslip har vi, men hör ve Malå Färg och Tapet.”
Malå ligger fyra mil söderut. I mitt huvud tog en plan form och så här gick det till:
”Malå Färg och tapet.”
”Hej jag heter Anna From-Lindqvist och bor i en stuga i Gargnäs. Jag undrar om ni hyr ut golvslipar?”
”Ja he gör ve, men då se ve helst att ni köp lacke från oss.”
”Det har jag tänkt. Vad kostar den att hyra?”
”He bero på när vill du lån han.”
”Jag tänkte mig i veckan?”
”Då säg ve 140 kr för två daga.”
”Men det är ett stort problem, jag har ingen bil …”
”Hurdu vi skick han ve sexbussn te Gargnäs. Vad ska du ha för slippapper?”
Tillit så det värmer ett hjärta hela helgen.
Golvet blev naturligtvis slipat med snygga små gropar här och där.....:)
onsdag 4 mars 2009
Jag tänker på Mytkrossarkvällen
Snart kommer Mytkrossarkvällen i Skellefteå. Med Maria Möller, Jan Bylund och Klara K. Vår landshövdig Chris Heister inleder. Detta den 26/3 p kvällen och skall stärka kvinnors företagande. Undrar vad dessa två unga damer får för framtid? Vilket bemötande deras unga idéer får? För något måste hända! Vi kan inte vara bland dom sämsta i Europa då det gäller kvinnors företagande. Eftersom jag tänker för mycket så minns jag en basketkurs som jag gick 1973 i Lycksele då en deltagare som representerade grupp:8 skällde ut kursledaren. Det efter att han sagt något om små flickors hjälplösa händer. Grupp 8 deltagaren var riktigt arg!
" Unga flickor är inga hjälplösa spelare"! Hur mycket har hänt sedan 1973?
Dags att knyta näven och ge plats för ALLA!
Fick förresten i veckan ett påstående slängt i ansiktet. I min firma har jag en manlig anställd. " Visst är det han som äger och driver firman"? .....1973 känns så oändligt nära.
tisdag 3 mars 2009
En kvinna som tänker på gröna gräs.
En kvinna som tänker på gröna gräs.
Doften av nyklippt gräs. En halvkall kväll på fotbollsplanen. Svett och snack i omklädningsrummet.
Vänner och öppen hjärtligt snack.
Det fick jag mig en dos av på lunchen idag.
Nyklippt sallad och en bästa vän - Elisabeth som jag delar allt med. Hur härligt o helande som helst. Och vad det betyder mycket. Hon är ju oxå en person som orkar höra. Orkar säga vad hon tycker. Hon finns där helt enkelt. Sedan kan vi skratta om det mest och det gör ju saken inte sämre.
Om styrelsemötet kan jag berätta senare. Vill bara dela med mig av Linus Nilssons dikt (en kompis till min son).
Det var inte därför som jag kom (Jag upprepar)
Det var inte Gud eller gratis plastmuggar
minttandpetare, hotellfrukost med tilltugg
eller
att bli ett fotografi på en vägg
hos mostrar som gillar att
småprata.
Det var inte att småprata, att viska,
gömma rodnaden ute i kallförråden
för senare bruk, en rödare dag
än det tomma tickandet
som du gn-gn-gn-gnuggar ditt svenska allvar mot
just nu.
Det var inte att vänta,
att stå i kö
till en helg eller till en buss till en stad
till ännu en buss till ett radhus sovrum golvvärme
nej,
det var inte golvvärme och
det var inte fjärrvärme eller vattenburen elvärme
heller.
Det var inte ens någonting
liknande.
det var inte ens någonting som att fickparkera
hålla tider
kliva av vid rätt hållplats
är det rätt hållplats?
Det var inte det och det var inte gud
eller gratis plastmuggar
minttandpetare eller sunt förnuft som att le åt öster
och gå åt norr och akta dig för ålderdom & strecken på gatan
där du bor
sakta räknandes pengar mellan pulsslagen
för att hålla miraklet
i styr
Det var inte, jag upprepar;
Det var inte
Det var inte därför som jag kom.
Doften av nyklippt gräs. En halvkall kväll på fotbollsplanen. Svett och snack i omklädningsrummet.
Vänner och öppen hjärtligt snack.
Det fick jag mig en dos av på lunchen idag.
Nyklippt sallad och en bästa vän - Elisabeth som jag delar allt med. Hur härligt o helande som helst. Och vad det betyder mycket. Hon är ju oxå en person som orkar höra. Orkar säga vad hon tycker. Hon finns där helt enkelt. Sedan kan vi skratta om det mest och det gör ju saken inte sämre.
Om styrelsemötet kan jag berätta senare. Vill bara dela med mig av Linus Nilssons dikt (en kompis till min son).
Det var inte därför som jag kom (Jag upprepar)
Det var inte Gud eller gratis plastmuggar
minttandpetare, hotellfrukost med tilltugg
eller
att bli ett fotografi på en vägg
hos mostrar som gillar att
småprata.
Det var inte att småprata, att viska,
gömma rodnaden ute i kallförråden
för senare bruk, en rödare dag
än det tomma tickandet
som du gn-gn-gn-gnuggar ditt svenska allvar mot
just nu.
Det var inte att vänta,
att stå i kö
till en helg eller till en buss till en stad
till ännu en buss till ett radhus sovrum golvvärme
nej,
det var inte golvvärme och
det var inte fjärrvärme eller vattenburen elvärme
heller.
Det var inte ens någonting
liknande.
det var inte ens någonting som att fickparkera
hålla tider
kliva av vid rätt hållplats
är det rätt hållplats?
Det var inte det och det var inte gud
eller gratis plastmuggar
minttandpetare eller sunt förnuft som att le åt öster
och gå åt norr och akta dig för ålderdom & strecken på gatan
där du bor
sakta räknandes pengar mellan pulsslagen
för att hålla miraklet
i styr
Det var inte, jag upprepar;
Det var inte
Det var inte därför som jag kom.
måndag 2 mars 2009
En kvinna som tänker på sin son i Shanghai
Köpte denna stämpel av en gatuhandlare efter prutning av sonen. Han sade en massa saker på Kinesiska och sonen sade en massa saker och sedan fick jag min stämpel till halva priset.
Eljest är liksom tvärt om därborta. Man börjar måltiden med the sedan huvudrätter och avslutar med soppa.
Sonen pluggar Kinesiska för andra året i rad. Nu går han i en klass med bara Asiater. Året före var det en blandning av hela världen (USA, Tyskland, Jordanien, Nord Korea osv.) En Japan sover till och med på lektionen - säger min son som aldrig har pluggat förut.
Gymnasiet pustade han ut med G,NOLL i snitt (Gympa och programmering undantaget MVG). Tänk vad en människa kan göra om man vill? Om man hittar sin tråd - sitt intresse - sitt mod. Näe nu tänker jag gå på det berömda styrelsemötet ....:)
En kvinna som tänker för mycket
Spännande liv man har! Jag en kvinna på 52år egen företagare sedan 8år. Jag arbetar med utbildningar, rehabilitering och strategi implementering. I dagsläget har jag två anställda och avtal med ett tiotal underleverantörer. Vi finns mitt i centrala Skellefteå. Och livet är väl just så här spännande och oförutsägbart som helst?
I helgen var jag tillsammans med ett tiotal andra på vattengympa i Skellefteå. Ledaren var en ung mycket entusiastisk kille. Bra musikval som fick kroppen att jobba lite extra. Varför är då min titel "En kvinna som tänker för mycket"? Jo för under detta vattenpass tänkte jag följande:
"På 70-talet ledde jag själv en gympa grupp i Stockholm. Under denna tid gick jag på Bosöns IFHS och drygade ut inkomsten med just gymnastik pass. Känns overhört avlägset just nu...:)
Torsdagskvällar och ibland åkte jag hem med tåget efter dessa pass. Bandspelaren hade jag i en väska där AIK och dess svartgula färgerförgyllde utsidan. En present jag fått av Karl-Gunnar Hedlund när jag praktiserat på AIK:S kansli. Så gjorde jag denna vinterkväll och begav mig till staan.
Tillbaka till den något större staden Stockholm på Söndag. På den tiden gick det liggvagnar direkt från city i Skellefteå. Innan avresan hade jag sett Skellefteå - Leksand. AIK vann naturligtsvis och glad ihågen hoppade jag på tåget och resan kunde börja. Som van tågluffare hoppade jag på första bästa vagn och letade sedan rätt på min vagn. Men den här gången glömde jag min gulsvarta väska i ankomst vagnen. Ingen fara tänkte jag, jag hämtar den sedan. Vad jag inte visste var att Leksand hade en alldeles egen tågvagn - just det precis den vagn där min lilla gulsvarta väska stod. Så när jag letade febrilt efter vagnen så var den bortkopplad mot destination Leksand. Den väskan såg jag aldrig mer och vad Leksand tyckte om detta vet jag inte"
Och mina gympapass fick en ny bandspelare.
Hur mycket kan man tänka under ett vatten gympa pass? Och det här är bara början av en "Kvinna som tänker för mycket"
Hälsningar: Anna From-Lindqvist - som snart skall på sitt första styrelseuppdrag i kväll....
I helgen var jag tillsammans med ett tiotal andra på vattengympa i Skellefteå. Ledaren var en ung mycket entusiastisk kille. Bra musikval som fick kroppen att jobba lite extra. Varför är då min titel "En kvinna som tänker för mycket"? Jo för under detta vattenpass tänkte jag följande:
"På 70-talet ledde jag själv en gympa grupp i Stockholm. Under denna tid gick jag på Bosöns IFHS och drygade ut inkomsten med just gymnastik pass. Känns overhört avlägset just nu...:)
Torsdagskvällar och ibland åkte jag hem med tåget efter dessa pass. Bandspelaren hade jag i en väska där AIK och dess svartgula färgerförgyllde utsidan. En present jag fått av Karl-Gunnar Hedlund när jag praktiserat på AIK:S kansli. Så gjorde jag denna vinterkväll och begav mig till staan.
Tillbaka till den något större staden Stockholm på Söndag. På den tiden gick det liggvagnar direkt från city i Skellefteå. Innan avresan hade jag sett Skellefteå - Leksand. AIK vann naturligtsvis och glad ihågen hoppade jag på tåget och resan kunde börja. Som van tågluffare hoppade jag på första bästa vagn och letade sedan rätt på min vagn. Men den här gången glömde jag min gulsvarta väska i ankomst vagnen. Ingen fara tänkte jag, jag hämtar den sedan. Vad jag inte visste var att Leksand hade en alldeles egen tågvagn - just det precis den vagn där min lilla gulsvarta väska stod. Så när jag letade febrilt efter vagnen så var den bortkopplad mot destination Leksand. Den väskan såg jag aldrig mer och vad Leksand tyckte om detta vet jag inte"
Och mina gympapass fick en ny bandspelare.
Hur mycket kan man tänka under ett vatten gympa pass? Och det här är bara början av en "Kvinna som tänker för mycket"
Hälsningar: Anna From-Lindqvist - som snart skall på sitt första styrelseuppdrag i kväll....
söndag 1 mars 2009
Direktkontakt
Avslutade just ett lååångt skypesamtal med min väninna. Hon bor på en holme ute i Åbolands skärgård i Finland. Det är så oerhört trevligt att kunna höra rösten och att prata i lugna och ro utan att behöva fundera på kostnaderna.
Mina vänner är nog den grundmur jag står på. Jag får alltid kraft av dem och det är som en kalibrering som genomförs när jag har fått prata med dem. Det kan gälla den ekonomiska krisen,Vasaloppet eller fredagens talk-show Skavlan. Att få utbyta åsikter med någon man känner utan och innan och som man respekterar och uppskattar är det bästa. Man blir både klokare och gladare och och framförallt lugnare.
Med hjälp av diskussionerna får man en förklaring, en bredare uppfattning om det som har skett. Man får pröva sin egen upplevelse och så småningom bilda sig en mera nyanscerad bild av verkligheten. Verkligheten förändras ju jämt och man får förhålla sig till den nya bliden allt eftersom, för att hänga med. Till det behöver jag mina vänner.
Veckans bloggande har överraskat mig. Det blev en riktig egotripp. Rekommenderar det varmt. Jag får tack för mig och ger nu över ordet till.......
Mina vänner är nog den grundmur jag står på. Jag får alltid kraft av dem och det är som en kalibrering som genomförs när jag har fått prata med dem. Det kan gälla den ekonomiska krisen,Vasaloppet eller fredagens talk-show Skavlan. Att få utbyta åsikter med någon man känner utan och innan och som man respekterar och uppskattar är det bästa. Man blir både klokare och gladare och och framförallt lugnare.
Med hjälp av diskussionerna får man en förklaring, en bredare uppfattning om det som har skett. Man får pröva sin egen upplevelse och så småningom bilda sig en mera nyanscerad bild av verkligheten. Verkligheten förändras ju jämt och man får förhålla sig till den nya bliden allt eftersom, för att hänga med. Till det behöver jag mina vänner.
Veckans bloggande har överraskat mig. Det blev en riktig egotripp. Rekommenderar det varmt. Jag får tack för mig och ger nu över ordet till.......
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
