fredag 13 mars 2009

Statist för en dag!

En spegelbild, åtminstone min, gör sig bäst i dämpad belysning i tidig morgonstund särskilt så här i de sista självande glåmiga månaderna innan vårsolen tinat upp och brynt anletet. Lite hjälp på traven så är jag laddad för frukost. Skyndar vidare till Pinax och morgonmöte med Magma och frukost. Intressant visning om vad retusch innebär väntar. Inser att jag nog skulle behöva en retusch jag med...
Tänk dig sen att promenaden till jobbet kantas av bilar som släpper fram dig, kanske till och med blinkar lite hälsosamt innan de svänger och inte använder startsträckan innan kurvor till acceleration och ser det som en möjlighet till att minska befolkningen. Kanske möts man av glada leenden och en känsla av ynnest över att få möta ännu en ny dag. Att ta ett djupt andetag och känna lungorna spännas ut och axlarna sjunka. Kaffelukten slår emot mig på kontoret och datorn glimmar till och startar utan tveka och levererar olästa mejl utan utropstecken!
En stund till eftertanke, kreativitet och nytänkande…Min spegelbild möter mig, oklanderlig, inga plumpar i protokollet , precis som i modeblaskorna!
Men skulle man då inte drabbas av en sådan där overklighetskänsla, ungefär som när man ser en reklamfilm från 50-talet med idel leenden och lagda stela vågiga hårsvall gärna i köksmiljö. Välartade barn, kostymklädd man just hemkommen från sitt viktiga jobb och där står jag och är lycklig över en produkt… Känns ju rätt otäckt faktiskt !
Nej tacka vet jag lite utmaningar, att le mot mig själv trots skarp ohövlig belysning, trotsa bilförarna som just så pass skrapat upp en liten ruta på någon decimeter i diameter och kör på chansning. Ett febrigt barn med prickar på. En dator som tvekar, hostar till och pockar på uppmärksamhet med omedelbar verkan. En fikarum med tom kaffetermos och odiskade koppar och människor utsända att prova mitt tålamod – det är att leva i nuet att vara en del i den sanna verkligheten och det är ju faktiskt härligt för vem fasen vill vara statist med stelt leende och stel frisyr, nej tacka vet jag verkligheten!
Carpe Diem !

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar