Hur vill jag ha det när jag blir gammal ?

Hur vill jag ha det när jag blir gammal ?
Skulle fixa städhjälp till mina föräldrar nämligen och därför är frågan aktuell. Det går bra att ordna i princip men hur blir det i praktiken. Jo, för det första är det min bror som fixar det praktiska för jag bor 1000 km ifrån mina föräldrar och i ett annat land. Han kontaktar en städfirma som finns på stadens förteckning över rekommenderade företag för ändamålet, han får en offert och hoppas på det bästa, nämligen att mamma och pappa går med på arrangemanget. Är det respektlöst av oss eller är det omsorg eller både ock. Responsen från föräldrarna kommer nog att avslöja om vi är ute och cyklar och så får vi anpassa oss till det då.

Det blev en diskussion vid fikat om detta med att bli äldra och behöva hjälp. Vi som deltog, ett antal kvinnor över 40 strecket, hade alla tänkt på detta och hade även våra drömscenarion. Det visade sig att det finns "framskissat" ett antal trevliga mysiga boenden runtom i Västerbotten. Vissa hem var även bemannade, enbart betrodda, goda och mysiga männskor förståss. Genomgående var det enligt den "danska modellen", om ni råkat se TV-programmet från ett åldringshem i Danmark. Vi skulle få ta med våra hundar och katter och vaka nätterna igenom om vi ville, dricka vin till maten och åka på kulturevenemang och ha fester och umgås, ha våra prylar och även kunna ta emot besök. Det är så vill vi ha det. Så vill nog säkert våra föräldrar också ha det. Hur svårt var det att komma på ? Varför har vi inte det då? Var sitter det fast?
Ja ja, pengar förståss, men borde vi inte räkna på det, på allvar. Jag tror att lyckliga människor är mindre sjuka och att vara personal för människor som mår bra kan ju inte vara tyngre än annat.
Jag är säkert supernaiv, men jag vill mycket heller bo med liksinnade vismsiga åldringar än vara ensam i en lägenhet med bara en mobiltelefon som sällskap.

När himlen är längtansblå

Nu är himlen längtansblå, klar och fin. Det finns en längtan till våren och öppet hav som väcks hos mig när himlen är så där intensivt blå som den är idag.
Jag håller på och avslutar ett projekt. Det känns samtidigt skönt och vemodigt. Man har jobbat intensivt en period för att få igång, genomföra och fullfölja och nu är det bara sista versen kvar. Några rader till i slutrapporten och så är det klart. Nu får man tänka efter och ananlysera. Vad gick bra och vad kunde ha gjorts bättre. Skönt, för sen kan man lägga det ifrån sig, till handlingarna, och börja med nåt nytt. Det som väntar bakom hörnet vet man ju aldrig. Det kan ju vara nåt man planerat eller så kan det vara nåt ännu bättre.
Under tiden kan man njuta av den längtansblåa himlen.

Försenade nyårshälsningar från Köpenhamn

Att få försenade nyårshälsningar i paketform från Köpenhamn är inte illa.
En god väninna till mig har blivit väldigt intresserad av att gå på loppis. I Köpenhamn där hon bor finns det gott om utomhusloppisar där man kan strosa runt på lördagar och fynda. Min väninna har ett gott öga för glas, mest finsk design. Nu har hon börjat samla till oss en härligt sirlig dansk glasserie som heter Harlekin.
Idag kom det ett paket med fem nya exemplar av dessa sköra fina danska glasen. Denna gång en typs sherryglas. Hon har tänkt på oss när hon har gått omkring på sin loppistur, sedan planerat skicka dem vid nyår och nu kommit till att få iväg dom i ett postpaket med ett kort där hon skickar försenade nyårhälsningar.Visst är det härligt med sådan omtanke, man blir alldels till sig. Jag skall aldrig mera bli stressad om jag inte får iväg mina hälsningar just precis i tid. Huvudsaken är att det kommer fram. I vår skall vi nog åka till Köpenhamn en helg tror jag.

Bokrean en livlina för dagen

Som tur fick jag tag i min bok ikväll på bokrean. Bodil Malmstens Kom och hälsa på mig om tusen år. Har bara hållit i den och beundrat den fina pärmen och smygtittat i den litet. Väntar med att börja läsa, vill spara lite på det goda.

Jag vet inte vad författaren syftar på med titeln, men för mig känns den lockande. Fick idag ett trist besked angående ett jobb och så detta fysiska dilemma som tydligen kommer att ta tid innan den ger med sig får mig och känna att nu drar jag täcket över mig och återkommer om några år, kanske tusen.

Ibland vill man bara dra sig tillbaka och bli introvert. Jag har två katter, Quilla och Nubbe. De är mästare på att dra sig tillbaka, de kan det där med att ta hand om sig själv. Koncentrerat tvättar de sin päls, fokuserade på sitt eget välmående. Det ser njutningsfullt och harmonikst ut, ibland är de med halvöppna ögon i nån sorts nirvanaliknade tillstånd, inga bekymmer överhuvudtaget. Så vill jag också ha det. Kissorna ser på mig från var sitt säte med förundran och tänker "stackars människa".

Som ett litet bonus köpte jag också boken Annas örtagård av Anna Bergenström. I den finns det mycket om vad de olika örtena används till och hur man odlar dem och lite om huskurer och matrecept. Jag mår bättre bara av att bläddra i den. Kanske finns där även en huskur mot ont i kroppen och ett blåmärke i självförtroendet. Med dessa två livlinor på nattduksbordet känns dagens vedermödor lite mindre faktiskt.

Ett nytt perspektiv på tillvaron

Hej på er !

Jag heter Mirjam och är med i Magma Skellefteå. Vi kom igång strax innan årskiftet som ni vet, men jag tycker att man redan kan känna kraften av nätverkandet. Det har börjat hända saker och ting och mera blir det. Allt är inte tack vare Magma men vi är med. Det är härligt att få vara med när det sätter igång.

Annars så har jag som sagt ett lite annorlunda perspektiv på tillvaron just nu. Trillade nämligen av en häst i onsdags och nu är jag rejält ofärdig. Jag kan gå, stå, sitta och ligga, men ack alla övergångar från ett läge till ett annat för att inte tala om alla rörelser sidledes som är både smärtsamma och besvärliga. Jag är plötsligt helt beroende av andra och har ont. Det är otroligt vad snabbt man blir fokuserad på enbart sig själv och sitt mående. Allt kretsar kring stackars lilla mig. Om den hjälpande utsträkta handen inte känns uppmärksam nog blir man jätteynklig. Varje gång man lyckas lura smärtan, när man tar sig upp ur sängen på egen hand, blir en triumf och ett tecken på tillfriskning. Nu måste jag ha tålamod och be om hjälp. Så lätt att skriva ner, men så svårt att praktisera. Jag måste planera min dag efter det hur jag kan få assistans. Jag har totalt tappat kontrollen över min vardag helt enkelt och hamnat i ett nytt läge som jag inte känner igen. Här finns många tillfällen till eftertanke och reflektion känner jag. Måste ta dem nu när de serveras åt mig.

Äntligen måndag i morrn igen...........

Söndagar är sig lika. Jag kan sova nästan hur länge som helst får bara lite ont i ryggen , kanske beror på åldern? Mina föräldrar sov aldrig länge vad jag minns. Det är annorlunda i dag.
Jag har förberett mig inför stresskvällen på torsdag. Annars måste jag stressa med det på onsdagkväll och det skulle ju inte vara så bra.
Vi var ute i snövädret en timme idag och det var riktigt friskt sen har jag varit på stan med min dotter som har handlat kläder. JAg provade lite men ingenting satt bra. Storlekarna verkar ha blivit mindre ;). Till middag åt vi kyckling stekt i kokosfett. Kokosfett är riktigt nyttigt, jag brukar smörja in mig med det också.
I morgon kväll ska några av oss från magmastyrelsen på Håkan Forsströms föreläsning "ett liv i balans". Det ska bli jätte intressant och nån av oss kanske skriver om den i veckan.
Tack för min bloggvecka.

Lördagkväll

Vilken frid, lördagkväll, tacomiddag m lite vin. Skrev aldrig igår för jag var iväg och lyssnade på The Blues Tryout. Dom är härliga, blues är härligt. I dag blev det då en seg dag för jag var inte hemma förrän halvtre i natt. Längesen vi var ut jag och min vän Anita så det var dags och det var värt tröttheten idag.
JAg var ute en timme och gick stavgång i eftermiddag det var välbehövligt och nu är det inte så kallt heller. I morgon ska jag förbereda mig inför stresshanteringskvällen som jag ska hålla i på Euniqem på torsdagkväll. Magmor kan anmäla sig och det finns några platser kvar.
I kväll är det melodifestival igen, ska se det men jag brukar tycka att det är så mycket komersiellt över det. Micke Rickfors ska vara med???? Skumt ;)
Jag röstade på Carolina af Ugglas när hon var med för hon är så häftig,hon sticker ut och gör sin egen grej och passar väl egentligen inte på melodifestival?

Internetkris

Nu är snart veckan slut IGEN? I går afton slutade internet att fungera hemma hos oss. Först útbröt ett minikaos. Vad ska vi göra nudå? Men efter nån timme blev det rent trevligt, vi umgicks, vi pratade med varandra. Nu menar jag främst min son som mest spelar på datorn, jag fick se honom hela kvällen och han tyckte nog själv att det var skönt för han började baka helt plötsligt WOW.
Nu ska jag cykla hem och njuta av kvällen så får jag skriva lite mer kanske i morgon.

Ska sommaren bli toppen ?

24.5 grader i morse och jag gick, härligt härligt man riktigt vaknar till liv. Men nu börjar tom jag bli lite less. Det kan väl vara sådär lagom.
Förhoppningsvis får vi en toppensommar eller vad tror ni?
Den här dagen gick också fort, det är så nästan alltid nuförtiden. Jag läste om en undersökning där både unga och gamla blev intervjuade om hur de upplevde tiden, nästan alla upplevde att tiden går fortare och fortare. Det var alltså ingen skillnad på ungas och äldres känsla till tiden. När man var liten så gick tiden alltid sååå sakta men idag upplever tom barn att tiden går fort och det är väl så att stressen i samhället, alla krav och alla måsten får alla att känna att tiden går så fort. Det är ganska hemskt :( När stannar vi upp och lyssnar till alla ljud runt ikring oss? när lyssnar vi på vårt innersta? Tar vi oss tid att lyssna hjärtligt på varandra?

Jag hamnade i en intressant diskussion om manligt och kvinnligt. Vad är manligt/kvinnligt egentligen? är det så att vi alla har lite av båda könen och sen utvecklar vi det manliga resp kvinnliga utifrån miljön, arvet etc. JAg tror att man formas under livets gång. Om man tex som jag gjorde under några år, lever ensam med sina barn så utvecklar man en manlig sida lite mer (missförstå mig rätt). JAg menar att under några år av mina barns liv fick jag vara lite pappa också......Oj vad jag krånglar till det men det är en intressant diskussion om könen. Gubbväldet är ju större än gummväldet, eller hur? Därav kvinnliga nätverk också. Varför finns det inga manliga nätverk? Den frågan fick jag en gång och jag svarade "Starta ett du det finns ingen som hindrar männen". Nu ska jag göra kväll och sluta skriva för den här gången. Godnatt

Härligt med vargavinter

21grader kallt var det i morse och det är det nog än. Jag älskar kylan på nåt sätt! Att klä mig mycket och gå ut och vandra påminner mig om när jag bodde hemma i Vittangi och det var vargavinter för där kunde det vara kring 40 minus i bland....det härligaste är att komma in i värmen efteråt.
Jag har tillbringat hela dagen på mitt jobb som vanligt. Mitt jobb är "balans" (kolla in www.balans-skelleftea.se), mitt eget företag och det är trivsamt där måjagsäga :). Att vara egen företagare är ganska nytt för mig, ett år firar jag snart. Förutom alla trevliga kunder jag har och alla avstressande behandlingar jag gör så finns det en annan sida och det är byråkratin, den tar minst lika mycket tid som allt annat men det syns inte och det är stressande men om inte det fungerar så är det frustrerande så det är bara att jobba på.
Helgen har varit härlig . I går var jag och min sambo på en riktigt lång promenad när det var som ljusast ute, det är vår i luften. Vi anmälde oss i går till Fjällräven classic WOW Vi ska gå från Nikkaluokta till Abisko, en sträcka på 11 mil. 2000 människor går under 3-5 dagar. Det är bara och börja träna och skaffa bra utrustning. Jag älskar utmaningar, det får mig att stråla av lycka. Min senaste utmaning var när jag och min äldsta dotter cyklade till vår sommarstuga utanför Övertorneå 27 mil på 2 dagar tror jag att det blev. 17 mil första dagen, ajajaj vad vi hade ont i baken.
Nu ska jag samla krafter för en ny dag i morrn. Ska nog slappna av på min spikmatta.

Det är över nu och Här kommer alla känslorna på en och samma gång

Man får tycka vad man vill om Per Gessle och hans musik men just nu säger två av hans låttitlar allt vad jag känner.

Det är över nu… Öviksmaran, helgen och min bloggvecka. Att återge Öviksmaran är svårt, men jag tänkte göra en kort sammanfattning av hur schemat har sett ut så får ni en bild av hur en dansmara kan vara.

Fredag
13.00 Start mot Övik, bilens bagage är välfyllt med madrasser, liggunderlag och väskor. Chauffören ser inte ut genom bakfönstret eftersom det täcks av kuddar och sovsäckar som inte rymdes någon annanstans. I bilen finns fyra förväntansfulla dansare.
14.30 Plockas den femte dansaren upp i Umeå.
15.30 Anländer till Övik och hittar församlingshemmet där vi ska bo. Vi packar ur bilen och har turen att rummet vi hade tänkte sova i är ledigt så vi “paxar” det.
16.00 Åker till Matkompaniet lite söder om Övik och äter en jättegod middag. Vi passar på att handla på Konsum som ligger mitt emot. Vi köper gemensamma frukostvaror och sedan fyller var och en sin korg med lite dansproviant typ frukt, nötter och chokladkex.
18.00 Vi kommer tillbaka till församlingshemmet och inser att klockan snart är sju och att vi vill vara på plats från början. Det innebär att det ska bytas kläder, fixas hår (i någon danssäker frisyr), läggas lite smink och lackas naglar. Jag har en fixidé om att alltid ha matchande nagellack till kläderna. Och förutom det ska man hinna göra smörgåsar att ta med.
18.50 Vi är klarar och sätter oss i bilen och kör upp till Folkparken, nu är det verligen nära!
19.00 Dansen börjar. Dans konstant i tre timmar då jag inte står många låtar. Det blir både roliga buggar och massa mysiga foxar.
21.30 Fruktstund och vattenpaus, vilar några låtar och minglar lite.
21.45 Ut på dansgolvet igen och har bestämt med de andra att vi träffas och fikar kl 23
23.00 Fikapaus. Tyvärr tyckte många andra att det var en bra tid att ha fika så det var svårt att hitta sittplatser. Det slutade med att vi satte oss i trappan och åt våra smörgåsarna.
23.40 Med lite mat i magen och återhämtning samt kvällens linnebyte bär det ut på dansgolvet igen.
00.30 Här tar energin slut för mig ett tag och jag kommer i en liten svacka. Dels är jag trött fysiskt av dansen och kroppen vill ha paus, dels så känns det mitt i allt jobbigt att försöka hitta folk på dansgolven och jag är flera gånger för sen för att få tag i den jag vill dansa med. Då blir jag alltid lite hängig och sedan saknar jag min bästa väns närvaro. Vi brukar alltid tipsa varandra om bra danskillar och nu måste jag göra allt arbete själv. Jag ska både hinna dansa och hålla utkik efter nya potentiella dansfavoriter.
01.30 Efter att ha haft en timme då det varit segt inser jag att kvällen snart börjar ta slut (endast en och en halv timme kvar) och bestämmer mig för att sluta deppa och dansa istället. Sagt och gjort några riktigt roliga bugg och bra foxar ger mig energin åter.
02.30 Dansen börjar närma sig slutet och de tre banden Zlips, Blender och Expanders delar på tiden och ca tio i tre är det dags för de sista lugna låtarna. Det är det officiella slutet på kvällen sedan kör de alltid några snabba låtar efteråt på publikens begäran.
03.20 Dansen är slut. Och nu ska man hitta sin väska som ligger begravd i hög med andra väskor, man byter skor och så ges det massa “hej då” kramar till alla vänner man råkar få syn på.
04.00 Vi går ut till bilen. Jag vet inte vad det är men vi Skelleftebor verkar ha en tendens att alltid vara sist kvar på danserna.
04.10 Tillbaka på församlingshemmet blir en snabbdusch, lite mat och stretchning av ömmande muskler. Förstås utvärderas kvällens dans och alla verkar nöjda med sin kväll.
05.00 Vi släcker ljuset i vårt rum och det tar inte många minuter innan vi sover.

Lördag
9.30 Vaknar jag första gången och klockan hinner bli tio innan vi stiger upp och äter frukost.
11.00 Promenad till Öviksbadet. Det är många dansare som tillbringar lördagen där, det är lite av en tradition att göra det.
16.00 Klara på badet efter att testat på det mesta som finns där. Först blev det en del tid i bassängerna och rutschbanan med plastringarna. Sedan blev det mycket tid i bubbelpool inklusive två dopp i den lilla kalla bassängen. Lite lunch och så en bastusittning som avslutning innan det var dags för middag.
16.10 Middag på en restaurang med massa annat dansfolk.
17.20 Mätta och belåtna och väldigt trötta går vi till församlingshemmet för att göra oss klarar och hinna vila en stund innan kvällens dans. Vi pratar om att vi kanske inte behöver vara där kl.19 idag också men ändrar oss ungefär samtidigt som vi säger det. Jag hinner iaf med en 15-minuters vila innan det är dags för klädbyte etc.
19.10 Vi hann inte riktigt och missar de allra första låtarna.
22.00 Jag inser att jag inte stått någon dans och kvällen är nästan roligare än fredag även om musiken var bättre på fredag.
23.00 Fikapaus, denna gång får vi faktiskt platser vid ett av borden uppe och behöver inte sitta i trappan. De flesta känner sig slitna utom jag som känner mig piggare än jag gjorde på fredag.
23.30 Shake (kvällens bästa band) börjar spela och det betyder att det bär ut på dansgolvet igen och jag hinner inte med linnebyte i fikapausen utan tar det efter att de har spelat.
02.50 Timmarna går och mitt i allt är det dags för kvällens sista danser. Jag har fortsatt i nästan lika högt tempo som innan pausen. Men den sista timmen vilade jag ett par av de snabba låtarna och höll mig till att dansa foxlåtarna.
03.40 På lördag kör de alltid några fler extra låtar än på fredag. Jag dansar bara de tre första extralåtarna men då blev det de tre snabbaste snurrfoxarna jag någonsin dansat och med tanke på alla kvällens fantastiska danser kände jag mig rätt nöjd efter det. Så medan de som ännu har energi kvar dansar de sista låtarna byter jag till mysbyxor och sitter mig och varva ner.
4.10 Vi går ut genom dörren och Öviksmaran är över. Som vanligt är vi några av de sista att lämna stället.
4.20 Samma procedur som på fredag: dusch, lite mat, utvärdering av kvällen med de andra och lite stretchning.
05.00 Vi släcker lampan och somnar. Några av de mer pigga och yngre sitter uppe till 6.30.

Söndag
10.30 Väckning och frukost
11.45 Vi har packat ihop och städat undan och startar hemåt.
13.00 Vi är framme i Umeå och eftersom några inte hann med någon frukost så blir det en lunchpaus.
15.30 Jag är hemma och är faktiskt så pass energisk att jag packar upp genast innan jag fixar middag.
16.00 Jag ringer Malin och rapporterar helgens dans.
17.45 Vi slutar prata och jag inser att jag hinner sova 45 min innan jag ska iväg till en av danskompisarna och se film. Vi kände alla att det skulle bli alldeles för jobbigt att sitta ensamma i våra lägenheter efter helgen så vi kom överens om att träffas och se en film. När man umgåtts så intensivt och varit med vänner hela helgen är det alltid jobbigt att mitt i allt vara ensam och den känslan ville vi skjuta upp lite.
23.45 Jag kommer hem och inser att nu är både Öviksmaran, helgen och min bloggvecka slut.

Sätter mig och skriver detta och vet att imorgon “...kommer alla känslorna på en och samma gång”. De känslorna är all glädje och alla underbara känslor jag inte har namn på som kommer från helgen och allt det roliga som hänt. Det är även saknad och sorg över att nu är den helg jag sett framemot över. Det blir liksom en tomhetskänsla inombords och också en tomhet från att ha umgåtts med sina vänner så intensivt till att vara ensam hemma igen. Sedan vet jag också att dansabstinensen kommer att komma smygande någongång på måndagseftermiddag.

Jag kommer också att sakna bloggandet för detta har varit riktigt roligt. Betydligt roligare än jag hade förväntat mig.

Tack för mig för denna gång!

Frukostmöte med Magma och start mot Övik

Imorse hade vi frukostmöte med Magma och vi var ca 10 stycken som träffades på Pinax. Jag kunde tyvärr inte vara med hela mötet eftersom vi hade personalmöte på jobbet som jag också ville vara med på och så som det ofta är krockar roliga saker i kalendern ibland.
På Pinax hade de dukat fram gott bröd och smörgås pålägg och till den ynka summan av 40 kr får man komponera sin egen frukostmacka. Och när jag lämnade mötet var diskussionen i full gång kring kvinnors möjligheter kring företagande och i samhället i allmänhet. Måste kolla upp med de andra vad som hände efter att jag hade gått.

Nu är väskan packad hemma och snart startar vi söderut. På jobbet var de inte så förtjust över Övik idag, det var visst någon hockeymatch som inte gått så bra. Hockeyn är närmast helig här i stan och engagerar massa människor, själv är jag inte desto mer intresserad. Det är väl när det är OS och VM som det finska lejonet i mig vaknar till liv, speciellt om det är Finland-Sverige matcher. Jag behöver inte heller läsa Norran för att veta hur det går för AIK det märks på stämningen på morgonfika om de vunnit eller förlorat. Och igår förlorade de…

Osäkert hur det blir med blogginlägget imorgon men vi får se om jag kommer över en dator i något skede.

Jag vill byta snö och kyla mot sol och värme...

Imorse övervägde jag nästan att dra av mig täckbyxorna och byta om till min mysiga pyjamas och krypa ner i sängen igen när jag såg vilken temperatur det var. Visaren befann sig under -20 sträcket!!!

Tänk vad skönt det skulle ha varit att ligga och läsa en bok i några timmar nerbäddad i sängen och inte alls behöva gå ut och frysa. Naturligtvis gjorde jag inte det utan jag tog en extra tröja och plockade fram skinnhandskarna så att sannolikheten att jag skulle ha någon känsel i fingrarna när jag kom till jobbet ökade.

Jag är ingen vintermänniska. Jag gillar alla årstider och men vintern kommer på fjärdeplats om jag ska rangordna dem. Och speciellt tiden januari – mars tycker jag känns onödigt lång och tung. I år gjorde jag däremot något som definitivt kommer att göra flera gånger. Jag åkte utomlands två veckor i januari. Och inte vart som helst utan på en 12-dagars kryssning i Karibien. En resa som var precis den semester jag behövde nu med värme, sol och tid för att varva ner och vila upp sig. De sista dagarna på båten började jag däremot bli lite rastlös men det är kanske ett sunt tecken? Att man efter ett tag tröttnar på lättjan.

Så även om kylan och all snö gör mig mer eller mindre bister vissa dagar så kan jag i år sätta mig vid datorn, söka fram fotona från resan och drömma mig tillbaka.

Här är ett litet urval:


Första hamnsstoppet. San Juan
Puerto Rico 14 januari 2008


Vår frukostvy en av mornarna, Charlotte Amalie
St Thomas 15 januari

En av många underbart vackra vyer.

St Thomas


Megans Bay, St Thomas


Barbados 18 januari


Skulle kunna tänka mig att ligga under palmerna

på Barbados också...


Min moster som älskor vågor skulle ha gillat

den här stranden.

Ja, det var varmt i vattenet!

Och nu är det ca 19 timmar kvar tills dansen börjar...

Nedräkning och dans

Nu är det ca 44 timmar kvar tills Öviksmaran drar igång och då väntar en helg med minst 16 timmars dans. Egentligen vet jag inte alls vad det innebär för det här blir min första mara. I höstas hade jag inte möjlighet att åka båda dagarna utan var bara där en kväll och åkte hem efteråt. Nu får jag hela konceptet med samåkning, övernattning på församlingshemmet med ca 30 andra dansentusiaster, middag med massa dansmänniskor med mera. Det ska bli jätteroligt!

Dansen är ett ganska nytt intresse för mig. För ett år sedan hade jag aldrig varit på en socialdans i vuxen ålder och tanken att jag skulle fastna i det så kallade dansträsket var minst lika främmande som att jag skulle resa till månen. Det alternativet fanns inte! Var jag på fester där det dansades styrdans var mitt standardsvar ”jag kan inte dansa”. Och envisades karlarna med att vi skulle dansa så fick de nog bokstavligen släpa mig runt på dansgolvet. Jag kunde inte dansa. Visst vi fick väl lära oss grunderna i skolan men det börjar ju vara 10-15 år sedan och dem har jag aldrig praktiserat. Vem minns inte lektionerna, vilken pina det var att dansa med killarna på klassen som var lika osäkra och dessutom skulle försöka föra oss tjejer. Idag är det jag som bjuder upp för jag kan inte stå stilla om det spelas dansbar musik. Så värsta festerna är ju när det inte finns karlar som kan dansa.

Hur har jag då gått från antidansare till hängiven socialdanser på mindre än ett år? Det var i februari 2008 jag gick en buggkurs efter att en av mina vänner pratat om hur kul det är. Jag hade nyligen separerat och kände att det var dags att börja med något nytt. Och det lät trevligt då hon pratade om danserna, samåkning, middagar och alla trevliga människor. Jag gick nybörjar- och fortsättningskursen i bugg och var inte särskilt frälst av den. Ärligt talat det kändes stundtals som lektionerna i skolan, men jag tänkte att det är nog bra att kunna lite bugg om man ska ut och dansa så jag uthärdade kurserna.

Det var när jag följde med min kompis och hennes vänner till Rotan i Skelleftehamn som jag tog första steget mot dansträsket (även om jag naturligtvis inte visste det då). Alla fördomar kring socialdans krossades den kvällen. Jag tänkte mig en medelålder på 50+, musik i stil med Vikingarna och mer eller mindre berusade människor. Medelåldern var definitiv inte 50+ utan det var mest folk i min ålder dvs kring 30, musiken var betydligt poppigare än Vikingarna tror det var Zlips som spelade och alla drack vatten, mängder med vatten!

Sedan kom sommaren och alla danser i Käcktjärn, Bredsele och Bursiljum. Då lärde jag känna Malin. Hon och jag kom in på motorvägen ner i dansträsket. Hösten har gått i dansens tecken på alla sätt och vis. Vi har åkt på danser till Piteå, Skelleftehamn och Umeå. Ofta lagar middag hos någon först och samlas ett gäng äter tillsammans innan vi åker. Ibland brukar det också bli ”efterdans” dvs fika hos någon på vägen hem. Har det varit en dansfri helg har vi ordnat hemmafester där vi plockat undan möbler och mattor för att få ett litet dansgolv i vardagsrummet.

Dessutom kan man prata om dans nästan hur mycket som helst. Man diskuterar vem man dansat med och utbyter tips, man pratar teknik och hur man kan utveckla sin dans och man pratar om musiken och sina favoritlåtar. Ett annat roligt samtalsämne är små egenheter vi dansare har för oss. Som när man går och lyssnar på musik i sin Ipod och det kommer en riktigt bra foxlåt då börjar man liksom ”foxa” fram istället för att gå vanligt eller så lägger man till något snyggt buggsteg om man hör på en fartig bugglåt. Detta kan också ske då man går i butiker och det kommer någon bra låt ur högtalarna. Så ser ni folk som liksom rullar på axlarna och rör sig konstigt och ni samtidigt hör en bra foxlåt så är det troligen en flitig socialdansare ni har framför er.

Vad är det då som gjort att jag fastna i dansträsket? Framförallt är det för att det är jätteroligt och ju mer man dansar desto roligare blir det. Sedan har jag lärt känna massa trevliga människor. Och visst jag erkänner jag gör det också närheten, alla kramar och mysiga foxar man får under en kväll. Det är väl de här faktorerna som gör att när jag kommer hem från en dans tar det ett tag innan jag har varvat ner så att jag kan sova, sedan somnar jag med ett fånligt leende på läpparna. Ni vet då man bara är så himla glad och lycklig och uppfylld av den känslan. Dagen efter vaknar jag alltid tidigt och är fylld av energi även om jag kanske bara sovit fyra timmar.



Dans på Gröna Villan dec 2008



Dans på Ersboda hösten 2008

Så då är ju frågan kommer jag att vara trött och sliten eller kommer jag att vara fylld av enerig efter Öviksmaran? Hmm... Det får vi se på söndag.

Träningsvärk och kontakter

Imorgon kommer jag att ha gå stelt och konstigt på jobbet och stundtals se mer eller mindre lidande ut. Jag känner redan nu hur det stramar i många muskler som inte är vana att jobba så hårt som de fått jobba ikväll. Jag har nämligen varit och spelat innebandy. Och när man inte har spelat på länge brukar man känna av det mer än en dag efteråt. Nu var jag visserligen och spelade förra veckan. Vi spelade på torsdag och jag kände av det ännu på söndag i vissa muskler. Det var i alla fall jätteroligt att spela och bara jag kommer mig iväg på tisdagarna framöver så brukar ju träningsvärken bli lindrigare då musklerna vänjer sig.

Träningsvärk är ju en lustig värk egentligen för den kan man ibland tycka att är skön att ha. Det är som ett tecken på att man verkligen gjort något och ansträngt musklerna. Det är också en värk som det nästan är lite roligt att sitta och beklaga sig över. För samtidigt berättar man ju att man är aktiv och tränar och håller i gång. Sedan vet man också att den är övergående och försvinner när musklerna återhämtat sig. Så man kan nästan kalla den en hälsosam värk även om det inte alls är roligt då man t.ex. suttit och jobbat vid skrivbordet och sedan ska gå och hämta något. Då har musklerna stelnat till ordentligt och det tar ju en stund innan de blir uppmjukade, lagom tills man är tillbaka och ska sätta sig igen.

Hur kom jag då på att ställa till med denna träningsvärk? Jo, jag spelade innebandy aktivt när jag gick i gymnasiet och första året jag pluggade men sedan slutade jag. Under hösten började jag känna att det skulle vara roligt att börja spela igen. Ungefär en gång i veckan med något gäng som gör det för motionen och för att ha skoj. Men som inflyttade i stan har man inte alltid kontaktkanalerna för sånt. Det är ofta gäng som känt varandra länge som spelar tillsammans eller så är det via arbetsplatser man organiserar upp det. Och via mitt jobb finns inget sånt.

Jag har ju mitt största kontaktnät bland dansare just nu och som med så mycket annat som hänt i mitt liv det senaste året var det via dansen jag hittade öppningen. En av danstjejerna brukar spela med ett gäng killar på tisdagar och jag undrade om det var okej om jag följde med. Det var inga problem. Och det var verkligen inget problem med att det kom ytterligare någon som ville spela. Det var en jättetrevlig stämning och de verkade tycka att det var kul med en ny tjej som dessutom gjorde en och annan snygg passning och sprang tills hon fick blodsmak i munnen. Jag märkte att konditionen för innebandy inte är vad den var förr och inte heller klubbtekniken. Men detta ska tränas upp för nu blir det innebandy på tisdagarna mellan 21-22 under våren.

Så jag börjar inse att jag faktiskt har lite kontakter här i stan nuförtiden och det känns roligt.

Tekniska missöden, personlighetsdrag och dans

Bloggen kommer alltså att skrivas från Skellefteå denna vecka och igår skulle jag vara lite flitig och göra vissa tekniska förberedelser. Jag tänkte uppdatera infon om vem som bloggar på Magmas sida och lägga in en bild på mig. Tyckte att det var lika bra att få det gjort redan på söndagkväll då jag ändå hade lite tid att pyssla med det. Att hitta en bild man är nöjd med och vill lägga ut på webben kan ju ta sin tid.

Nåja, jag hittade en bild jag godkände (har oftast rätt höga nästintill orimliga krav då det gäller bilder på mig själv) och uppdaterade texten. Och där någonstans blev det fel. Min dator blev mitt i allt väldigt seg. Medan den jobbade på med sitt tänkte jag att jag skulle vara effektiv och ta bort bilden på förra veckans bloggare. Jag markerade bilden och tryckte på delete men inget hände. Jag trycket en gång till men det hände fortfarande ingeting. Då noterade jag en knapp nedanför rutan där det stod ”Ta bort” och min hjärna gjorde en totalt felaktig koppling. Den tyckte att det var den knappen jag skulle trycka på för att få bort bilden. Jag tryckte och så kom det den där ruta med någon text i stil med ”Är du verkligen säker på att du vill ta bort detta?”. Där borde jag ha reagerat och insett vad jag höll på med, men det blev troligen kortslutning i hjärnan igen och jag tryckte gladeligen på ”ja” i tron att jag tog bort bilden. Och visst det gjorde jag det! Det var bara det att jag också tog bort alla annan information i den kolumnen. Så bara genom ett enkelt tangenttryck hade jag orsakat en helt tom kolumn på Magmas första sida.

Först tänkte jag att det bara var fel i fönstren på min dator, så där som det kan bli ibland då man håller på med att uppdatera sidor och har flera nästintill identiska fönster öppna. Jag insåg däremot rätt snabbt att det nog inte var så den här gången utan att jag faktiskt raderat informationen. Fick lite panik men framförallt kände jag mig skamsen, jag menar hur klantig får man vara? Dessutom är det jag som är den som har ansvaret för uppdatering av Magma Skellefteås sida. Och att jag klantar till det med vår sida är ju en sak då är det ju också jag som får göra jobbet och rätta till det. Nu var det någon annans information jag raderat.

Nåja, det var inte så mycket annat att göra än att skicka ett mail åt Malin och hoppas att hon skulle ha lite tid över idag att ordna upp min fadäs. Vilket hon hade och hon tröstade mig med att jag inte var den första som lyckats med att trycka på knappen vi aldrig ska trycka på, nämlingen "Ta bort".

Det var inte riktigt den här entrén jag hade tänkt göra som bloggare. Fast nu när jag tänker på det och har fått sova på saken så kanske det faktiskt var lite typiskt mig. Ibland har jag en tendens att göra saker först och tänka efteråt och speciellt när det gäller praktiska saker. Som när jag köpte köksstolarna från IKEA förra våren och skulle skruva ihop dem. Jag var ivrig med att få ihop dem och satte genast igång med arbetet och följde ritningen, trodde jag. Tyckte den första blev lite ostabil men tänkte att det kanske bara var något konstruktionsfel. När jag skruvade ihop den andra såg jag ritningen med lite andra ögon. Då insåg jag att jag på den första stolen vänt två delar fel väg så att den där lilla nästan omärkbara slipningen på kanten kommit fel. Och det var ju därför stolen blivit ostabil. Så det var bara att skruva upp skruvarna igen vända på delarna och skruva ihop den på nytt och visst stolen blev betydligt stabilare. Ja, jag blir väl helt enkelt lite för ivrig då det ska byggas och fixas saker och uppdatering av webbsidor är ju också ett byggande.

Jag heter alltså Sophie Nyblom och är engagerad i Magma Skellefteå som är en sektion av Magma Västerbotten. Jag har också fått förtroendet att vara ordförande i vår styrelse. Vi är några drivande kvinnor som under hösten tyckte att Magma också behövs här i stan. Just håller vi på att planera vårens aktiviter och hoppas att dessa på sikt ska resulterar i aktiva undergrupper här hos oss.

När jag inte engagerar mig i Magma eller är på jobbet så är det dansen som upptar mycket av min min fritid. Och jag kan redan nu avslöja att denna vecka kommer det att skrivas en del om dans i bloggen det är nämligen nedräkning till Öviksmaran på fredag. Så nu ska jag avsluta för idag och börja fundera på packningen till helgen, vilka kjolar ska jag ha och behöver jag köpa nya leggings eller är det är något som behöver tvättas tills dess.

Hälsningar från ett översnöat Skellefteå där stan kanske främst har nedräkning till den andra deltävlingen i Melodifestivalen som hålls här i helgen. Medan vi dansentusiasater har nedräkning tills vi får sätta oss i bilen och köra ner till Övik för att foxa, bugga och gnussa såväl fredag som lördag.

Helg och vardag

Många undrar om det blir någon helgkänsla för den som är arbetslös. Blir det någon skillnad mellan helg och vardag?

När man är arbetslös behöver man sällan stressa. Om det någon gång kör ihop sig, så händer det på helgen. För det är ju då hela familjen är hemma. Det är då jag har chans att träffa släkt och vänner - när de flesta är lediga.

Så här har dagen sett ut:
08,00 Väckarklockan gick igång. Jag stapplade till badrummet och tog god tid på mig.
09,00 Barnen vaknade och vi åt frukost.
10,00 Dottern skulle till dansskolan. När vi höll på att klä på oss i hallen hörde jag hur plogbilen mullrade förbi, vilket resulterade i stor plogvall som jag skottade upp ett slarvigt hål i. Jag var ingen förebild när det gäller var jag lade snön. Jag litade dock på att min man skulle ordna till slarvet innan jag kom hem igen.
10,30 Dansskolan började och jag satte mig på kaféet med papper och penna för att skissa på en idé jag fått.
11,15 Dansskolan slutade. Hemåt genom snöyran för att lämna av dottern. Jadå! Det var skottat. Jag blev serverad två varmkorvar i hallen av min man, för att jag hade så bråttom till ett styrelsemöte i hamnföreningen.
12,00 Styrelsemötet började med en titt på hur arbetet med grävningen fortskrider. Det var planerat en vandring runt viken, men snötäcket och kylan gjorde att vi höll oss i bara ena änden av viken.
12,30 Styrelsemötet fortsatte hemma i köket hos en av markägarna.
15,00 Mötet avslutades.
15,30 Hemma igen. Hann med ett efterlängtat toalettbesök.
16,00 Hela familjen for iväg till badhuset. Det var simskoleavslutning för yngsta sonen. Han visade stolt att han gjort sig förtjänt av Sköldpaddan, som simmärket heter. Det var varmt och skönt inne vid barnbassängen efter all kyla ute. Jag hade gärna suttit kvar ett tag till.
17,20 Vi stannade till på affären på vägen hem för att handla något ätbart till middagen. Dålig planering!
17,40 Hemma igen. In med varorna och upp med blöta badkläder på tork. Matlagning och allmänt stök i köket. Alltid finns det nåt att göra. Mitt i allt kom min make in efter ännu ett pass med snöskottning. Han sa att han ville ha en traktor. Jag påminde honom om att det inte snöar varje dag, så traktor kanske är lite överkurs när man bor i villa med endast garageuppfart att ta hand om.
18,40 Middag.
19,30 Mera kökstök och sedan in i duschen.

Nu sitter jag här nyduschad och fräsch. Redo för en ny vecka. Men den här veckan blir inte riktigt lik de tidigare. Jag har fått en praktikplats, med hopp om en anställning så småningom. En ny sorts vardag väntar mig och jag ser fram emot den med stor förväntan.

Vilket väder vi har

Jag skulle köpa en födelsedagspresent till en av dotterns kompisar som bjuder på kalas nästa helg. Jag tog bilen ner på stan och var så välklädd man kan bli. Men med 16 grader kallt och motvind om kinderna vill man inte gå många meter i onödan. Det fick bli till att fynda i första bästa butik och sedan fort hem igen. Nu sitter jag hemma framför datorn och hoppas att inte behöva gå ut mer idag.

Varje gång det är så här kallt tröstar jag mig med att det kommer en sommar igen. Då kommer jag att kunna gå i bara t-shirt på samma trottoarer.

Här är två bilder på Sörböle kobbar ett par mil söder om Umeå. Det skiljer bara fyra månader mellan bilderna, men ändå så totalt olika scenerier (och temperaturer).

Helgmat

Här kommer en superfräsch och helgod laxmiddag. Min bror och hans fru bjöd på det här i somras. Receptet är för två personer.

Halstrad lax med nudelsallad, passionsfruktdressing och wasabimajonnäs

Wasabimajonnäs
0,5 dl lättmajonnäs
0,5 dl turkisk yoghurt
2 tsk wasabi
1 tsk färskpressad citron
lite salt Blanda ihop allt.

Passionsfruktdressing
1 passionsfrukt
1,5 tsk färskpressad citron
2 msk rapsolja
lite salt Blanda ihop allt.

Nudelsallad
200 g pak choi (mangold eller babyspenat går också bra)
150 g äggnudlar
rapsolja och salt Hacka pak choi grovt. Koka nudlarna. Häll av dem i durkslag. Fräs hastigt pak choi med rapsoljan i samma kastrull. Häll tillbaka nudlarna och rör om.

Laxen
2 laxfiléer halstras i rapsolja på hög temperatur i en stekpanna. Se till att det blir en frasig yta och lämna gärna en rå kärna. Salta och peppra.

Förutom majonnäsen och dressingen, passar torrostade jordnötter också till.

Smaklig måltid!

Om det mot förmodan blir något kvar av majonnäsen, så håller den flera dagar till och passar till allt möjligt i fisk- och skaldjursväg.

Hoppas på en regnig sommar

Jag är ordförande Jonskärs Småbåtshamnförening. Vi har bildats för att vår havsvik på grund av landhöjningen har grundats upp så pass att den måste muddras för att inte växa igen totalt. När vi ändå håller på med det ville vi gräva ut den och möjligöra att mer än de minsta båtarna och kajakerna tar sig in.

Jonskärsviken är ursprungligen en surgöl utan anslutning till havet. Det sägs att en man med tillgång till sprängmedel helt på eget bevåg sprängde upp en kanal till havet (ca 15 meter) någon gång på trettitalet. Han skapade därmed inte bara en perfekt skyddad småbåtshamn, utan också mitt smultronställe där jag tillbringat varje sommar sedan barnsben. I den varma havsviken har jag tagit många bad och trampat upp mycket blålera och dy, fiskat spigg och tagit mig fram på alla sorters flytetyg.

Numera får man inte mixtra med havsvikar på det här sättet. Vi har fått ansöka om lov hos Miljödomstolen med allt vad det innebär. I höstas fick vi lov att gräva, förutsatt att arbetet gjordes vintertid. Just nu skopar grävmaskinerna upp dy på min barndoms stränder och gräver bort alla dykarstenar jag hoppat ifrån.

Till sommaren kommer vi att ha vår perfekta hamn igen. Vi kommer också att ha stränder fulla av torkad dy. I början av sommaren kommer det att lukta illa. Men det går nog snabbt över. Därefter kommer det att damma. Särskilt varma och soliga dagar med sjöbris kommer viken att ligga som i dimma. Vi hoppas på en regnig sommar.

Mäklarsvenska

Trots att jag inte varit i husköpartagen på tio år, så kan jag inte låta bli att fortsätta läsa mäklarannonserna. Jag frågar mig varför. Jag kunde inte vara mer nöjd med huset vi köpte då och fortfarande bor kvar i. Ändå började det illa.

När mäklaren hörde att vi hade småbarn avrådde hon oss att ta med sig dem på visningen. Det saknades nämligen källartrapp, det var bara ett stort hål i golvet strax innanför ytterdörren. Inte blev det bättre när vi kom dit. Tapeterna var halvt nedrivna, parketten fläckig av kattpiss, nedfallna kakelplattor i badrummet och inget källargolv. Det huset köpte vi. Och varför? Jo, av de tre viktigaste anledningarna: läget, läget och läget.

Men tillbaka till mäklarannonserna. Visst läser jag dem för att se hur priserna ändras och för att jag är nyfiken på vad som händer i grannskapet. Men en annan anledning är faktiskt språket. Här kan man se roliga särskrivningar och fantastiska syftningsfel. Och ibland förstår jag knappt vad de menar. Vad är en representativ villa? Representativ för vadå? Ytterst förvirrande.

Men ibland kommer kreativiteten fram. Idag läste jag om en trea i centrala Umeå med morgonsolsbalkong. Vilket vackert ord och dessutom säljande. Vem kan motstå det.

Teknikprylar

Hur har ni det med alla tekniska prylar och hjälpmedel? Förutom de mest nödvändiga, som kyl/frys, tvättmaskin och spis/ugn, så kan jag ofta känna att det mesta är ganska onödigt. Men i takt med att fler och fler tekniska prylar på något vis hamnat här hemma, så har jag blivit tillvand. Två av dessa teknikens under kan jag numera inte vara utan, måste jag erkänna. Och jag måste också erkänna att jag var mycket tveksam till båda inköpen, som jag förövrigt är inför de flesta inköp på det här området.

Den onödiga pryl jag älskar mest är min I-pod. Här har jag min favoritmusik från alla tider. Från nostalgi till det allra senaste. Dessutom kan jag ladda ner mina favoritprogram från radio, som jag annars aldrig skulle kunnat lyssna ostört till. Att dammtorka blir en ren fröjd när jag lyssnar till På minuten samtidigt. En långpromenad går i bästa tempo om jag har punkmusik från 70-talet eller synthmusik från 80-talet i öronen under tiden.

Nästa apparat som funnit sin väg in i mitt hjärta är den inspelningsbara DVD:n. Nu kan jag se mina program när det passar mig och jag kan hoppa över reklamen. Om någon ringer mig mitt under mitt favoritprogram, kan jag pausa och ägna min fulla uppmärksamhet åt samtalet.

De teknikinköp som jag anser vara på allvar onödiga är dock betydligt fler än två. Ändå letar de sig in i vårt hem på något sätt. Det senaste var en fjärrkontroll som kan slå av och på strömmen i valda eluttag. Skulle vara så praktiskt när man skulle slå på motorvärmaren i tid på morgonen. Det enda problemet var att man inte kunde vara säker på att det fungerade alla gånger, så det blev ändå så att jag fick gå ut i kylan och kolla.

En ny vecka

Jag är en nybörjarbloggare. Det här har jag sett fram emot, samtidigt som jag undrat vad jag egentligen ska skriva om. Jag kan ju börja med en presentation.

Jag bor med man och barn i villa på Böleäng. När vi har alla barnen hemma, räknar vi ihop dem till fyra. När de äldsta är hos sina respektive andra föräldrar är barnen mer lätträknade. Två. Då behöver inte diskmaskinen köras efter varje måltid.

För tillfället är jag arbetslös. Eller kanske jag ska kalla mig för arbetssökande istället. Det låter mer aktivt, positivt och visar att man har ett mål. Men ordet arbetslös har också sina fördelar. Det poängterar att man saknar något viktigt; arbete (läs lönearbete) och antyder att man hänger lite löst, på sidan om i samhället. Om man avstavar ordet lite slarvigt (arbet-slös) så ser man också vilket slöseri med resurser det är.

Ord är viktiga och spännande. För tillfället skriver jag mest jobbansökningsbrev. Då ska texten vara både korrekt och intresseväckande, samtidigt som den ska vara kort. Men det viktigaste är inledningen. Här gäller det att fånga läsaren och hålla den kvar. De viktigaste argumenten för att just jag är bäst för jobbet ska så högt upp på sidan som möjligt.

Har ni hört skrönan om chefen som skulle rekrytera en ny medarbetare? Det kom massor av ansökningar som snart täckte hans skrivbord. Han föste ner hälften på golvet och tänkte. "Otur för de som hamnade på golvet. De hinner jag inte läsa . Och jag vill då inte att min nya medarbetare ska vara en med otur. "

Äntligen har solen visat sig idag. Man känner sig genast på mycket bättre humör. Jag och min man åker ut till vår stuga och tar en promenad på isen. Solen värmde i ryggen när vi gick och hälsade på några vänner som har flyttat ut till sin stuga och bor numera där året runt. Lämnar min man åt sitt öde på vår ö och åker sedan och hälsar på min mamma. Tänker, vad helgen går fort men å andra sidan så gör även veckorna det. Man kan ta det som ett tecken på att man trivs med sin tillvaro och att man har intressanta och trevliga människor runt omkring sig. Nu åter till en ny veckan fylld med nya utmaningar!!!