onsdag 11 februari 2009

Träningsvärk och kontakter

Imorgon kommer jag att ha gå stelt och konstigt på jobbet och stundtals se mer eller mindre lidande ut. Jag känner redan nu hur det stramar i många muskler som inte är vana att jobba så hårt som de fått jobba ikväll. Jag har nämligen varit och spelat innebandy. Och när man inte har spelat på länge brukar man känna av det mer än en dag efteråt. Nu var jag visserligen och spelade förra veckan. Vi spelade på torsdag och jag kände av det ännu på söndag i vissa muskler. Det var i alla fall jätteroligt att spela och bara jag kommer mig iväg på tisdagarna framöver så brukar ju träningsvärken bli lindrigare då musklerna vänjer sig.

Träningsvärk är ju en lustig värk egentligen för den kan man ibland tycka att är skön att ha. Det är som ett tecken på att man verkligen gjort något och ansträngt musklerna. Det är också en värk som det nästan är lite roligt att sitta och beklaga sig över. För samtidigt berättar man ju att man är aktiv och tränar och håller i gång. Sedan vet man också att den är övergående och försvinner när musklerna återhämtat sig. Så man kan nästan kalla den en hälsosam värk även om det inte alls är roligt då man t.ex. suttit och jobbat vid skrivbordet och sedan ska gå och hämta något. Då har musklerna stelnat till ordentligt och det tar ju en stund innan de blir uppmjukade, lagom tills man är tillbaka och ska sätta sig igen.

Hur kom jag då på att ställa till med denna träningsvärk? Jo, jag spelade innebandy aktivt när jag gick i gymnasiet och första året jag pluggade men sedan slutade jag. Under hösten började jag känna att det skulle vara roligt att börja spela igen. Ungefär en gång i veckan med något gäng som gör det för motionen och för att ha skoj. Men som inflyttade i stan har man inte alltid kontaktkanalerna för sånt. Det är ofta gäng som känt varandra länge som spelar tillsammans eller så är det via arbetsplatser man organiserar upp det. Och via mitt jobb finns inget sånt.

Jag har ju mitt största kontaktnät bland dansare just nu och som med så mycket annat som hänt i mitt liv det senaste året var det via dansen jag hittade öppningen. En av danstjejerna brukar spela med ett gäng killar på tisdagar och jag undrade om det var okej om jag följde med. Det var inga problem. Och det var verkligen inget problem med att det kom ytterligare någon som ville spela. Det var en jättetrevlig stämning och de verkade tycka att det var kul med en ny tjej som dessutom gjorde en och annan snygg passning och sprang tills hon fick blodsmak i munnen. Jag märkte att konditionen för innebandy inte är vad den var förr och inte heller klubbtekniken. Men detta ska tränas upp för nu blir det innebandy på tisdagarna mellan 21-22 under våren.

Så jag börjar inse att jag faktiskt har lite kontakter här i stan nuförtiden och det känns roligt.

1 kommentar:

  1. Det kanske blir någon slags synergieffekt av dansen och innebandyträningen så småningom??

    SvaraRadera