fredag 27 februari 2009

Hur vill jag ha det när jag blir gammal ?

Hur vill jag ha det när jag blir gammal ?
Skulle fixa städhjälp till mina föräldrar nämligen och därför är frågan aktuell. Det går bra att ordna i princip men hur blir det i praktiken. Jo, för det första är det min bror som fixar det praktiska för jag bor 1000 km ifrån mina föräldrar och i ett annat land. Han kontaktar en städfirma som finns på stadens förteckning över rekommenderade företag för ändamålet, han får en offert och hoppas på det bästa, nämligen att mamma och pappa går med på arrangemanget. Är det respektlöst av oss eller är det omsorg eller både ock. Responsen från föräldrarna kommer nog att avslöja om vi är ute och cyklar och så får vi anpassa oss till det då.

Det blev en diskussion vid fikat om detta med att bli äldra och behöva hjälp. Vi som deltog, ett antal kvinnor över 40 strecket, hade alla tänkt på detta och hade även våra drömscenarion. Det visade sig att det finns "framskissat" ett antal trevliga mysiga boenden runtom i Västerbotten. Vissa hem var även bemannade, enbart betrodda, goda och mysiga männskor förståss. Genomgående var det enligt den "danska modellen", om ni råkat se TV-programmet från ett åldringshem i Danmark. Vi skulle få ta med våra hundar och katter och vaka nätterna igenom om vi ville, dricka vin till maten och åka på kulturevenemang och ha fester och umgås, ha våra prylar och även kunna ta emot besök. Det är så vill vi ha det. Så vill nog säkert våra föräldrar också ha det. Hur svårt var det att komma på ? Varför har vi inte det då? Var sitter det fast?
Ja ja, pengar förståss, men borde vi inte räkna på det, på allvar. Jag tror att lyckliga människor är mindre sjuka och att vara personal för människor som mår bra kan ju inte vara tyngre än annat.
Jag är säkert supernaiv, men jag vill mycket heller bo med liksinnade vismsiga åldringar än vara ensam i en lägenhet med bara en mobiltelefon som sällskap.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar