En utflykt till Kungliga Hufvudstaden

Just hemkommen från en väldigt intressant tur i Stockholm. Hade bokat upp en del besök med människor som jag tänkte skulle ge lite perspektiv på mitt arbete. Fantastiskt så trevligt, man ska icke underskatta det mänskliga mötet och utbyte av erfarenheter. När människan inte på något sätt känner sig hotad är hon fantastiskt tillmötesgående,villig att hjälpa och dela med sig av sina erfarenheter. Om en människa känner sig hotad kan det ju bero på många olika orsaker mer eller mindre verklighetsförankrade men inte desto mindre upplevda. Men här fick jag ut det göttaste av människor jag aldrig förr träffat och som på mycket kort varsel ställde upp. En man berättade anekdoter från när han faktiskt jobbade i Skellefteå stad på 70-talet och hur han ätit middag på en centralt placerad korvkiosk, samt träffat på lätt överförfriskade ungdomar. Skulle vara intressant att veta vilka de var och vad de gör idag… Jag bjöd upp honom för att visa på att det skett en hel del sedan dess och det var han pigg på – kul, hoppas han gör allvar i saken!
Nu är timmen sen, eller möjligen tidig och jag har just kommit hem med flygbussen och gjort mig klar för natten, AIK vann mot Linköping och Flygbusschauffören i Stockholm höll mig underrättad om resultatet till dess att det stod 2-0 till AIK. När jag checkat in kom sms om att det stod 3-0 och nu laddar jag inför en riktig TV-match i morgon och ett besök på Skellefteå Kraft Arena på lördag! Ha, där fick dom för senast för faktum är att pucken var INNE så det så! Jag så det på TV och jag hade nästan huvudet i målburen.

Bara en fråga – är det fler än jag som i princip får gå igenom säkerhetskontrollen i bara mässingen. Allt tjuter och piper åtminstone när man åker från Skellefteå, det piper inte hälften när man åker till Skellefteå… Är vi noggrannare än andra eller mer misstänksamma, eller har vi bara bättre utrustning?
Nåja nu ska jag sova,och ladda för morgondagens match, natti!