Äntligen springa

Äntligen har jag börjat springa igen. En fotskada och träning inför vasalppet har gjort att jag inte sprungit som vanligt... Nu får jag träffa Anki på morgnarna och det är som en lisa för själen och kroppen förstås. löpningen och samtalen gör mig stark, glad och uthållig. Tänk att det finns människor som inte uptäckt detta! :)

Igår blev det inget bloggande efter en hektisk dag med blandannat Företagshotell"rundvandring" och rep. med snowflakes så somnade jag sött vid 11-tiden. Återkommer om företagshotellet...
Nu tar jag cykeln till VK-huset för att snacka omen enkät om ungdomar och övervikt som jag vil lägga ut där.