Vi blir allt friskare…

Vaknar med lätt huvudvärk men det blev ju sent i går innan jag var i säng och tidigt var jag uppe igen. Får lite skallebang lite då och då efter jag blev påkörd för ett par år sedan och det har jag lärt mig leva med. Men det känns inspirerande på ett sätt att Försäkringskassans läkare som aldrig kommit nära sina patienter friskriver på löpande band och så är de helt ”oberoende” också. Intressant koppling att vara oberoende av den som föder en. Men nu blev det klart att de inte är så bra på sjukdomar utan mer på det juridiska – det fick en kompis veta när hon försökte få träffa utredaren.
Jag är på Eddahallens gym och ska värma upp 20 min på stepmaskinen. Passar också på att hugga en tidning ur stället och läsa mellan raderna under tiden jag steppar upp och ner. Hälsar på lite andra medberoende, som har dykt upp lite då och då under åren, hoppas lite på att även de är periodare. Vill gärna tro att även de gör en paus då och då. I lördags fick jag beviset på att jag i alla fall är en igenkänd besökare. Var på plats kl 9.45 i stället för 9.00 eftersom dottern var sjuk och inte skulle på simskolan. Får då frågan av en annan gäst om jag försovit mig! Tolkar det som positivt och som ett erkännande – jag BRUKAR vara där.
Att steppa och läsa samtidigt är bara det är en utmaning, speciellt om man är begåvad med brytningsfel. I alla fall föll ögonen i dag på en artikel om att Försäkringskassan i en utredning tillsammans med överläkare och docenter kommit fram till att whiplashskada mer är av psykologisk karaktär. De hävdar bland annat att pisksnärtsskador läker inom tre månader, att långvariga besvär främst beror på psykosociala faktorer eller att jurister blandat sig i ärendet. Spänningen ökar, nu blir man sjuk av jurister, och psykisk sjukdom räknas inte. Kritikerna hävdar dock motsatsen i en rad forskningsrapporter men det är kanske inget som man tänker ta i beaktande så länge folk blir ”friska”.
Själv känner jag mig helt plötsligt genomrutten, för står jag inte där och önskar experterna och docenterna en aningens aningens släng av whiplash. Men så farligt är det ju inte, bara att skärpa till sig lite så läker tre månader alla sår - eller hur var det nu?
Avslutarmitt gympass i det lilla rummet intill med mjukare musik och när jag sitter där med pilatesbollen i högsta hugg tillsammans med några andra fullvuxna som ”leker” med bollar i olika storlekar och kulörer så går tanken tillbaka till den ”husmodersgympa” som Violflickorna höll på med, små bollar och rörelser i vippande gymnastikdräkter som förekom på TV och som åtminstone jag hånskrattade åt. Känner att jag är tacksam att ingen förevigar mina rörelser just då. Fast vad vet man, kanske Försäkringskassan jobba under cover och delar ut frisedlar i slutet av programmet – men bara till riktiga Violflickor!