Det rullar på...

2009-05-16

Våren anländer bit för bit och jag njuter att åse undret. Det skira ljuset som silas genom halvutslagen grönska känns skört och svagt som lycka.

För ett par veckor sedan var jag i Skåne på uppdrag. Där var trädgårdarna översållade av blommande fruktträd. I skogsdungarna mellan åkrarna lyste de vita slånbärsbuskarna, uppkäftigt och vresigt. En del rapsfält var nära blomning.

I Stockholm börjar jag vara bekant med backarna som varje år täcks av blå- och vitsippemattor. Alla sinnen berörs av våren och mina egna livskrafter återvänder.

Besök hos gudbarn här i Skelleftetrakten spädde på känslan av lycka. Olikheten mellan barnen gör mig uppmärksam vid mötet. Den ene vill inte ha någon kram, den andre vill kramas jättelänge och minstingen är go´ och gla´och kan ännu inte säga varken ja eller nej till kramar, så hon får många mysiga kramar. Snart är barnen stora och vill inte ha kramar eller vill ha många igen. Vem vet?

Föränderligheten, detta att allt förändras, är sorgligt och vackert på en och samma gång. Allt gror, växer, mognar, går i blom, bär frukt och vissnar. Och allt sker i en jämn ström hela tiden, utan att stanna upp. Jag skulle vilja att tiden lugnade sig och väntade ibland... väntade på mig! Helst när allt är som bäst. Men nej! Rörelsen och förändringen är konstant som en trogen taktpinne.

"Livet rullar på" brukar vi säga och så är det verkligen.

Ha en trevlig helg med vila och eftertanke.

Astrid Ståhlberg