tisdag 24 februari 2009

Bokrean en livlina för dagen

Som tur fick jag tag i min bok ikväll på bokrean. Bodil Malmstens Kom och hälsa på mig om tusen år. Har bara hållit i den och beundrat den fina pärmen och smygtittat i den litet. Väntar med att börja läsa, vill spara lite på det goda.

Jag vet inte vad författaren syftar på med titeln, men för mig känns den lockande. Fick idag ett trist besked angående ett jobb och så detta fysiska dilemma som tydligen kommer att ta tid innan den ger med sig får mig och känna att nu drar jag täcket över mig och återkommer om några år, kanske tusen.

Ibland vill man bara dra sig tillbaka och bli introvert. Jag har två katter, Quilla och Nubbe. De är mästare på att dra sig tillbaka, de kan det där med att ta hand om sig själv. Koncentrerat tvättar de sin päls, fokuserade på sitt eget välmående. Det ser njutningsfullt och harmonikst ut, ibland är de med halvöppna ögon i nån sorts nirvanaliknade tillstånd, inga bekymmer överhuvudtaget. Så vill jag också ha det. Kissorna ser på mig från var sitt säte med förundran och tänker "stackars människa".

Som ett litet bonus köpte jag också boken Annas örtagård av Anna Bergenström. I den finns det mycket om vad de olika örtena används till och hur man odlar dem och lite om huskurer och matrecept. Jag mår bättre bara av att bläddra i den. Kanske finns där även en huskur mot ont i kroppen och ett blåmärke i självförtroendet. Med dessa två livlinor på nattduksbordet känns dagens vedermödor lite mindre faktiskt.

3 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Böcker = tröst i alla lägen. Och Bodil Malmstens böcker funkar allra bäst, tycker jag. Särskilt hennes senaste om när hon tvingas lämna sitt älskade hus i Finistère. Det ligger en oerhörd tröst i att man kan se på katastrofens tragik på ett så pass kreativt och humorfyllt sätt, utan att för den skull förneka sin olycka.

    SvaraRadera
  3. Jaa, så är det. Nu gillar jag BM ännu mer. Tack

    SvaraRadera