Jag är verkligen en norrlänning in i själen och har alltid haft ett starkt klappande hjärta för Umeå sedan jag flyttade till Stockholm men så har det på senare tid dykt upp saker som jag ibland funderar kring.
Nu kommer jag att generalisera lite...så ta mig inte på orden. Men budskapet är så som jag har uppfattat det.
Vad är det som gör att norrlänningar ofta har dåliga tankar/känslor för Stockholm? Ofta kommer dessa kommentarer från personer som knappt varit "där nere". Vår flytt har varit på gång under ganska lång tid och av sk "Stockholmare" har jag bara fått höra roliga kommentarer: så kul att du ska flytta hem igen, så skönt att komma nära din familj, härligt att få testa på nått nytt, spännande för er att kanske bygga nytt hus, kul med ett nytt jobb osv.
Hur tror ni kommentarerna från sk "norrlänningar" låtit? Jo, guuuuuud så skönt att slippa tokstockholm, det gör ni helt rätt i - här bor vettigt folk ska du veta, förstår verkligen att ni lämnar Stockholm för Umeå. du är klok du osv.
Lokalpatriotism är helt ok i min värld och jag tycker det är bra att man är stolt över sin stad, så tolka mig inte fel. Men just den negativa klangen på samtalen har varit så tydlig. Vad beror det på? Vad är det som gör att man ofta "måste" dra nått negativt direkt man talar om Stockholm?
Ok, en person som själv bott där. Testat. Vet vad det innebär. Då kan jag förstå att man kommer med en egen reflektion över det sk stadsbytet. Men kommentarerna som kommer från personer som kanske på sin höjd sprungit 3 gånger upp/ner för Drottninggatan, kollat på slottet,
spelat bort pengar på chokladhjulet på "Grönan" slänger ur sig detta är lite förvirrande för mig. Det är ju dessutom inte Sveriges största stad pga att den är så "hemsk".
Stockholm är så mycket mer än tunnelbanan, stressade stadsbor och konstig dialekt. De ord jag tänker på när man nämner Stockholm är bland annat Gamla stan, Skärgården, alla mysiga butiker och möjligheter. Sen att Umeå "drar" det längsta strået för mig innebär inte för den skull att Stockholm är nått negativt.
Kanske handlar det bara om vårt tankesätt, vi tänker olika och vi ser olika på saker och ting. Det intressanta är bara den tydliga delningen av positiva och negativa kommentarer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jag tror att det handlar om flera saker. Dels lokalpatriotism, som du skriver.
SvaraRaderaMen också sånt som
- mindervärdeskomplex
- motstånd mot det som är annorlunda och främmande
- Ett egenvärde i att det blir "vi" mot "dom"
- Att många lagar och beslut som fattas, journalistiska nyheter som kablas ut, trender som rapporter mm mm tar som utgångspunkt att Stockholm är normen, vilket gör att folk blir irriterade och känner sig bortglömda.
Fredrik Lindström pratade om det där i TV-programmet Värsta språket. Då handlade det om dialekten, att de flesta tycker att "stockholmska" är en väldigt dryg dialekt. Programledaren (och experter) kom fram till att det har med själva huvudstaden att göra (se alla punkter ovan) och att vi alltid kommer att tycka att dialekten är dryg i huvudstaden - oavsett vilken stad det är och oavsett hur dialekten låter!
Kanske är det samma sak med inställningen till Stockholm från folk som bor i periferin - den kommer kanske alltid att vara färgad av negativa känslor?
Kloka ord Jenny. Tror nog mycket ligger i det du skriver. Intressanta tankegångar.
SvaraRadera