Att lämna en stad för en annan

Att flytta från en stad till en annan kan låta så enkelt. Man flyttar från plats A till plats B (eller tvärtom). Räcker det med vilja för att göra det lätt/enkelt? Nu pratar jag inte om det praktiska i form av ny bostad, flyttbilar och alla dessa oändliga flyttkartonger utan mer på ett personligt och känslomässigt plan.
Jag har precis lämnat bakom mig 10 år av mitt liv - ett liv där nya vänner kommit till och ovärderliga erfarenheter skapats. Ett arbete som var roligt, arbetskamrater som uppskattade mig. Men hur blir det nu? Kommer jag klara av mitt nya jobb med alla dessa nya arbetsuppgifter? Vilka vänner ska jag shejka loss med på dansgolvet eller ta den där härliga första uteserveringsdrinken?

Självklart finns alla "södervänner" kvar även fast man hamnar på plats B och självklart kommer det blir jättebra med det nya jobbet. Innan jag vet ordet av det kommer jag sitta där på uteserveringen och "skåla" in vårens härliga framtåg. Även fast jag inser att det kommer att lösa sig så finns det en oro i min mage. Det är faktiskt rätt skönt att känna. Jag är människa och jag känner!

Det handlar om att vänta och se. Att inte betala av för mycket ränta i onödan. Dessa pengar lägger jag hellre på snygga vårkläder!