måndag 5 januari 2009

Skiftbyte i bloggfabriken

Jag tar över stafettpinnen. Lisbet Olofsson heter jag och är liksom ett utskjutande föremål i Magma. Vilket jag då menar är att jag är oengagerad, slö, bor i en annan kommun än den ”vanliga Magmamedlemmen i Umeåsektionen”. Driver HälsoZam i Robertsfors och gör allt som jag tycker är roligt. Min framtidsvision ligger i att tjäna tillräckligt mycket pengar så jag bara behöver jobba 75% av tiden samt vara ledig 4 sommarmånader per år.

Var med när Orkan bildades i Umeå och vi i Robertsfors blev undergrupp med namnet Robertsforsvinden, naturligtvis med Maud Olofsson i spetsen. Verksamheten var bred, allt från att lära oss texta på skyltar, presentationsteknik, caféverksamhet till varje års resa till dåvarande ”Kvinnor kan” mässan. Därför känns Magma som att uppfinna hjulet på nytt och det är upplyftande att se alla kvinnor som orkar engagera sig i föreningen. Jag förblir rätt passiv men följer allt med intresserade ögon.

Värdeladdat

Efter många kurser, seminarier, föreläsningar om ledarskap och coachning blir man lärd att när man pratar med människor bör man använda ”jag-form”. Jag tycker, jag vill, jag tror och jag känner. Hur många har provat detta? Jag har och försöker oftast prata i JAG -form men kan ni gissa vad som då händer?

JAG BLIR STÄMPLAD SOM EN BESSERWIESSER!!!! Javisst beror det på hur man säger saker men jag är inte den som trippar runt på tå för att kolla om saker och ting passar när jag ska säga dem. Utan jag har mer det manliga sättet att kommunicera - rakt på utan personangrepp. Jag lyssnar gärna på vad som sägs men håller jag inte med så säger jag det.

Jag har funderat varför men blir en ”besserwiesser” i andras ögon. Är det ett sätt att skydda sig som mottagare? Alla vet att en person som pratar i jag-form inte går att kritisera så mycket om man inte kommer med argument utan personangrepp. Istället så tycker man att en person som pratar i jag form är ”förmer” än en själv.

Många gånger har jag uppmärksammat detta, även att mina styrkor lätt kan bli ett hot mot andra. Det gäller på något sätt att förstå det i kommunikation med andra att det jag tycker är rakt/ärligt är överkörande & forcerande för andra. Jag försöker hela tiden komma ihåg att även mina svagheter fort kan bli styrkor i vissa människors ögon.

Intressant.


Ska även försöka vakna i morgonbitti så jag kan lyssna på Ingrid i coachingprogrammet som är på P1.
Ta vara på er folks...

3 kommentarer:

  1. Go girl!!!
    Äntligen någon som vågar sticka ut hakan ock tycka lite. Jag, tycker att det ska bli spännande att följa ditt bloggande och kanske lära känna dig lite under tiden.

    Allt gott :)
    §!v@n

    SvaraRadera
  2. Roligt att du var med redan på Orkan-tiden! Sådan bakgrundsinsikt är livsviktig för Magma, tycker jag, så att vi inte står och stampar på samma ställe decennium efter decennium.

    SvaraRadera
  3. Jag håller med.

    Det verkar vara mycket provocerande att använda jag ofta. Speciellt i skrift.

    Jag har funderat varför det är på det här viset. Jag har i bakhuvudet att jag lärde mig i skolan att det inte var artigt att använda ordet för mycket och särskilt inte i början av meningar. Det var egocentriskt och fult.

    Numera struntar jag i det. Även om jag får kritik ibland. Det skrivna blir mycket tydligare om jag får använda ordet så mycket jag behöver.

    SvaraRadera